Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 405-406 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdès, Gabriel de la Concepsión (Plácido el mulato) - Valdès, Armando Palacio - Valdès Leál, Don Juan de - Val de Travers - Valdevielso, José de - Waldeyer, Heinrich Wilhelm Gottfried - Waldhaus-Flims - Waldheim - Waldheim, G. Fischer von - Waldiehia - Val d’Hérémence och Val d’Hérens - Waldhof - Valdhorn - Valdieri - Val di Fassa - Val di Noto - Val di Poschiavo - Waldis, Burkhard - Val d’Ispica - Val di Venosta - Valdivia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Valdés, Gabriel de la Concepción, kubansk skald,
vanligen kallad Plácido el mulato, f. 1809 i Matanzas,
fusiljerad där 1844, anklagad för delaktighet i
en sammansvärjning. Ehuru i besittning endast af
folkskolebildning, odlade V. icke utan framgång alla
diktformer, från elegien till epigrammet. Hans roman
Placido y Blanca anses icke utan förtjänst, sonetterna
El juramento, A Napoleón, A Jesucristo och A Guillemo
Tell röja mindre vanlig inspiration liksom äfven
odet A la sombra de Pelayo, romanerna A Jicotencal
och A Cora samt hans sista dikt, skrifven kort
före hans död, A Dios, som är ett bevis för, att den
mot honom riktade anklagelsen saknade all grund.
Ad. H—n.

Valdés, Armando Palacio-V., spansk
författare. Se Palacio Valdés.

Valdés Leál, Don Juan de, spansk målare, f. 1630
i Córdoba, d. 1691 i Sevilla, hade till lärare
Antonio del Castillo och påverkades af Murillo. Han
var en betydande kolorist. Bland hans arbeten
märkas en Concepcion i Sevillas museum, där han
är godt representerad, en madonna i Córdobas
museum, Bebådelsen i National gallery i London,
Dominikanmunken i Dresden, ett par hårresande
allegorier af döden i kyrkan Caridad i Sevilla. Han
målade äfven statyer och reliefer. Monografi
("Biografía del pintor sevillano J. de V. L.") af
Gestoso y Pérez (1917).
G—g N.

Val de Travers [də travär], dal. Se Travers.

Valdevielso [-så], José de, spansk skald,f. 1560 i
Toledo, d. 1636 i Madrid, rörde sig på den religiösa
diktningens såväl som på dramatikens område. Som prof
på den förra må anföras Poema á San José l. Vida,
excelencias y muerte del glorosisímo Patriarca San
José, Romancero espiritual del Santísimo Sacramento
(1612) och dikten El Sagario de Toledo. Som dramatiker
uppträdde V. både med autos och komedier. I Toledo
utkommo 1622 Doce autos sacramentales y dos comedias
divinas, innehållande El hospital de locos, Los
centivos libres, El Fénix de amor, La amistad
en el peligeo, Psiquis y Cupido m. fl. autos;
komedierna äro El nacimiento de la mujer och El Angel
de la Guarda. Ett antal autos och komedier finnes
ytterligare intaget i Rivadeneiras "Biblioteca de
autores españoles" (bd 58). V. är intagen i Spanska
akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H—n.


Waldeyer, Heinrich Wilhelm Gottfried, tysk anatom,
f. 6 okt. 1836 i Hehlen (Braunschweig), blef 1861
med. doktor i Berlin, sedan han utgett afh. De
claviculæ articulis et functione. Han utnämndes 1865
till e. o. och 1867 till ord. professor i patologisk
anatomi i Breslau, kallades 1872 till professor i
normal anatomi vid det då nyorganiserade universitetet
i Strassburg och 1883 till enahanda befattning i Berlin, från
hvilken han afgick 1910. Därjämte var han till 1919
sekreterare i Vet. akad. i Berlin. Han är led. af
Vet. soc. i Uppsala (1902), Fysiogr. sällsk. i Lund
(1906), hedersled. af Svenska läkaresällskapet
(1906) och led. af Vet. akad. (1908) samt är en af
vår tids förnämsta anatomer och har utgett en stor
mängd arbeten, såsom Eierstock und ei (1870), Atlas
der ... haare und ähnlicher fasergebilde (1884),
Über das gorillarückenmark (1889), Das gibbonhirn
(1891), Die lage der weiblichen beckenorgane (1892),
Das becken, topographisch-anatomisch dargestellt
(1899), Die Kolon-nischen, die Arteriae colicæ
etc. (1900) och Die geschlechtszellen (1903).
R. T-dt.

Waldhaus-Flims [va’lt-], kuranstalt. Se Flims.

Waldheim [va’lthajm], stad i förra tyska konungariket
Sachsen, mellan Leipzig och Dresden. 12,300
inv. (1914). Tukthus. Tillverkning af cigarrer,
tvål m. m. Stenbrott.
A. N—d.

Waldheim [va’lthajm], G. Fischer von. Se Fisch.

Waldheimia, zool., paleont., ett släkte, tillhörande
armfotingarna, med äggformigt, hvälfdt, glatt,
sällan fåradt skal och stort armskelett. Några
nu lefvande arter och många fossila, de äldsta ur
triasformationen, äro beskrifna.
L—e.

Val d’Hérémence [deremã’s] och Val d’Hérens,
dalar. Se Hérens.

Waldhof [va’lthåf], förstad. Se Mannheim, sp. 799.

Valdhorn, mus., äldre ordform för valthorn (se
d. o. och Horn 2).

Valdieri, ort i italienska prov. Cuneo, 18
km. s. v. om staden Cuneo i Piemont, i Hafsalperna,
1,350 m. ö. h. 2,300 inv. (1901). Järnbruk och
marmorbrott. V. är hufvudsakligen bekant för sina
svafveltermer och bad. 8 källor af 26°—69° C. äro i
bruk, dels till drickning, dels till bad. Därjämte
finnas flera andra källor (af hvilka 2 med en
temp. af 75° C.), men de äro svårtillgängliga och
därför obegagnade.
A. N—d.

Val di Fassa, alpdal. Se Fassadalen.

Val di Noto [nåtå]. Se Noto.

Val di Poschiavo, dal. Se Poschiavo.

Waldis, Burkhard, tysk fabeldiktare, f. på 1480-talet
i Hessen, d. omkr. 1557, blef franciskanmunk i
Riga 1523, men omvändes snart till lutherska läran,
slog sig på tenngjutaryrket och företog vidsträckta
färder kring Europa. 1544 erhöll han ett pastorat
i Abterode (Hessen). W:s förnämsta arbete är Esopus
(1548; 5:e uppl. 1584), en samling af 400 fabler och
skämtberättelser, bland dem 100 uppfunna af honom
själf. Han berättar ledigt och väl, med naiv humor
och frimodig satir, samt riktar gärna sitt gissel
mot de andliges lyten. Vidare märkas hans plattyska
fastlagsspel De parabell vam verlorn szohn (1527;
ånyo utg. 1851 och 1881) samt en rimmad parafras
af Psaltaren (1553). Andra skrifter vittna om
hans glödande hat till påfvedömet. W:s fabler äro
utg. på nytt 1862 och 1882 (i 2 bd). Jfr K. Gödeke,
"B. W." (1852), och Milchsack, "B. W." (1881).
(Kj—t.)

Val d’Ispica. Se Modica.

Val di Venosta. Se Vintschgau.

Valdivia. 1. Provins i södra delen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>