Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- Wales ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Walesiska (Välska) språket och litteraturen
438
vìvus), men däremot t. ex. fornir. snigid, det
droppar (jfr lat. nix, genit. nivis af *nigvis),
*
sent- och *kant- (got. sin])S, resa, och hund-,
sv. hundra] gåfvo fornkymr. hynt, väg, och kant,
hundra, men i fornir. behandlas dessa förbindelser
lika: seí, väg, cet, hundra, kt och pt blefvo först
cht (så fcrnir. nocht, naken, secht, sju), däraf
kymr. it (eg. JÉ): noeth, naken (jfr lat. nudus],
medelkymr. seith, sju (jfr lat. septem}. Liksom s blir
h (jfr ofvan: hynt, väg), så blir ss (uppkommet af ks)
ch eller h: chuechet, den sjätte (jfr lat. sextus),
men fornir. sessed. Yissa allmänna lagar, till
en del i öfverensstämmelse med iriskan, äfvensom
egendomligheter från formläran måste här förbigås. I
allmänhet har nykymriskan tämligen föga aflägsnat
sig från medelkymriskan; största bryderiet vållar den
engelska ortografien, då däremot iriskan står på en
historisk ortografìsk ståndpunkt.
B) Medellymriskan och dess litteratur (efter 1000
till 1500). De förnämsta litteraturminnesmärkena äro
följande handskrifter: i den s. k. Hengwrt collection:
1) "Venedotian or North Wales code" (1100-talet),
2) "Black book of Caermarthen" (1100-talet), 3)
"Book of Talies-sin" (med de barden Taliessin
tillskrifna dikterna, 1300-talet), 4) "Gräl-boken"
("Llyvyr y Greal", 1400-talet); i enskild ego: 5)
"Book of Aneurin" (dikter tillskrifna barden Aneurin,
1200-talet); i Jesus college, Oxford: 6) "The red
book of Hergest", "Llyfr Coch o Hergest", 1300- och
1400-talen; samt 7) ett manuskript i British museum
m. fl. N:o 2, 3, 5 och 6 äro bekanta under namnet
"The four ancient books of Wales" (utg. af Skene, 2
vol. 1868). De of riga två hufvudsak-liga sammelverken
äro "Myvyrian archaiology of Wales" af Owen Jones
(3 bd, 1801-07) och "Mabinogion from the Llyír Coch
o Hergest, and other ancient welsh manuscripts,
with an english translation and. notes" af lady
Charlotte Guest (3 vol., 1838-49; fransk öfv. 1889;
ett utdrag i svensk öfv.: "Mabinogion": Fornwaleska
sagor, öfv. och inledning af Harald Heyman, 1906,
hvil-ket arbete utgör en öfv. af J. Loths franska
framställning i H. d’Arbois de Jubainvilles "Cours
de littérature celtique"). - Mycket af innehållet
i dessa manuskript (utg. i de nämnda samlingarna)
härstammar från äldre tider än de, från hvilka
manuskripten själfva äro. De omfatta således en rik
traditionslitteratur, hvars innehåll i korthet är
följande: a) Bardpoesi, speciellt af de berömdaste
bland barderna: Aneurin, Taliessin, Llywarch Hen och
Merddin (Merlin), som af traditionen flyttas tillbaka
ända till 500-talet. Kritiken har dock handskats något
omildt med denna tradition; möjligen kunna vissa
gå tillbaka till 600-talet. Det viktigaste arbetet
härom är Th. Stephens "The literature of the kymry"
(2:a uppl. 1876; öfv. till ty.). Dikterna äro af
historiskt, lokalheroiskt och religiöst innehåll med
tydlig inverkan från kristendomen. Bard-poesien har
fortsatts ända in i vår tid samt vårdas och uppmuntras
genom årligen sammanträdande litterära kongresser:
"Eisteddfod" (se d. o.). Barderna voro, kort sagdt,
ett litterärt skrå med traditionella ämnen och
traditionell behandling af dem. - b) s. k. Triader
(trioedd], samling af filo-
sofisk-teologiska tänkespråk med mystiskt innehåll,
som utgetts för att vara forndruidiskt, men som
tydligen är af kristligt, under treenighetslärans
inflytande stående ursprung. Att gamla mytiska och
druidiska element där kunna vara förvarade, är icke
osannolikt. Bekant som entusiastisk svärmare och
bard, som sade sig ega den oförfalskade traditionen
af denna forndruidiska vishetslära och från hvilken
flera samlingar af delvis tvifvelaktig äkthet
härstamma, är lolo Morganwg (Edward Williams),
som pretenderade sig vara innehafvare af en af de
fyra ursprungliga bardsätena (tronerna) och sade
sig vara president därför till sin död, 1829. -
c) Af största vikt i litterärhistoriskt hänseende
äro de af lady Guest och Loth (andra också af Kobert
Williams) utgifna s. k. mabinogion (plur. af mabinogi,
barnslighet, barnslig berättelse). Dessa innehålla i
en egendomligt och ålderdomligt färgad stil hållna
berättelser om längst försvunna, hälft historiska
och mytiska tilldragelser; speciellt äro Arturs
sagokrets och ridderliga dater samt Gräl-sagan de
förnämsta däri ingående stoff-områdena. Omplanterade
i fransk och tysk jordmån, ha, som bekant, dessa
motiv af gett en rik medeltidslitteratur. Men det
anses icke säkert, att de "mabinogion", som vi ha
kvar, äro källan till de franska Artursromanerna,
utan att stoffet möjligen först kommit med bretonerna
till kontinenten, där litterärt behandlats och sedan
öfver-satts tillbaka till kymriska (jfr G. Paris,
"His-toire littéraire de la France", törne XXX, med
Zimmers viktiga recension i "Göttingische ge-lehrte
anzeigen", 1890, 785 ff., och A. Ahl-ström, "Studier i
den fornfranska lais-litteratu-ren", 1893). - d) Äfven
historisk (brut) och medicinsk litteratur förefinnes
samt framför allt lagsamlingar (se F. Walter, "Das
alte Wales", 1859).
C) Nykymriskan (från 1500). Den nykymriska
litteraturen består förnämligast i poesi i
traditionell anda, med den specifika utbildning,
som barderna gett den. Bibliografiska arbeten från
början af 1500-talet äro Llyfryddiaeth y Cymry (af
Will. Eowland, 1869, innehållande tryck till 1800)
och senare i "Eevue celtique" (bd I, II), "Cymrodor"
(bd IV). Bland de mest framstående författarna må
nämnas G a r o n w y Owen (f. 1722), Elis Wy n n
(f. 1671, d. 1734), S il va n Evans (dikter, öfv., 2:a
uppl. 1881) samt från ssnare tider Walter Davies och
David Owen. - Kymriska språket talas och vårdas med
stort intresse af de infödde; särskildt äro de redan
nämnda bardkongresserna därför egnade. På kymriska
utges flera tidningar. Språket talas f. n. af omkr. l
mill. människor. - Af gramma-tiska hjälpmedel rörande
det nyare språket må nämnas, utom äldre inhemska
arbeten, W. Spur-rell, "Gramadeg o iaith y Cymry". "A
grammar of the welsh language" (3:e uppl. 1870),
af nyare ordböcker: W.Spurrell, "English-welsh
pronouncing dictionary" (5:e uppl. 1905), W. Owen
Pughe, "A dictionary oí the welsh language, explained
in english" (3:e uppl., besörjd af E. J. Prise, 1872),
D. Silvan Evans, "English and welsh dictionary"
(1853). Ofullbordadt är densammes "A dictionary of
the welsh language" (1893-96).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Oct 8 01:43:52 2006
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/nfck/0237.html
