Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 571-572 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valör - Valö sadlar - Vámbéry, Armin (Hermann) - Vamdrup - Vamlingbo - Vammafoss - Vammarn - Vammarsskans - Vampula - Vampum - Vampumgördel - Vampyr - Vampyrer (zoologi)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var valörstudiet i hög grad dominerande i måleriet.
Jfr Etsning, sp. 1006, och Målarkonsten, sp. 197.
G—g N.

Valö sadlar, bergstoppar. Se Valö 2.


Vámbéry [va’mberj], Armin (Hermann), ungersk resande
och orientalist, f. af judiska föräldrar 19 mars
1832 i Szerdahely (på ön Schütt i Donau i komitatet
Pressburg), d. 16 sept. 1913 i Budapest, sattes först
i skräddarlära, men visade därunder håg och fallenhet
för språk. Sedan han under tryckande näringsbekymmer
studerat i Pressburg och Wien, kom han 1854 till
Konstantinopel, där han uppehöll sig som undervisare
i europeiska språk i ansedda turkiska familjer,
studerade orientaliska språk, anslöt sig skenbart till
islam och lärde sig tala turkiska som en infödd. 1861—64
företog han som muhammedansk dervisch vidsträckta
resor i Persien och Central-Asien, och hans lifliga
skildringar från dessa till en del ej förut af
européer besökta trakter ha öfversatts till de flesta
europeiska språk (äfven svenska och turkiska), men ha
också, väl ej utan all grund, angripits som opålitliga
och delvis uppdiktade. Återkommen till Ungern, blef
han, efter att ha öfvergått till kalvinska läran,
professor i orientaliska språk i Budapest. I slutet på
1800-talet sökte han dels som politisk skriftställare,
dels med föredrag i Ungern och England skapa en stark
opinion mot Rysslands framträngande i Central-Asien,
Hans förnämsta arbeten äro Deutsch-türkisches
taschenwörterbuch (1858), Abuschka, tschagataisches
wörterbuch (1865), Cagataische sprachstudien (1867),
Uigurische sprachmonumente (1870), Etymologisches
wörterbuch der turko-tatarischen sprachen (1878),
Die Scheïbaniade. Ein ösbegisches heldengedicht
(text och öfv. 1885), Reise in Mittelasien (1865; 2:a
uppl. 1873), Wanderungen und erlebnisse in Persien
(1867), Geschichte Bocharas oder Transoxaniens (2
bd, 1872), Gesammelte politische schriften (1873),
Der Islam im 19. jahrh. (1875), Die primitive cultur
des turko-tatarischen volkes (1879), Der ursprung
der magyaren (1882), Das türkenvolk (1885)
och Coming struggle for India (1885). Jfr hans
själfbiogr. arbeten Arm. V., his life and adventures
(1883; flera uppl.) och Story of my struggles (2
bd, 1904).
H. A.*

Vamdrup, dansk by, 15 km. s. v. om Kolding,
tidigare gränsstation på jylländska järnvägen. 2,181
inv. (1916).

Vamlingbo, socken i Gottlands län, Södra
häradet. 5,362 har. 628 inv. (1919). V. bildar med
Sundre ett konsistoriellt pastorat (skall framdeles
bli annex till Öja) i Visby stift, Södra kontraktet.

Vammafoss, norskt vattenfall i Glommen (Glaama), på
gränsen mellan Skiptvets och Askims härad, Akershus’
fylke. V. representerar 93,000 hkr, hvaraf 58,000
äro utbyggda (1919).
K. G. G.

Vammarn. Se Valdemarsvik.

Vammarsskans. Se Stjärnökalfskansen.

Vampula [-pola], socken i Åbo och Björneborgs län,
Finland, Tyrvis domsaga, Loimijoki härad, tidigare
kapell under Hvittis församling, afskildes 1900 till
själfständigt pastorat af 2:a kl., Björneborgs öfre
kontrakt, Åbo ärkestift. 142 kvkm. 3,061 inv. (1918),
finsktalande.
O. B—n.

Wampum, etnogr., var en hos de nordamerikanske
indianerna begagnad, af musslor framställd myntsort,
hvilken dock utom som mynt fick användning äfven i
åtskilliga andra syften. Så t. ex. skapade man genom
att sy de små musselskifvorna som prydnader på bälten
ett slags bildskrift, och wampumgördlarna blefvo på
detta sätt dokument rörande stammens historia eller
förmedlare af viktiga budskap, som visserligen först
måste tydas af på området kunniga personer. Att en
viss religiös helgd omger wampumgördlarna, följer som
en enkel konsekvens. Litt.: G. Catlin, "Nord-Amerikas
indianer" (öfv. 1848), och H. Schurtz, "Urgeschichte
der kultur" (1900).
L—e.

Wampumgördel, etnogr. Se Wampum.

Vampyr (af slaviskt ursprung), enligt en särskildt
i sydöstra Europa och mest hos slaviska folk
gängse vidskepelse någon afliden människas
spöke, som nattetid stiger ur grafven för att
suga de lefvandes blod. Denna föreställning har
väsentligen sin rot i den urgamla, redan t. ex. i
Odyssén (sång 11) omtalade tron, att de döde
törsta efter lifskraftämne, hvilket i de flesta
och ursprungligaste fall anses framför allt vara
blod. På grund häraf förekommer mer eller mindre
likartad tro på lifskraften tärande, öfvernaturliga
väsen litet hvarstädes på jorden. Detsamma säges
sålunda hos vårt folk om älfvorna. Jfr Puke och
Älfva. Litt.: V. Rydberg, "Medeltidens magi" (1865),
R. Andree, "Ethnographische parallelen" (1878),
och F. Krauss, "Slavische volkforschungen" (1908).
N. E. H.

Vampyrer, Phylloslomatidæ, zool., en familj
tillhörande ordn. flädermöss, Chiroptera, och klassen
däggdjur. Dessa flädermöss kännas lätt igen därpå,
att de ha en tredje fingerled å midtfingret. Vanligen
äro de ock utrustade med egendomliga, olikartade
hudbihang på nosen. Ifrån de likaledes med hudbihang
försedda Rhinolophidæ (se Bladnossläktet) skiljas
de bl. a. genom väl utbildade mellankäkben och
genom närvaron af s. k. öronlock (tragus). Några få
hithörande arter lefva företrädesvis af insekter,
medan flertalet förtär både frukter och insekter. Till
denna familj höra ock de blodsugande flädermössen;
och ehuru sannolikt flera arter tillfälligtvis
och jämte annan föda förtära blod, är det dock
blott två arter inom denna familj, som äro verkliga
"vampyrer" (se nedan). Samtliga hithörande former
förekomma inom de tropiska och subtropiska delarna
af Amerika. Vi kunna skilja på fyra underfamiljer. 1)
Mormopes skilja sig från de öfriga genom saknaden af
hudbihang på nosen samt därigenom, att näsborrarna
mynna ut på nosspetsen. Hakan är försedd med stora,
bladlika hudflikar. Denna underfamilj omfattar två
släkten med tillsammans åtta arter. 2) Vampyri. Hos
denna liksom hos de följande underfamiljerna ligga
näsborrarna på nosens öfre sida. Hudbihanget på nosen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>