Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanse (Lista) - Vansinne - Vansittart, släkt - Vansittart, 1. Henry - Vansittart, 2. Nicholas, Bexley - Vansjö - Vanstad - Vanstatorp - Vansö - Vant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vanse (nu Lista), härad och socken under Lista
pastorat, Väst-Agder fylke (före 1919 Lister og Mandal
amt), vid Farsund, Norge. 139,10 kvkm. med 5,536
inv. (1918). Jordbruk och fiske. Till pastoratet
Lista hör också hamnplatsen Farsund (se d. o.).
K. G. G.
Vansinne. Se Förryckthet och Sinnessjukdom.
Vansittart [vänsi’tət], en till England inflyttad
nederländsk släkt, som först skref sitt namn van
Sittart och tagit det från staden Sittard i
prov. Limburg. Därifrån kommo medlemmar af släkten som
köpmän till Danzig, och från Danzig flyttade Peter
van Sittart (f. 1651, d. 1705) till London, där han
blef direktör för handelskompaniet Russian company
och en bland Ostindiska kompaniets direktörer.
1. Henry V., anglo-indisk statsman, f.
3 juni 1732 i London, omkommen 1770 eller 1771,
var sonson till Peter van Sittart (se ofvan)
och son till direktören i Russian company Arthur van
Sittart (f. 1691, d. 1760). Han utsändes
som trettonåring till Fort S:t David nära Madras,
där han genom släktinflytande anställts i
Ostindiska kompaniets tjänst. Där blef han intim
vän med sin 7 år äldre kamrat Clive, vann rask
befordran, insattes 1757 i rådet i Madras, utmärkte
sig vid Madras’ försvar mot fransmännen 1759, blef
s. å. på Clives rekommendation rådspresident och
guvernör öfver Fort William (se Calcutta, sp. 980)
och kompaniets faktorier i Bengalen, Behar och
Orissa. V. tillträdde sin nya post febr.
1760, afsatte subadaren af Bengalen Mir Jafar och
uppsatte i stället Mir Kasim, som lofvat af de
tre provinsernas inkomster bestrida kompanitruppernas
underhåll. I rådet sökte han förgäfves
genomdrifva förbud mot den härskande oseden,
att kompaniets ämbetsmän drefvo privathandel,
hvarmed starkt utbredd korruption visat sig följa.
V. afgick då och reste hem till England,
lyckades inför kompaniets direktörer försvara
sig mot sina fienders angrepp på hans förvaltning,
blef 1768 underhusledamot och 1769 direktör i
kompaniet. Direktoriet sände honom s. å. till Indien
i ett betydelsefullt revisorsuppdrag. Den fregatt, på
hvilken han reste, lämnade 27 dec. 1770 Kapstaden, men
förolyckades spårlöst med man och allt. Af värde,
ej blott som försvarsskrift för V:s klarsynta,
mot de infödde måttfulla politik i Bengalen, är
hans bok A narrative of the affairs in Bengal from
1760 to 1764 (1766).
2. Nicholas V., baron Bexley, den föregåendes
son, politiker, f. 29 april 1766 i London, d. 8 febr.
1851 i Foot’s Cray, Kent, blef 1796 underhusledamot,
sändes af Pitt 1801 till Danmark för att söka förmå
dess regering att öfverge den franska politiken,
var 1801—04 skattkammarsekreterare och
jan.—sept. 1805 sekreterare för Irland.
I Grenvilles ministär var han febr. 1806—mars
1807 skattkammarsekreterare, vann sedermera stort
anseende i underhuset som finansman och blef
maj 1812 skattkammarkansler i Liverpools
ministär. Hans invecklade budgetplaner
gjorde honom impopulär, i all synnerhet då han efter
fredsslutet 1815 år efter år ej förmådde åstadkomma
någon afsevärd skattelindring. Huskissons, Broughams
m. fl:s angrepp mot hans finanssystem
vållade, att han febr. 1823 med peersvärdighet (baron
Bexley) fick draga sig tillbaka till kanslersposten
för hertigdömet Lancaster, hvilken syssla han
innehade äfven under Canning och Goderich (till
jan. 1828). V. egnade sig sedan mest åt främjande af
religiös och filantropisk verksamhet. Som finansman
var han en välment medelmåtta.
1—2. V. S—g.
Vansjö, insjö i Östfold fylke (före 1919 Smaalenenes
amt), Norge, nära Moss, 25 m. ö. h. 43 kvkm.,
afrinner genom Mosseelven. Största djupet är 37 m.
K. G. G.
Vanstad, socken i Malmöhus län, Färs härad. 2,688
har. 1,607 inv. (1919). V. bildar med Tolånga ett
pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt.
Vanstatorp, egendom i Vanstads socken, Malmöhus
län. Tax.-värde 452,900 kr. (1919). Corps-de-logiet
är ett tvåvånings stenhus med flyglar, uppf. 1812
af grefve T. Tott till Skabersjö (f. 1739,
d. 1824). V. omtalas redan på 1300-talet, tillhörde
1679 biskop P. Winstrup och sedermera släkten
von Böhnen till 1806, då det köptes af Tott, som
väsentligt förbättrade egendomen. Efter hans död har
V. ofta växlat egare och innehas f. n. af P. Nyman.
Vansö, socken i Södermanlands län, Åkers härad. 2,690
har. 760 inv. (1919). V. bildar med Härad ett pastorat
i Strängnäs stift, Domprosteriet.
Vant, sjöv., tåg af hampa eller järntråd (stundom
kättingar), hvilka sidovägen stötta master och
stänger. Undervanten gå från masttoppen vid märsen
till skeppssidan eller till rösten i skeppssidan,
stångvanten från stångtoppen vid bramsalningen
till märsranden och bramvanten från bramknopen
genom salningshornen till en s. k. sviktningsring på
märsstången och därifrån oftast ned i märsen. Hvarje
särskildt vant kallas spant, och två närliggande
vantspant utgöra tillsammans ett sammanhängande par
med ett öga i bukten (vantögat), hvilket kränges
öfver toppen. Finnes udda antal spant, kallas det
aktersta (sista) krysspant. I vantens ändar äro
"jungfrur" inbända, som medelst taljrep förenas med
andra motsvarande jungfrur i röstjärnen å skeppssidan
(se Röst 1 med fig.) eller (beträffande stängerna)
i jungfrujärnen å märsranden, för att vanten skola
kunna ansättas. Detta sker å nyare fartyg med en
skrufinrättning (se nedan), hvarigenom både tid
och arbete inbesparas. Vanten benämnas efter den
mast eller stång de tillhöra, t. ex. fockvant,
storstängvant, kryssbramvant o. s. v. För att
underlätta folkets uppäntring förses vanten med
veflingar, tvärs öfver fastnajade linor, som bilda ett
slags trappsteg (se Lattra). Jfr Tackling. —
Vantbänsel. Se Bänsel. — Vantjärn, en strax ofvanför
"jungfrurna", tvärs öfver vanten horisontalt liggande
järnstång, hårdt surrad till hvarje vantspant för
att hindra vantens och jungfrurnas vridning. —
Vantjungfru. Se ofvan. — Vantknop. Se Knop. —
Vantmanning. Se Manna reling. — Vantskruf, en
mekanisk skrufinrättning, hvarmed de båda vant- eller
bardunparterna klämmas tillsamman, då bänslarna skola
påläggas. Detta namn nyttjas stundom om de moderna
"ansättningsskrufvar", hvilka på senare tid börjat
ersätta de vid vants ansättning hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
