Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 623-624 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vapen (heraldik)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visst estetiskt värde; ett vackert medeltida vapen
visar likvisst alltid prof på mera äkta och verklig
heraldik, än hvad ett nyare tids vapen någonsin kan
göra.

Fig. 1. Holmger Ulfssons sigill, år 1291.

Fig. 2. Folke Jonssons sigill, 1312.

Fig. 3. Vapensköld med två förenade halfva vapenbilder.

Ett fullständigt vapen består af tvenne
hufvudbeståndsdelar: 1) skölden, med den däri varande
bilden, och 2) hjälmen, med den därpå befintliga
hjälmprydnaden samt hjälmtäcket. Dessutom kan till
vapnet höra en del bisaker, såsom sköldhållare
(se d. o.), rangkrona (se Krona), vapenmantel
(se d. o.), ordenskedja, valspråk etc. Skölden (se
d. o.) med sitt märke är vapnets äldsta och förnämsta
beståndsdel. Hjälmprydnaden (se d. o.) uppträder först
något senare, i Sverige omkr. midten af 1200-talet. I
Birger Jarls ryttarsigill af 1254 är jarlens hjälm
prydd med ett märke, d. v. s. en hjälmprydnad, hvilken
dock på grund af sigillets bristfälliga beskaffenhet
är svår att bestämma. I Holmger Ulfssons (tre stengaflar)
sigill af 1291 (fig. 1) finnes blott
hjälm med hjälmprydnad och ingen sköld. Detta
visar, att hjälmprydnaden redan då ansågs vara
lika betydelsefullt tecken som sköldemärket och
användes omväxlande med detta. Holmgers fader för
nämligen 1278 i sitt sigill en sköld med ättemärket,
och detsamma gör äfven Holmger i ett annat sigill
(af 1306). Småningom började man vid afbildning af
vapnet förena skölden och hjälmen.
Den senare framställdes då vanligen hvilande på den
förras öfre kant eller vid lutande sköld på det öfre
hörnet, i allmänhet det vänstra, då skölden i regel
är lutad åt höger. Flera exempel
finnas härpå från början af 1300-talet såväl å
grafstenar som i sigill, t. ex. Folke Jonssons
(lejonörn) sigill af 1312 (fig. 2). Detta bruk
har sedan alltjämt bibehållit sig, ehuru äfven
enbart sköld eller hjälm med sina resp. märken ofta
förekommer. Urspr. hade skölden blott ett märke,
men småningom började man förena flera. Redan vid
midten af 1200-talet förekomma i svenska sigill
vapen, som sannolikt äro sammansatta af två olika
sköldemärken. Man förenade t. ex. möderneättens
vapen med sitt eget genom att klyfva skölden och
sätta hvardera af de båda vapnen i sin halfva,
det egna ättemärket därvid vanligen till höger
(heraldiskt). Ofta klöf man själfva vapenbilderna
och förenade i skölden de båda halfvorna
(fig. 3). Denna monogrammatiska förening af två
vapenbilder har sannolikt varit anledningen
till uppkomsten af flera af heraldikens underliga
fantasivarelser. Ett tidigt förekommande sätt af
vapenförening är äfven kvadreringen. Sköldarna
klöfvos och delades (se Sköld), i 1:a och 4:e
fälten sattes det egna vapnet, i 2:a och 3:e det
vapen, som man önskade förena med sitt eget. Af dessa
vapenföreningar uppstod den i flera fält indelade
skölden. — Ehuru flera sköldemärken förenades i samma
sköld, bibehölls dock i allmänhet under medeltiden
hjälmprydnaden oförändrad, då det af rent praktiska
skäl var ganska svårt att på samma hjälm förena flera
bilder. Men i och med att vapnens praktiska användning
i strid och tornering alltmer aftog, började man
efter samma grunder, enligt hvilka man förut förenat
flera märken i skölden, i vapenafbildningar placera
två eller flera hjälmar på skölden. I synnerhet under
nyare tiden förekommer det ganska ofta, att en person
såsom särskild utmärkelse fick sitt vapen tillökadt
med någon viss bild i sköld eller på hjälm. Detta
benämnes vapenförbättring, och denna förekommer
vanligast vid upphöjelse i högre adlig värdighet. Det
ursprungliga vapnet benämnes, i motsats till det
"förbättrade" eller med andra sköldemärken tillökade,
stamvapen. Till stamvapnet räknas icke blott den
ursprungliga skölden med sitt märke, utan äfven den
till denna hörande hjälmen med sin hjälmprydnad. Denna
senare benämnes släktens personliga hjälmprydnad. Vid
vapenförbättring bibehölls i allmänhet stamvapnet
oförändradt. Dess sköldemärke placerades i Sverige
vanligen i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>