- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
413-414

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valencia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Katedralen i Valencia.

(från omkr. 1500), med 4 fakulteter:
filosofisk, juridisk, naturvetenskaplig och
medicinsk och omkr. 1,700 studenter och ett
bibliotek på 60—70 tusen bd (hvaraf öfver 750
inkunabler), vidare finnas i V. konungariket V:s
arkiv (till 1419), botanisk
trädgård och tafvelgalleri. Till folkmängden
är V. den tredje staden i Spanien (245,871
inv. 1917). Den har betydande sidenindustri; äfven
glas- och lergodsindustrien är liflig. Export af
vin och sydfrukter. Stadens hamn, en af de bästa
på östkusten, är El Grao (Villanueva del Grao). —
V. (lat. Valentia) uppges af Livius ha anlagts
af Junius Brutus, som ditflyttade Viriathus’
soldater (136 f. Kr.). Morerna eröfrade det från
västgoterna 714, förlorade det 1094 (se Cid),
återtogo det 1101, men måste 1238 uppge det till
Jakob I af Aragonien. Under 1500- och 1600-talen
blef det säte för en framstående målarskola, som
hvars grundläggare Juanes (f. 1506, d. 1579) kan
anses och till hvilken hörde bl. a. Fr. och Juan de
Ribalta, J. Ribera, P. Orrente (f. 1560, d. 1644)
och J. G. Espinosa (f. 1600, d. 1680). Jan 1812—juni
1813 innehades det af fransmännen. — 4. Hufvudstad
i staten Carabobo i sydamerikanska republiken
Venezuela, belägen 550 m. ö. h. i en dalgång mellan
ett par af Andernas kedjor, enligt Humboldt i ett
af de vackraste landskap på jorden, 13 km. s. v. om
Tacarigua 1. Valenciasjön (se d. o.). Omkr. 40,000
inv. Staden är väl byggd med raka, breda gator. Odling
af kaffe och sockerrör. V. är genom en 54 km. lång
järnväg förenadt med sin hamn, Puerto Cabello
(se d. o.). — 5. Ö och hamn i sydvästra Irland. Se
Valentia.
1—5. A. N—d.

Valencia [-le’nthia], hertig af. Se Narvaëz.

Valencia de Alcantara [-le’nthia], stad i spanska
prov. Cáceres, nära portugisiska gränsen, vid
järnvägslinjen Madrid—Lissabon. Omkr. 10,000
inv. (1900). Vid sidan af Badajoz den
betydelsefullaste staden med gränstrafik
mellan de båda rikena. Från 1500- till
1700-talet var V. berömdt som befäst plats;
det intogs af portugiserna 1664 och 1698.
A. N—d.

Valenciasjön [-le’nthia-] l. Tacarigua, i Venezuela,
på gränsen mellan prov. Carabobo och Miranda,
är naturskönt belägen i en tektonisk sänka mellan
två af Andernas parallellkedjor, 412 m. ö. h. 45
km. lång, 20 km. bred, areal 523 kvkm. (något större
än Hjälmaren). Sjön är rik på klippöar, saknar aflopp,
har ångbåtstrafik.
A. N—d.

Valenciennes [-lãsiä’nn], stad i franska dep. Nord,
vid Rouelles förening med Schelde, som där är
delad i två armar, af hvilka den ena flyter
genom staden. De fordom starka befästningarna
slopades 1892 och ersattes med bulevarder. 31,700
inv. (1906). Berömdt tafvelgalleri med målningar
af Rubens, Watteau m. fl. Staden ligger i ett
i väst—östlig riktning löpande stenkolsbäcken,
stundom uppkalladt efter dep. Nord, stundom efter
V. Detta bäcken, som fortsattes i grannländerna
såväl åt ö. (Belgien och Tyskland) som åt
v. (Syd-England), gaf före Världskriget ensamt
omkr. hälften (49 proc. 1910) af Frankrikes totala
kolproduktion samt tillhopa med det angränsande
kolfältet i dep. Pas de Calais 67,5 proc. En
stor del af den utvunna kolmängden konsumerades
på platsen, ty där utvecklade sig förklarligt nog
Frankrikes främsta industriområde. Förutom järn- och
textilindustri funnos där glasbruk samt fabriker,
som förarbetade ortens agrikulturella produkter:
sockerbruk, cikoriafabriker, bryggerier. Den berömda
tillverkningen af spetsar (se d. o.) har emellertid
numera ej bedrifvits i själfva staden. V. led svårt
under Världskriget. — V., uppkalladt efter någon af
de romerske kejsarna, som buro namnet Valentinianus,
var under medeltiden hufvudort i Hainaut och njöt
stora privilegier. Förgäfves belägradt af Turenne
1656, togs det 1677 af fransmännen och afträddes till
Frankrike genom freden i Nijmegen 1678. Efter en hård
belägring (13 juni—28 juli) eröfrades det 1793 af de
förenade österrikarna och engelsmännen, men återtogs
redan 17 aug. 1794 af fransmännen. I aug. 1815 intogs
staden af preussarna. Under Världskriget intogs det
af tyskarna samt bombarderades af engelsmännen
27 sept. och 1 okt. 1915 samt 26 mars 1918.
A. N—d.

Valenciennes [-lãsiä’nn], Achille, fransk zoolog,
f. 1794 i Paris, d. 1865, professor i zoologi vid
naturhistoriska museet i Paris, är mest bekant som
medarbetare i det af honom tillsammans med G. Cuvier
utgifna stora arbetet Histoire naturelle des poissons
(22 bd, 1829—49). V. publicerade dessutom en mängd
undersökningar, särskildt rörande blötdjur och maskar.
L—e.

Valens (af lat. valere, gälla, vara värd), kem.,
atomvärde. Se Atomicitet. En atom, som kan binda 1
väteatom (eller annan envärdig radikal), säges vara
envärdig l. monovalent; en atom, som binder 2
envärdiga eller 1 tvåvärdig atom, säges vara tvåvärdig
l. bivalent o. s. v. Termen valens användes
först år 1868, af Wichelhaus. Ordet begagnas stundom
i samma betydelse som frändskapsenhet. I nyare tid
har valensbegreppet utvidgats genom tillkomsten
af begreppen bivalenser och koordinationstal. Se
härom Valensteori.
K. A. V—g.

Valens, romerskt tillnamn. 1. Caius Valens Hostilianus Messius
Quintus
, son af kejsar Decius (se denne), upptogs af
fadern till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free