Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 479-480 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenberg, 4. Knut Agaton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmaste sätt sammanhängt med hans och den yngre
brodern Marcus W:s (se W. 6) verksamhet. Tack vare
sina omfattande intressen och sina vidsträckta
personliga förbindelser inom svenska och utländska
affärskretsar har W. under en lång följd af år
utöfvat ett särdeles betydelsefullt inflytande till
befordrande af statskrediten och för utvecklingen
af Sveriges materiella resurser. Under hans ledning
introducerade Stockholms enskilda bank i samverkan
med Crédit Lyonnais svenska statens obligationer
på franska penningmarknaden (från 1890). Som en
slutsten vid den långa verksamheten att åt staten
och enskilda industriföretag förmedla billiga
lån kan det betraktas, när han jämte den danske
bankmannen etatsrådet E. Glückstadt tog initiativet
till skapandet af Banque des Pays du Nord i Paris
(1911) och British bank of Northern commerce i London
(1912) i syfte att genom dessa erhålla direkta organ
för de svenska affärsförbindelserna å dessa viktiga
centralpunkter. Bland allmännyttiga institutioner,
som W. under denna verksamhet befordrade, förtjänar
särskildt nämnas byggandet af nuv. K. teatern i
Stockholm: genom en promemoria till regeringen
1889 påpekade han det äldre operahusets eldfarliga
tillstånd och gaf därmed uppslaget till en ombyggnad,
som blef finansierad genom ett premieobligationslån
1889 och 1893. W:s ledande ställning inom den
svenska bankvärlden medförde, att de i Banque
d’État de Maroc intresserade svenska bankerna 1907
insatte honom som sin representant i denna banks
direktion. 1909–14 var han ordf. inom Svenska
bankföreningen, 1912–14 samt från 1918 har han
varit ordf. i Stockholms handelskammare. W:s
intresse för en själfständig utveckling af våra
förbindelser med utlandet föranledde honom att
1891 dels genom inlaga till poststyrelsen, dels
genom yttrande hos Nationalekonomiska föreningen
energiskt förorda en rent svensk regelbunden
postförbindelse med kontinenten; detta uppslag ledde
till inrättandet 1897 af Trälleborg–Sassnitz-linjen
(se d. o. samt W. 5). Betydelsefullast blef
hans ingripande för ett rationellt utnyttjande
af de lappländska malmfyndigheterna. På uppdrag
af svenska regeringen träffade han 1890 aftal
med de holländske innehafvarna af The Swedish
and Norwegian railway companys obligationer,
hvarigenom svenska statens förvärf af banan
Luleå–Gällivare samt af rätten till anläggningen
Gällivare–Riksgränsen möjliggjordes; likaså förmedlade
han norska statens förvärf af den på norskt territorium
liggande bandelen. Tillika medverkade han för
bildandet af Luossavaara–Kirunavaara a.-b. (1890)
och a.-b. Gällivare malmfält (1891), hvarigenom
grufdriften kunde komma i gång. Då senare von Otters
ministär önskade statsinköp af malmbergen, förberedde
W. jämte sin broder Markus W. ett sådant och erbjöd
staten 1901 att förvärfva dessa
fyndigheter för ett pris af 21,6 mill. kr. Det
gynnsamma anbudet förföll emellertid, då regeringen
ej ansåg tidpunkten lämplig för en proposition till
riksdagen i ämnet.


1883–1914 tillhörde W. Stockholms stadsfullmäktige,
1890–1914 stadsfullmäktiges beredningsutskott samt
1906–14 handels- och sjöfartsnämnden. Från denna
mångåriga kommunala verksamhet förtjänar särskildt
ihågkommas det kraftiga ingripande, hvarigenom 1911
beslutet om byggande af Stockholms stadshus efter
R. Östbergs ritningar genomdrefs. Själf möjliggjorde
W. detta beslut genom en donation på 1/2 mill. kr. och
genom att af bankdirektören L. Frænckel utverka en
gåfva af motsvarande belopp. I den för byggnaden
tillsatta stadshusnämnden har han fungerat som
ordf. Af stor betydelse för hufvudstaden och dess
grannsamhällen har varit W:s initiativ 1889 till
skapande af Saltsjöbaden (se d. o.), hvars utveckling
han sedermera lifligt befordrat – bl. a. genom
donerandet af Uppenbarelsekyrkan – och anläggandet af
järnvägen Stockholm (Stadsgårdshamnen)–Saltsjöbaden.

Af Stockholms stadsfullmäktige insattes W. 1906
i riksdagens Första kammare, hvilken han
tillhörde till de allmänna nyvalen 1919. Till
sin allmänna läggning konservativ, skilde sig
W. från den då varande majoriteten genom principiell
frihandelsåskådning. Han insattes först som suppleant
i statsutskottet samt var 1909–14 (A-riksdagen)
led. af bankoutskottet. Vid riksdagen 1912 väckte
han motion om utredning ang. förändringar i fråga
om Riksbankens organisation och förvaltning,
hvarvid hans syfte var att bringa under allvarlig
pröfning lämpligheten af Riksbankens förändring från
statsinstitution till privat centralbank; motionen
bifölls af Första, men afslogs af Andra kammaren. Af
den Lindmanska ministären förordnades han till medlem
af 1907 års stora försvarskommitté, hvars betänkande
afgafs 1910. När på grund af krisen i försvarsfrågan
den Hammarskjöldska ministären bildades 17 febr. 1914,
ingick W. däri som minister för utrikes ärendena. Hans
personliga anseende inom och utom landet utgjorde
ett betydande stöd, af särskild vikt vid den ömtåliga
uppgiften att under Världskrigets första skede trygga
Sveriges neutralitet och bevara ett godt förhållande
till såväl stridande parter som neutrala makter. Under
W:s utrikesministertid erhöll Utrikesdepartementet
jämte beskicknings- och konsulatkåren betydande
tillökningar af sin personal till följd af de högt
stegrade nya anspråk, som krigstiden ställde på
departementet. För beslutet om tobaksmonopolets
genomförande sept. 1914 var W:s ingripande i Första
kammarens debatt (9 sept.) af mycken betydelse. 30
mars 1917 afgick W. jämte den öfriga ministären.

W:s lifliga intresse för det svenska näringslifvets
höjande föranledde honom att genom donation af 100,000
kr. 1903 (på sin femtioårsdag) lägga grunden för en
handelshögskola i Stockholm. Genom hans initiativ
skapades också 1906 Handelshögskoleföreningen,
som insamlat och förvaltar de tillgångar, som
förverkligade Handelshögskolans öppnande 1909 och
möjliggjort densammas fortsatta utveckling. 1918
gjorde W. jämte sin maka "Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse" af omkr. 25 mill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>