- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
561-562

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valsning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Karl II af England och moder till hertigen af
Monmouth (se d. o.), f. omkr. 1630 på Roch castle
i Wales, d. 1658 i Paris, tillhörde en walesisk
rojalistfamilj, som fann tillflykt i Haag, sedan
släktgodset 1644 sköflats under inbördeskriget. I
Haag var hon 1648—50 den landsflyktige Karl II:s
älskarinna, och han ansåg sig, måhända med orätt,
vara fader till hennes år 1649 födde son James,
som 1663 upphöjdes till hertig af Monmouth. Det
på 1670-talet allmänt gängse påståendet, att Karl
ingått hemligt äktenskap med henne, bestreds i tre
offentliga förklaringar 1678 af konungen. Sedan
hennes förbindelse med Karl afbrutits, vistades hon
efter hvartannat i Köln, London, Haag och Paris och
sjönk därunder genom lösaktigt lefverne allt djupare.
V. S—g.

Walter, Jörgen, dansk militär, d. i maj 1670, till
börden holsteinare, var kommendant i Rendsborg 1645
och försvarade staden kraftigt mot svenskarna. Han
adlades 1649 och stod i stor gunst vid hofvet,
i synnerhet hos drottning Sofia Amalia. För att
ännu mera svinga sig upp bar han fram (dec. 1650)
sin frilla Dina Vinhovers påfund om Korfitz
Ulfelds anslag mot konungens lif och blef till
lön upphöjd till öfverste och geheimeråd 1651,
men landsförvistes juli s. å., sedan beskyllningen
visat sig ogrundad. Då Ulfeld dömts till döden 1663,
fick W. tillåtelse att återvända, men begagnade sig
ej däraf förrän 1668. Som hans uppträdande äfven
då föreföll misstänkt, sattes han i fängelse i "Blå
tornet" i Köpenhamns slott och dog där, sinnessjuk.
E. Ebg.

Walterå’ltə], ryktbar engelsk tidningsmannasläkt,
i fem generationer förbunden med den stora
Londontidningen "The Times" (se Times). 1. John
W
., boktryckare, tidningsföretagets grundläggare,
f. 1739, d. 16 nov. 1812 i Teddington, var från
midten af 1750-talet till 1781 grosshandlare
med kol och sysslade därjämte från 1770 med
sjöförsäkringsaffärer. På dessa blef han 1782
fullständigt ruinerad och egnade sig då åt
boktryckeri, experimenterande med s. k. "logotyper"
(hela ord som sats i st. f. enskilda bokstäfver).
Från sitt tryckeri började W., förutom böcker,
nyåret 1785 utge tidningen "The London daily universal
register", som från sitt 940:e nummer 1 jan. 1788
fick namnet "The Times". Han trakasserades 1789 med
flera tryckfrihetsåtal och ådömdes fängelsestraff,
men frigafs mars 1791. Ledningen af sina affärer
öfverlämnade W. 1795 åt sonen William W., som i sin
tur 1803 öfverlät den åt sin yngre broder John (se
W. 2).

2. John W. d. y., den föregåendes son, "Times"’
egentlige skapare, f. 23 febr. 1767 i London, d. där
28 juli 1847, ingick 1798 efter studier i Oxford
i faderns firma och öfvertog 1803 affärsledningen
samt utgifningen af "Times". Från ett blygsamt
lokalt nyhetsblad gjorde han tidningen till ett
inflytelserikt organ för allmänna opinionen och tog
därjämte ledningen i det engelska tidningsväsendets
tekniska utveckling (se därom Times). Hans orädda
opposition mot regeringspolitiken vållade honom 1805
förlusten af statsannonserna och privilegiet att
leverera tullverkets trycksaker. Utan att helt lämna
uppsikten öfver tidningens politiska hållning öfverlät
han 1810 den dagliga ledningen åt sir J. Stoddart
(som hufvudredaktör efterträdd 1817 af Th. Barnes och 1841 af
J. Delane). För tidningstryckeritekniken epokgörande
blef hans införande 1814 af Königs med ångkraft
drifna maskinpress (se Tryckpress, sp. 94). W. var
1832—37 led. af underhuset, men sökte ej där spela
någon framträdande roll.

3. John W., "den tredje John W.", den föregåendes son,
tidningsegare, f. 1818 i London, d. 3 nov. 1894,
blef efter studier i Oxford advokat 1847 och
öfvertog vid faderns död s. å. ledningen af dennes
tidningsföretag. Han satt i underhuset 1847—65 och
1868—85 och tillhörde där det liberala partiets
moderata flygel. Varmt religiöst intresserad,
sökte W. främja den Oxfordska "traktarianismen". I
tidningstryckeritekniken gjorde han en betydelsefull
insats genom att införa (1869) en snabbtryckande
rotationspress ("the W. press"; se Tryckpress,
sp. 97—98). — Som ekonomisk ledare af "Times"
efterträddes W. af sonen Arthur Fraser W., f. 1846,
d. 1910; under honom gick tidningen ekonomiskt
tillbaka, och 1908 företogs en rekonstruktion af
företaget genom ett af lord Northcliffe behärskadt
aktiebolag, i hvars styrelse A. Fr. W. till sin
död var ordf. Sedan 1910 innehas denna post af
hans son John W., f. 1873, hvilken förut från
1898 varit anställd i "Times", bl. a. som dess
korrespondent i Paris, Madrid och Lissabon.
1—3. V. S—g.

Walter, Karolina Fredrika, sångerska. Se Müller,
sp. 13—14.

Walter, Ferdinand, tysk rättslärare, f. 30 nov. 1794
i Wetzlar, d. 13 dec. 1879 i Bonn, blef där juris
doktor 1818 och professor 1821 samt föreläste med
mycken framgång under mer än 50 år i åtskilliga
grenar af rättsvetenskapen. Han var 1848—50 medlem
af preussiska folkrepresentationen och slöt sig
där till de moderat-konservative. Sina minnen från
denna tid har han offentliggjort i Aus meinem leben
(1865). Bland hans vetenskapliga arbeten må nämnas
Lehrbuch des kirchenrechts (1822; 14:e uppl., af
Gerlach, 1871), Gcschichte des römischen rechts
bis auf Justinian
(1834—40; 3:e uppl. 1860) och
Deutsche rechtsgeschichte (1852; 2:a uppl. 1857).
(C. G. Bj.)

Walter, Karoline, sångerska. Se Rind.

Valter af Saint-Victor [säviktår], medeltidsfilosof,
lärjunge till Hugo af S:t Victor (se denne), var
till Rikards af S:t Victor (se denne) död (1173)
underprior och sedermera prior i klostret S:t Victor
(nära Paris). Om hans lefnadsförhållanden känner
man f. ö. intet. Utan att vara mystiker, såsom
Hugo och Rikard, bekämpade han i likhet med dem,
ehuru vida lidelsefullare än de, skolasticismen,
hvilken han visserligen tillerkände formellt värde,
men icke reellt, enär, enligt hvad han framhöll,
dialektiken väl kan draga riktiga slutsatser ur
premisserna, men icke bevisa premissernas sanning
och verklighet. Den skolastiska dialektikens välde
vore därför formens och formalismens tyranni,
som förfuskade trons sanningsinnehåll. V:s idéer
och hans polemik mot skolasticismen, sådan denna
företrädesvis representerades af de i hans ögon
kätterske skolastikerna Abailard, Petrus Lombardus,
Petrus Pictavinus och Gilbertus Porretanus, äro
förvarade åt eftervärlden i hans ännu otryckta, mot
dessa riktade, måhända under tiden 1180—90 författade,
arbete, vanligen, ehuru oriktigt, kalladt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free