Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenberg, 3. André Oskar - Wallenberg, 4. Knut Agaton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom ett med bifall mottaget förslag, att alla
stater skulle enas om samma legering i guldmynten
(90 proc. rent guld, 10 proc. koppar).
Vid sidan af sin ledande bankmannaverksamhet
deltog W. på flera områden af det praktiska
affärslifvet. Rederinäringen låg honom
från ungdomsåren om hjärtat; han stiftade
ångfartygs-a.-b. Transit och Union samt var delegare
i åtskilliga segelfartyg. Mindre intresserade han sig
för industrien. För att rädda sin banks fordringar
ingrep han (1878—79) i Hofors’ och Hammarbyverkens
konkurs (se Hofors), ett ingripande, som på sin tid
väckte våldsam polemik. Af liknande anledning öfvertog
han senare ledningen af Halmstad–Nässjö järnväg (se d. o.).
W:s rastlösa verksamhetslust beredde honom
en framskjuten plats äfven i det politiska
lifvet. 1853 valdes han till Sundsvalls
representant i borgarståndet, hvaraf han sedan
alltjämt var medlem utom vid sista ståndsriksdagen
(1865—66), då hans redan skedda val för Stockholm
upphäfdes, emedan något för kort tid förflutit,
sedan han vunnit burskap i hufvudstaden. Efter
representationsreformens genomförande och till
sin död (1867—86) satt han i Första kammaren,
invald af Stockholms stad. Inom borgarståndet hörde
W. till den liberala gruppen, arbetade för den nya
riksdagsordningen samt tog en intresserad, men klokt
måttfull del i de danskvänliga opinionsyttringarna
1864. I Första kammaren åter kom han särskildt
genom sin motsättning till landtmannapartiet
(speciellt i frågor rörande sjöförsvaret samt
ang. Riksbankens ställning) att utveckla sig i
konservativ riktning, men mångsidigheten i hans
intressen och hans ifver för nya, en sund praktisk
utveckling gagnande uppslag hindrade honom att
strängt binda sig vid något parti. Som riksdagsman
hörde han icke blott till de mest bemärkte talarna,
utan ock till de flitigaste motionärerna. Bestämd
motståndare till riksdagens allmakt, sökte han
stärka regeringens ställning genom att arbeta för
statsministerämbetets införande. Bland de förslag
han i riksdagen framlade kunna f. ö. nämnas:
om metersystemets införande, om upphäfvande af
tvångskursen å Riksbankens sedlar enl. § 72 R. F.,
ändringar i Riksbankens lagar och reglemente i syfte
att upphäfva riksdagens envälde öfver Riksbanken och
att betrygga kontinuiteten i dennas förvaltning,
införande af ouppsägbara (4 proc.) obligationer
som typ för svenska statslån, om inteckningsrätt i
järnväg (1878), om förordning ang. handels-register
(1881), framställning om ny lagstiftning rörande
bankaktiebolag och kreditanstalter (1884–85)
samt ang. ny aktiebolagslag (1885), reformer i
utsöknings- och konkurslagen, införande af öppen
omröstning i riksdagen, bestämmande af ogift kvinnas
myndighetsålder till 21 år och utvidgning af gift
kvinnas rätt att själfständigt råda öfver ärfd och
förvärfd egendom, inrättande af en pensionsfond för
svenskt sjöfolk m. m. — I Stockholms kommunala lif
deltog W. flitigt som stadsfullmäktig (sedan 1863;
vice ordf. 1875—77) och led. af beredningsutskottet
(1865—67 och 1881—86), han var äfven (sedan 1870)
ordf. i handels- och sjöfartsnämnden.
För att befordra sina idéer använde W. sig flitigt
af pressen; alltsedan sitt första deltagande
i "Bores" utgifning var han själf en trägen
författare och underhöll vidsträckta förbindelser
med publicistikens män. Han stödde – både pekuniärt
och med många artiklar – 1869–70 tidningen
"Stockholmsposten". Nästan regelbundet en gång
i veckan skref han under rubriken "Ekonomiskt" i
"Aftonbladet" 1865—68, och under de senaste åren
af sitt lif lämnade han många artiklar, särskildt
till "Göteborgsposten". F. ö. beredde han sig,
utan afseende på politiska meningsskiljaktigheter,
rum för sina artiklar i just de blad, på hvilkas
läsare han efter ämnenas beskaffenhet närmast afsåg
att verka, så i "Dagens nyheter", "Figaro"
och "Vikingen". Ämnena voro dels desamma, som voro
föremål för hans verksamhet i riksdagen, dels af mera
tillfällig natur och tillhörde mestadels ekonomiska
områden. Äfven i utländska organ, t. ex. "Économiste
français", uppträdde W. som artikelförfattare. Året
före sin död höll W. i Nationalekonomiska föreningen
ett föredrag, som infördes i "Nat. ekon. fören:s
förhandlingar" (1885) och särskildt trycktes som
"A. O. Wallenbergs sista uttalande i bankfrågan" (1886).
W. var en både kroppsligen och andligen ovanligt rikt
utrustad personlighet, som med outtröttlig ihärdighet
arbetade för sina föresätta mål. Den hänsynslösa
kraft, hvarmed han gick fram, ådrog honom mycken
fiendskap, hvarför också hans lifsgärning blef
särdeles olika bedömd. Utan gensägelse tillhör
han vår ekonomiska historias förgrundsgestalter,
för det svenska näringslifvets utveckling under
1800-talets senare hälft var hans verksamhet af
genomgripande betydelse. Till hugfästande af W:s
minne donerade Stockholms enskilda bank 1916 (100 år
efter hans födelse) medel för upprätthållande vid
Handelshögskolan i Stockholm af "A. O. Wallenbergs
professur i nationalekonomi och bankvetenskap".
– Af W:s söner ha utom de nedan nämnde (se W. 4–6)
Oskar W. (f. 1872), kapten i flottan, och
Axel W. (f. 1874), ryttmästare, gjort sig bemärkta inom
affärsvärlden, den förre särskildt som organisatör af
Svenska tobaksmonopolet (se d. o.), den senare som
verkställande direktör för Baltiska trävaru-a.-b.
– Litt.: Th. Frölander, "Stockholms enskilda bank
1856—1906", K. F. Bergstedts minnesteckning öfver
W. (1906), i "Svenskt biografiskt lexikon" (äfven
separat utgifven), K. A. Wallenberg, "A. O. W.,
1816–1886, minnen och intryck" (i "Ekonomiska studier
tillägnade Marcus Wallenberg", 1914), och Helmer Key,
"A. O. W., en minnesteckning" (1916).
4. Knut Agaton W., son till W. 3, finans- och
kommunalman, politiker, utrikesminister, donator,
f. 19 maj 1853 i Stockholm, utnämndes efter
skolstudier i hemlandet, Tyskland och Schweiz samt
kofferditjänst som jungman 1874 till underlöjtnant
vid k. flottan, från hvilken han 1881 tog afsked
som löjtnant. 1874 invaldes han i Stockholms
enskilda banks direktion, hvilken han sedermera,
med undantag blott för åren 1914–17, tillhört,
1886–1911 som verkställande direktör, sedan 1917 som
direktionens ordf. W. utbildade sig till bankman dels
hemma under faderns ledning, dels genom praktiska
studier i Frankrike samt blef vid faderns död dennes
efterträdare i spetsen för Stockholms enskilda bank,
hvars utveckling sedan dess på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
