Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valckenaer, Lodewijk, Kaspar - Walckenaer, Charles Athanase - Valckenborch, Lucas van - Valckenburg, Theodor (Dirk) - Walcker, Elias von (Wolker) - Walcker, Eberhard Friedrich - Walcott, Charles Doolittle - Wald - Valdai - Valdai-bergen (Alauniska höjden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biografi och bibliografi af J. Th. Bergman (1871). —
Hans son Jan V. (f. 1759, d. 1821) vardt känd som
juridisk författare och diplomat.
(Hj. P—r.)
Walckenaer [valknār], Charles Athanase,
baron, fransk lärd, t 1771 i Paris, d. där 1852,
studerade i Oxford och Glasgow, förordnades 1793 till
uppsyningsman öfver militärtransporterna i Pyrenéerna
och idkade därefter tekniska högskolestudier. Han
invaldes 1813 i Franska institutet, var mär i
Paris’ 5:e arrondissemang och generalsekreterare
hos Seine-prefekten 1816—25, baroniserades 1823
och blef 1839 konservator för kartafdelningen vid
k. biblioteket i Paris samt 1840 sekreterare på
lifstid i Académie des inscriptions. W. införde i
franska litteraturen den omfångsrikare biografien
efter engelskt mönster genom sina arbeten Histoire
de la vie et des ouvrages de La Fontaine (1820; 4:e
uppl. 1858), Histoire de la vie et des poésies
d’Horace (1840; ny uppl. 1858) och Mémoires
touchant la vie et les écrits de m:me de Sévigné
(6 bd, 1842—65), skrifna i en enformigt glättad
stil. W. återställde originaltexten i La Bruyères
arbeten, som han utgaf 1845. På det geografiska
vetandets område inlade W. förtjänst bl. a. genom
arbetena Le monde maritime (4 bd, 1818), Histoire
générale des voyages (21 bd, 1826—31) och Géographie
ancienne, historique et comparée des gaules (3 bd,
1839; ny uppl. i 2 bd, 1862). Han utmärkte sig äfven
som entomologisk författare, i Histoire naturelle
des insectes (4 bd, 1836—47, jämte Gervais) och andra
arbeten.
Valckenborch [fa’lkenbårch], Lucas van, nederländsk
målare, f. i Mecheln, d. tidigast 1598 i Tyskland,
blef 1564 mästare i Mechelns Lukasgille. 1566
begaf han sig på vandring och besökte Antwerpen,
Frankfurt a. M., Nürnberg och Linz. Hans små
taflor — berglandskap med borgar och slott eller
landtliga boningar med staffage ur det dagliga
lifvet — äro sorgfälligt utförda. Taflor af honom
finnas i Wien, Braunschweig, Madrid, Frankfurt,
Köpenhamn m. fl. st. Hans son, Frederic van
V. (f. 1570, d. 1623), målade i faderns maner. —
Lucas’ broder, Martin van V., f. 1542 i Mecheln,
d. 1605, intogs 1559 i sin födelsestads målargille,
men var efter 1564 verksam i Antwerpen och
Frankfurt a. M. Hans taflor visa släktskap
med broderns, men äro ej så fint utförda.
C. R. N.*
Valckenburg [fa’lkənbörch], Theodor (Dirk), holländsk
målare, f. 1675 i Amsterdam, d. där 1725, lärjunge
af Jan Weenix, målade med förkärlek skjutet vildt
med hundar. Taflor af honom finnas i Wien, Frankfurt
a. M. och en (Björn i strid med hundar) i Köpenhamns
museum.
C. R. N.*
Walcker, Elias von, ämbetsman, pietist, f. 1660 i
Gäfle, d. 1733, hette urspr. Wolker och härstammade
från en till Sverige inflyttad engelsk släkt. Han
blef 1691 likvidationskommissarie, 1704 kamrer
i Generalsjötullkontoret och 1719 kamrer i Tull-
och licentkontoret samt fick 1731 kammarråds afsked.
Han adlades 1720 med namnet von W. W. var
en af de förste, som i Sverige anslöto sig till den
pietistiska rörelsen. Redan 1699 började han och några
likasinnade regelbundet hålla religiösa sammankomster,
hvilka ansågos olofliga och ledde till åtal och
undersökningar (1703—12).
Något annat straff följde icke, än att de som
kätterska ansedda böcker, hvilka träffades i deras
ego, och särskildt de af W. själf författade, togos
i beslag. Se vidare Pietism, sp. 845—847.
Walcker, Eberhard Friedrich, tysk orgelbyggare,
f. 1794 i Kannstatt, d. 1872 i Ludwigsburg, lärde
yrket af sin fader, öppnade 1820 egen orgelfabrik
i Ludwigsburg och vann världsrykte genom viktiga
uppfinningar, framför allt kägellådan (1842; se
Orgel, sp. 865). Hans söner ha fortsatt skötseln af
fabriken, från hvilken omkr. 1,500 orglar utgått,
bl. a. de i Ulms münster (numera med 171 stämmor),
domkyrkan i Riga (124 stämmor), Stefanskyrkan i Wien
(90 stämmor), Mikaeliskyrkan i Hamburg (154 stämmor, 5
manualer och pedal) samt Skandinaviens största orgel,
Petrikyrkans i Malmö (1914; med 73 stämmor).
Walcott [ωå’lkət], Charles Doolittle, amerikansk
geolog och paleontolog, sekreterare vid
Smithsonian institution, f. 31 mars 1850 i Mills,
staten New York, inträdde i staten New Yorks
geologiska undersökning som tjänsteman 1876 och
1879 i U. S. A:s geol. undersökning, där han
1888 avancerade till paleontolog och chef för
afdelningen för evertebratpaleontologi samt 1894
till direktor för hela ämbetsverket. 1892 inträdde
han i styrelsen för U. S. National museum, och 1907
blef han styresman för detta museum och för den
akademi, som leder detsamma jämte åtskilliga andra
vetenskapliga inrättningar, d. v. s. sekreterare
vid Smithsonian institution. Som vetenskapsman
har W. hufvudsakligen sysslat med de kambriska
bildningarnas geologi och paleontologi, särskildt
deras fauna af brachiopoder och trilobiter; 1879 gaf
W. det första viktigare bidraget till kännedomen om
dessa djurs extremiteter och organ på buksidan. Genom
de ledande ställningar, som W. intagit, har han
haft tillfälle att samla rikt material genom
att dels själf, dels med andras biträde genomsöka
ofantliga lagerserier, företrädesvis i Nord-Amerikas
västliga delar, hvilka lämnat rika skördar af
olika slags fossil. Bland de märkligaste fynd han
gjort förtjänar nämnas förekomsten i kambriska
bildningar af synnerligen väl bevarade exemplar af
en del djurgrupper, som sakna fasta skelettdelar,
såsom medusor, holoturier och annelider, samt
flera fynd af fossil i de algonkiska bildningarna,
äldre än kambrium, däribland såväl kalkalger som
kräftdjur. W. är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund
(1900) och Vet. akad. (1919). Se biografi och
litteraturförteckning i "Geological magazine" 1919.
K. A. G.
Wald [valt], stad i Rhenprovinsen, s. ö. om
Düsseldorf. 25,300 inv. (1914). Liksom det närbelägna
Solingen är W. bekant för sin fabrikation af knifvar
och andra stålvaror.
A. N—d.
Valdai, stad i Ryssland, guv. Novgorod, belägen på
nordsidan af den efter staden uppkallade Valdai-åsen,
ungefär halfvägs mellan Petersburg och Moskva och vid
den 24 km. långa och 9 km. breda Valdai-sjön, i
hvilken ligger på en ö det berömda vallfartsklostret
Iverskoj med rikhaltigt bibliotek. 5,300
inv. (1913). Klockgjuterier.
A. N—d.
Valdai-bergen (Alauniska höjden), småkulligt
skogslandskap i nordvästra Ryssland, nordligaste
utlöparen af den stora mellanryska platån. Eftersom
flera större flodsystem där upprinna (Volga, Dnjepr,
Düna och Neva), tänkte man sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
