Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Val - Val (zoologi) - Val (80 stycken) - Vala - Va la banque - Valack (Vallack) - Valacker - Valadon, Emma - Walafrid Strabo - Valahary - Valahica - Valais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olikhet förekommer, att den passiva valrätten är
mera inskränkt – t. ex. genom högre åldersstreck
eller genom vissa censusbestämmelser. Såtillvida
är också i Sverige den passiva valrätten till Första
kammaren mera inskränkt än den aktiva. – Tiden
för valens giltighet kallas valperioder och är, hvad
riksdagsmanna- och kommunala uppdrag angår, på
olika sätt bestämd i olika länders lagar. Vid periodens
slut eller dess afbrytande genom kammarupplösning
anställas nya val. Afgår riksdagsman utan
kammarupplösning under perioden, ersattes han
för återstoden af denna genom partiella nyval eller
genom suppleant.
Tillsättande af jurymän kallas val, men är af
annan beskaffenhet än hvad här ofvan i enlighet
med det vanliga språkbruket betecknats med denna
term. Se härom Jurydomstol.
1. S–e. 2. S. B.
Val, zool. Om ord, sammansatta med val
(valdjuren o. s. v.), se Hvaldjuren o. s. v.
Val (no. vol, da. ol l. oel; antagl. af fnisl. vǫlr,
genit. valar, käpp, ty fisken träddes upp på en
käpp), 80 stycken (vid räkning af sill och strömming).
Jfr Kast.
Vala (fnisl. vǫlva, af vǫlr, staf, trollstaf),
sierska, som i profetisk extas skådar in i
framtiden. Flera valor (volvor) omtalas i den
fornnordiska litteraturen. Mest bekant är den sierska,
som uppträder i ”Valans spådom” (isl. Voluspá),
den främsta af den äldre eddans dikter. Hur valan
Torbjorg på Grönland gick till väga vid sitt siande,
skildras i Erik rödes saga kap. 4.
Th. W. (B–e.)
Va la banque [bãk]. Se Va banque.
Valack, stundom Vallack (ty. wallach, efter
Valakiet, hvarifrån man i Tyskland fick sina
första utskurna hingstar), kastrerad hingst. –
Valacka, kastrera hingstar. – Valackare,
person, hvars yrke är att kastrera hingstar.
(B. C–m.)
Valacker. Se Valaker.
Valadon [valadå′], Emma. Se Thérésa.
Walafrid Strabo (”W. den skelögde”), tysk
medeltidsteolog och latinskald, f. 808 (809), d.
849 som abbot i klostret Reichenau, var lärjunge
till Rabanus Maurus och författade bl. a. Glossa
ordinaria, som blef den mest använda kommentaren
öfver bibeln under hela medeltiden, biografien De
vita Sancti Galli samt flera nylatinska dikter, bland
hvilka den märkligaste är Hortulus (en hexametrisk
beskrifning på trädgårdsväxter och deras egenskaper,
utg. senast 1834). Se Jundt, ”V. S., l’homme
et le théologien” (1900).
Valahary, distrikt och stad. Se Bellary.
Valahica, inhemska namnet på Valakiet (se d. o.).
Valais [valä], ty. Wallis (sannolikt af lat.
vallis, dal), kanton i Schweiz, sluten kring Rhônes
öfre lopp från källan till dess mynning i Genèvesjön.
5,247 kvkm. Rhône-dalen (lat. Vallis
Poenina) begränsas i n. af Bern-alperna, i s. af
Wallis-alperna; från bägge sidorna strömma gletschrar ned
mot dalbottnen. I själfva verket eger kantonen med
sina 130 gletschrar (971,7 kvkm.) öfver hälften af
hela gletscherarealen i Schweiz. De förnämsta äro
Aletschgletschern (se d. o.) och Gornergletschern.
Snögränsen ligger nära 3,000 m. ö. h., men många
gletschrar gå ned till 1,800 m., Aletschgletschern
ända till 1,353 m. Skogsgränsen ligger omkr. 2,200
m. ö. h., sädesodlingen går upp till 1,800 m. och
vinrankan till 950 m. ö. h. Inom kantonens område
ligger den högsta punkten i Schweiz (Monte Rosa,
Dufourspetsen 4,638 m.), medan Genèvesjöns yta ligger
endast 375 m. ö. h. Det egentliga kultiverade området
är gifvetvis Rhônedalen. Af kantonens hela areal
äro 45 proc. improduktiv mark, mera än i någon annan
kanton med undantag af Uri, och 14,9 proc. skog. 1916
uppgick befolkningen till 138,000 pers., hvaraf
98,4 proc. katoliker, 1,4 proc. protestanter. 65,2
proc. tala franska, 30 proc. tyska och 4,8
proc. italienska. Språkgränsen mellan det tyska,
öfre V., och det franska, nedre V., går vid Siders
tvärs genom Rhônedalen. Kantonen lämnar otillräcklig
spannmålsafkastning, men vin och frukt (i de
varmaste trakterna äfven sydfrukter) utöfver det egna
behofvet. Bergsbruket lämnar antracit samt kalksten
och skiffer. Industrien är obetydlig. Mineralkällorna
vid Leuk och Saxon äro mycket besökta, och om sommaren
går liflig turisttrafik genom kantonen. En järnväg
(från Dijon och Lausanne) leder genom V. längs
Rhônedalen uppåt mot Brig. Där begynner den berömda
Simplontunneln till Tocedalen och italienska
orten Domodossola (fullb. 1906, 19,731 m. lång,
705 m. ö. h.). Författningen af 8 mars 1907 är rent
demokratisk med obligatoriskt referendum för lag-
och författningsändringar samt rätt för folket att
ta initiativ till sådana på begäran af resp. 4,000
och 8,000 medborgare. Lagstiftande makten utöfvas
af "stora rådet" (grand conseil), som väljes för
4 år direkt af alla medborgare till ett antal af
1 för hvart tusental. Regeringen består af ett
"statsråd" (conseil d’état) på 5 medl., valda
för 4 år af "stora rådet", som äfven tillsätter
kantondomstolen och väljer 3 medl. i Schweiz’
ständerråd. V. har 6 representanter i schweiziska
nationalrådet. Administrativt delas det i 13 distrikt
under hvar sin ståthållare och 166 kommuner. I
kyrkligt hänseende bildar V. biskopsstiftet Sion, med
undantag af det själfständiga klostret S:t Maurice,
till hvilket hör hospitiet på Stora S:t Bernhard. Den
enda staden af någon betydenhet är hufvudstaden, Sion.
Vallis Poenina eröfrades af romarna 57 f. Kr. och
romaniserades fullständigt. Senare eröfrades dalen af
burgunderna och 534 tillika med det öfriga västra
Helvetien af frankerna. Efter karolingiska rikets
delning blef V. 888 en del af Transjuranska Burgund
och kom, då kejsar Konrad II blef konung af Burgund,
1032 under Tyska rikets länsöfverhöghet. 1473 slöto
biskopen af Sion och öfre V. ett försvarsförbund
med Bern och Luzern, deltogo i striden mot Karl den
djärfve samt eröfrade från Savojen 1475–76 nedre V.,
hvilket behandlades som eröfradt land. 1513 erkändes
V. af Edsförbundet som "zugewandter ort". Strängt
katolskt, fördref V. reformatorerna. Då fransmännen
1798 inryckte i V., hälsades de i den nedre dalen
som befriare, men rönte tappert motstånd i den
öfre. Vid upprättandet af Helvetiska republiken blef
V. egen kanton, i hvilken öfre och nedre dalen hade
samma rättigheter. Det förklarades 1802 för en från
Helvetiska republiken skild, oberoende republik, men
inkorporerades 1810 med Frankrike som departementet
Simplon. 1815 lades V. som kanton till Edsförbundet,
men häftiga författningsstrider höllo sedermera på att klyfva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
