Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandring - Wandringar genom verlden och naturen - Vandringsbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall öfverföras. Människokraft används vid drifning
af gångspel (se d. o.). Vanligast äro häst- eller
oxvandringar, i hvilka dragarna anspännas vid från
axeln horisontalt utgående bommar (dragbommar),
medelst hvilka de under vandring i cirkelformig bana
kringvrida axeln, från hvilken arbetet genom en eller
flera kuggutväxlingar öfverföras till tröskverket,
rensmaskinen e. d., som skall drifvas. Dessa
vandringar äro stående eller liggande. De förra
(fig. 1) ha en lodrät axel, och därifrån utgående
ledning ligger så högt öfver marken, att dragarna
kunna gå under densamma. Vid gammaldags stående
vandringar är axeln lagrad nedtill i ett i marken fast
anbragt spårlager och upptill i en "sax", bestående af
två vågräta bjälkar, fästa vid en husvägg. Drifhjulet
är försedt med en vid krans af träkuggar, som genom
ett litet dref, "trillan", öfverför rörelsen till den
vågräta transmissionsaxeln. Nyare konstruktioner
ha oftast axeln och kuggringen af järn, den senare
antingen ett kronhjul eller konisk kuggring. Hos
liggande vandringar (fig. 2) hvilar utväxlingen på
marken, så att dragarna gå öfver dennas axel. För
att dragarna skola arbeta under minst ogynnsamma
omständigheter och deras arbete så fullständigt
som möjligt tillgodogöras, böra dragbommarna vara
långa, af utrymmesskäl och för att axeln må få
önskvärd omloppshastighet, dock ej längre än 4,5 m.,
men anspänningen kort och dragarna arbetande
i enbet. Anspänningen bör vara fjädrande, och som
säkerhetsanordning bör finnas en spärrinrättning,
som frånkopplar vandringen från arbetsmaskinen,
om dragarna stanna. Utväxlingen sker i regel med en
eller ett par kuggväxlar, sällan med kedjeväxlar, och
endast undantagsvis äro koppelstängerna ersatta af
rem- eller linledning. Af det i vandringen upptagna
arbetet kunna 70—95 proc. komma till godo. Ett
särskildt slag af vandringar äro de amerikanska
trampvandringarna, i hvilka ett instängdt djur —
en häst, oxe eller t. o. m. en hund — vid sin gång
sätter i rörelse ett sluttande golf af tvärlöpande
lister, som med sina ändar äro fästa i ändlösa kedjor,
från hvilka rörelsen öfverföres till en axel med
remskifva. Då djuret stiger på golfplanet, glider
detta till följd af hans tyngd nedåt-bakåt, så att
djuret är tvunget att gå framåt med samma hastighet,
som golfvet glider bakåt. Då dragaren sålunda ej kan
stanna, förr än axeln bromsas, kunna dessa vandringar
föranleda djurplågeri; och då deras konstruktion
dessutom är ganska invecklad och de passa blott för
smärre arbetsmängder, ha de fått blott obetydlig
användning. Jfr Trampmaskiner. — 2. (Plankvandring)
Plankbeläggning på en bro; underlaget
för en kanonlavett (se Bäddning 1).
1. O. E. W. H. J. Dft.
 |
| Fig. 2. Liggande vandring (med trästativ). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
