Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walesiska (Välska) språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vīvus), men däremot t. ex. fornir. snigid, det
droppar (jfr lat. nix, genit. nivis af *nigvis),
*sent- och *kant- (got. sinþs, resa, och hund-,
sv. hundra) gåfvo fornkymr. hynt, väg, och kant,
hundra, men i fornir. behandlas dessa förbindelser
lika: sēt, väg, cēt, hundra. kt och pt blefvo först
cht (så fornir. nocht, naken, secht, sju), däraf
kymr. it (eg. jt): noeth, naken (jfr lat. nudus),
medelkymr. seith, sju (jfr lat. septem). Liksom s blir
h (jfr ofvan: hynt, väg), så blir ss (uppkommet af ks)
ch eller h: chuechet, den sjätte (jfr lat. sextus),
men fornir. sessed. Vissa allmänna lagar, till
en del i öfverensstämmelse med iriskan, äfvensom
egendomligheter från formläran måste här förbigås. I
allmänhet har nykymriskan tämligen föga aflägsnat
sig från medelkymriskan; största bryderiet vållar den
engelska ortografien, då däremot iriskan står på en
historisk ortografisk ståndpunkt.
B) Medelkymriskan och dess litteratur (efter 1000
till 1500). De förnämsta litteraturminnesmärkena äro
följande handskrifter: i den s. k. Hengwrt collection:
1) "Venedotian or North Wales code" (1100-talet),
2) "Black book of Caermarthen" (1100-talet), 3)
"Book of Taliessin" (med de barden Taliessin
tillskrifna dikterna, 1300-talet), 4) "Gral-boken"
("Llyvyr y Greal", 1400-talet); i enskild ego: 5)
"Book of Aneurin" (dikter tillskrifna barden Aneurin,
1200-talet); i Jesus college, Oxford: 6) "The red
book of Hergest", "Llyfr Coch o Hergest", 1300- och
1400-talen; samt 7) ett manuskript i British museum
m. fl. N:o 2, 3, 5 och 6 äro bekanta under namnet
"The four ancient books of Wales" (utg. af Skene, 2
vol. 1868). De öfriga två hufvudsakliga sammelverken
äro "Myvyrian archaiology of Wales" af Owen Jones
(3 bd, 1801—07) och "Mabinogion from the Llyfr Coch
o Hergest, and other ancient welsh manuscripts,
with an english translation and notes" af lady
Charlotte Guest (3 vol., 1838—49; fransk öfv. 1889;
ett utdrag i svensk öfv.: "Mabinogion": Fornwaleska
sagor, öfv. och inledning af Harald Heyman, 1906,
hvilket arbete utgör en öfv. af J. Loths franska
framställning i H. d’Arbois de Jubainvilles "Cours
de littérature celtique"). — Mycket af innehållet
i dessa manuskript (utg. i de nämnda samlingarna)
härstammar från äldre tider än de, från hvilka
manuskripten själfva äro. De omfatta således en rik
traditionslitteratur, hvars innehåll i korthet är
följande: a) Bardpoesi, speciellt af de berömdaste
bland barderna: Aneurin, Taliessin, Llywarch Hēn och
Merddin (Merlin), som af traditionen flyttas tillbaka
ända till 500-talet. Kritiken har dock handskats något
omildt med denna tradition; möjligen kunna vissa
gå tillbaka till 600-talet. Det viktigaste arbetet
härom är Th. Stephens "The literature of the kymry"
(2:a uppl. 1876; öfv. till ty.). Dikterna äro af
historiskt, lokalheroiskt och religiöst innehåll med
tydlig inverkan från kristendomen. Bardpoesien har
fortsatts ända in i vår tid samt vårdas och uppmuntras
genom årligen sammanträdande litterära kongresser:
"Eisteddfod" (se d. o.). Barderna voro, kort sagdt,
ett litterärt skrå med traditionella ämnen och
traditionell behandling af dem. — b) s. k. Triader
(trioedd), samling af filosofisk-teologiska
tänkespråk med mystiskt innehåll,
som utgetts för att vara forndruidiskt, men som
tydligen är af kristligt, under treenighetslärans
inflytande stående ursprung. Att gamla mytiska och
druidiska element där kunna vara förvarade, är icke
osannolikt. Bekant som entusiastisk svärmare och
bard, som sade sig ega den oförfalskade traditionen
af denna forndruidiska vishetslära och från hvilken
flera samlingar af delvis tvifvelaktig äkthet
härstamma, är Iolo Morganwg (Edward Williams),
som pretenderade sig vara innehafvare af en af de
fyra ursprungliga bardsätena (tronerna) och sade
sig vara president därför till sin död, 1829. —
c) Af största vikt i litterärhistoriskt hänseende
äro de af lady Guest och Loth (andra också af Robert
Williams) utgifna s. k. mabinogion (plur. af mabinogi,
barnslighet, barnslig berättelse). Dessa innehålla i
en egendomligt och ålderdomligt färgad stil hållna
berättelser om längst försvunna, halft historiska
och mytiska tilldragelser; speciellt äro Arturs
sagokrets och ridderliga dater samt Gral-sagan de
förnämsta däri ingående stoffområdena. Omplanterade
i fransk och tysk jordmån, ha, som bekant, dessa
motiv afgett en rik medeltidslitteratur. Men det
anses icke säkert, att de "mabinogion", som vi ha
kvar, äro källan till de franska Artursromanerna,
utan att stoffet möjligen först kommit med bretonerna
till kontinenten, där litterärt behandlats och sedan
öfversatts tillbaka till kymriska (jfr G. Paris,
"Histoire littéraire de la France", tome XXX, med
Zimmers viktiga recension i "Göttingische gelehrte
anzeigen", 1890, 785 ff., och A. Ahlström, "Studier i
den fornfranska lais-litteraturen", 1893). — d) Äfven
historisk (brut) och medicinsk litteratur förefinnes
samt framför allt lagsamlingar (se F. Walter, "Das
alte Wales", 1859).
C) Nykymriskan (från 1500). Den nykymriska
litteraturen består förnämligast i poesi i
traditionell anda, med den specifika utbildning,
som barderna gett den. Bibliografiska arbeten från
början af 1500-talet äro Llyfryddiaeth y Cymry (af
Will. Rowland, 1869, innehållande tryck till 1800)
och senare i "Revue celtique" (bd I, II), "Cymrodor"
(bd IV). Bland de mest framstående författarna må
nämnas Garonwy Owen (f. 1722), Elis Wynn
(f. 1671, d. 1734), Silvan Evans (dikter, öfv., 2:a
uppl. 1881) samt från senare tider Walter Davies och
David Owen. — Kymriska språket talas och vårdas med
stort intresse af de infödde; särskildt äro de redan
nämnda bardkongresserna därför egnade. På kymriska
utges flera tidningar. Språket talas f. n. af omkr. 1
mill. människor. — Af grammatiska hjälpmedel rörande
det nyare språket må nämnas, utom äldre inhemska
arbeten, W. Spurrell, "Gramadeg o iaith y Cymry". "A
grammar of the welsh language" (3:e uppl. 1870),
af nyare ordböcker: W.Spurrell, "English-welsh
pronouncing dictionary" (5:e uppl. 1905), W. Owen
Pughe, "A dictionary of the welsh language, explained
in english" (3:e uppl., besörjd af R. J. Prise, 1872),
D. Silvan Evans, "English and welsh dictionary"
(1853). Ofullbordadt är densammes "A dictionary of
the welsh language" (1893—96).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
