Print (PDF) - On this page / på denna sida - Wallenstråle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Vallesia punctata-Vallgren
502
klädd till London, hvariírån han lämnade anonyma
bidrag till iranska tidningar. På grund af amnestien
1880 återvände V. till Paris och återupplií-vade 1883
"Cri du peuple". V. var en kraftig och originell
berättartalang, men cynisk, bitter och fallen för
paradoxer och effektsökeri. Han författade skisserna
Les réfractaires (1866) ur Paris’ "undre värld" samt
de själf biografiska romanerna L’en-fant (1879),
Le bachelier (1881) och Vinsurgé (1886), hvilka
utkommo under samlingstiteln Jacques Vingir as.
(V. S-g.)
Vallesia punctata, bot., en till fam. Apocynaceo
hörande växt, som har användning som fobermedel. Se
P i c r a m n i a.
Val Leventina. Se T i c i n o.
Valle y Caviedes [-i-], Juan del, peruansk skald,
í. omkr. 1652 i Lima, d. 1692, skref bl. a. en stor
mängd decimas och romances. V:s litterära produktion
återfinnes i Documentes literarios del Peru (1873),
utg. af Ricardo Palma, som i sin biografi öfver
skalden bl. a. säger, att, V:s poesi är som om den
vore skrifven i våra dagar. Ad. H-n.
Vallfärd, Vallfart, Vallfartsorter (ty. wallfahrt,
af mht. w allén, vandra). Se P i l g r i m.
Vallgata. Se Fästning, sp. 313.
Vallgevär, V a 11 bössa, ett slags handeldvapen af
stor kaliber, hvilket förr användes i fästningskriget.
H. W. W.*
Wallgren, Otto Henrik, målare, f. 1795 i Skåne, d. 24
maj 1857 i Stockholm, studerade vid konstakademien
under Westin och vann kungliga medaljen 1819, 1820
och 1823. Tre gånger tillerkändes honom det större
målningsstipendiet, sista gången 1828. Året därpå
blef han agré, fick ett resestipendium och gjorde
studier i Paris och Italien. 1837 blef han led. af
akademien och 1854 vice professor. - W. studerade
vid akademien företrädesvis figurmålning och utförde
kompositioner öfver historiska ämnen i tidens stil
- bland dem Cicero anklagar Catìlina (1821) och
Heimdal (1824, båda på Rosendal), Burrus kastar sig
för Neros fötter (motiv ur Racines "Britannicus",
Nationalmuseum). W. gjorde en mängd teckningar till
G. H. Mellins "Sveriges store män" (1840 -49) och
"Den skandinaviska nordens historia" (1850-55) samt
utgaf Skånska allmogens kläde-drägter. Teckningar
efter naturen (22 pl. i färger, 1860-63). Därjämte
var han en flitig porträttmålare, ehuru han aldrig
höjde sig till nåírot framstående konstnärskap.
K. W-n. (G-g N.)
Wallgren, Åke Axel, operasångare, f. 9 no v. 1873 i
Resteröds socken, Bohuslän, studerade till arkitekt
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg
m. fl. tekniska skolor och var därefter J. Günthers
elev i sång vid musikkonservatoriet i Stockholm
1896-98. Efter debut i Göteborg som Tonio i "Pajazzo"
vid E. Lindens operaturné tillhörde han 1898-1900
0. Lombergs operaturné, debuterade 1900 på K. teatern
i Stockholm som Lothario i "Mignon" och Mefistofeles i
"Fans-" samt anställdes s. å. vid denna operascen,
som han alltsedan tillhört. Hans röstkaraktär och
majestätiska gestalt hänvisa honom främst till
mera högtidliga roller, hvari han med känsla och
öfver-tygelse skänker fulla mått af sin ovanligt
klangmäktiga, fasta och välljudande basbaryton. Den
rena diktionen förhöjer klarheten af hans sång;
i aktionen öfverväger en viss afmätt värdighet. Så
har han med vederbörlig pondus, uppburit roller som
Wotan i "Rhenguldet" och i "Valkyrian", Vandraren i
"Siegfried", Günther i "Ragnarök", Hans Sachs och
Pogner i "Mästersångarna i Nürnberg", Landtgrefven i
"Tannhäuser", Härroparen i "Lohengrin", Gurnemanz i
"Parsifal", kung Märke i "’"Tristan och Isoide",
Wilhelm Tell, Jakob i "Josef i Egypten", Saint Bris
i "Huge-notterna", Germont i "Den vilseförda",
öfverste-prästen Ramphis i "Aida", filosofen
Colline i "Bohème", Nilakantha i "Lakmé", Boris
Godu-nov, Tsar Peter i "Nordens stjärna" och i
"Tsar och timmerman", fursten i "Izeyl" samt af
ven betrotts med uppgifter, där större smidighet
i framställningen påfordras, såsom Mefistofeles
(äf-ven i operan med samma namn) och Escamillo i
"Carmen". Jämte Wotan kan Hans Sachs betecknas som
hans bästa roll, i kraft af tolkningens värme. W. har
som solist deltagit med sångsällskapet "Orphei
drängar", Svenska Pariskören 1914 och Stockholms
studentsångarförbund på sångarfärder utomlands,
utfört bas- och barytonpartier i flera oratorier samt
1919 och 1920 konserterat i Trondhjem och där då af
ven gett en sarie gästspel som Scarpia i "Tosca".
E. F-t. Vallgren. 1. Ville V., finländsk skulptör,
f. 15 dec. 1855 i Borgå, son till prof. Georg
Wallgren (f. 1814, stadsläkare, borgarståndstalman
vid senare delen af 1877-78 års landtdag;, d. 1889),
kom 1872 från stadens läroverk till Polytek-nikum
i Helsingfors, där han studerade skulptur för
K. E. Sjöstrand. Då hans anlag befunnos af g j
orda, be-gaf han sig 1877 till Paris, där han -
från-räknadt några korta sommarbesök i hemlandet
- förblef bosatt till 1913. Han studerade till
en början för Cavelier vid École des beaux-arts,
erhöll från Finland två mindre stipendier och 1884
af finska Konstföreningen Ho-vingska stipendiet på
3,000 mark. Bland hans tidigare verk äro Herdegosse
(statyett, 1879), Spelande faun (1881), Torpflickan
(efter Runebergs dikt, staty 1882, alla dessa i gips
i finska konstföreningens ego), Fiskar gosse (1883,
i brons), Hö-räfserska (1884), Gosse lekande med en
kräfta (statyett i marmor 1884, Finska konstfören.),
Näckrosen (byst, målad gips, 1885), Eko (kvinnlig
staty i marmor, 1886). S. å. utförde han staty
af Mikael Agricola, beställd för Nikolaikyrkan i
Helsingfors, och 1887 staty af Tyrgils Knutsson
(se d. o. med fig.), ämnad att resas vid gamla
rådhuset i Viborg, hvilket förhindrades af de ryska
myndigheterna. Statyn stannade i stadens rådhus, till
dess den uppställdes 1908. 1887 tillkom Adam och Eva
(relief i brons, Konstindustrimuseet i Wien), 1888
Ofelia (relief i marmor, inköpt af franska i staten)
och 1889 två kvinnostatyer ur "Kale-I vala" Marjatta
och Aino (den senare i Åbo mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
