- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
685-686

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Variationsinstrument ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Taylor voro de förste, som löste en del
hithörande problem. Undersökningsmetoderna, som
under en följd af år af dem småningom förbättrades,
utvecklades vidare af Euler, hvilken var den förste,
som använde benämningen variationskalkyl, likasom
han äfven var den förste, som för undersökningarna
inom variationskalkyien angaf ett allmänt och
regelmässigt tillvägagående. Dock vidlåddes de
eulerska metoderna ännu af flera ofullkomligheter,
och det var först efter den af Lagrange införda
förbättrade grundläggningen och uppställningen, som
variationskalkylen i hufvudsak blef den själfständiga
och systematiska vetenskap, som den nu är. Dock
återstod naturligtvis äfven efter Lagrange mycket
arbete för senare forskare. Bland dessa må särskildt
nämnas Sarrus, Cauchy, Jacobi och Weierstrass. En
god, ehuru numera föråldrad framställning af
variationskalkylen är F. Moignos och L. Lindelöfs
"Leçons de calcul des variations" (1881). Goda
moderna framställningar äro t. ex. A. Kneser,
"Lehrbuch der variationsrechnung" (1900), O. Bolza,
"Vorlesungen über variationsrechnung" (1909),
och J. Hadamard, "Leçons sur le calcul des
variations" (1910). En utförlig historik öfver
variationskalkylens tidigare utveckling finnes
i I. Todhunters "A history of the progress of
the calculus of variations during the nineteenth
century" (1861). Jfr äfven de utmärkt orienterande
artiklarna af A. Kneser, "Variationsrechnung"
och E. Zermelo och H. Hahn, "Weiterentwicklung
der variationsrechnung in den letzten jahren",
bägge i "Encyklopädie der mathematischen
wissenschaften etc." (bd II, 1, h. 5, 1904).
E. L. (R.)

Variationsmetoden, log. Se Mill, sp. 516.

Variationspotential, fys. Se Jordmagnetism,
sp. 154.

Variationsrörelser, bot. Se Rörelsefenomen hos
växterna
, sp. 208.

Variationston, fys., en af Dvorák
först iakttagen kombinationston, som uppkommer,
om man i ett rum åstadkommer en ton, hos hvilken
tonhöjden får långsamt stiga eller sjunka. Då en
sådan kombinationston icke kan iakttagas i det
fria, måste den uppkomma genom samverkan mellan
de direkt utgående och de från rummets väggar
reflekterade ljudvågorna. Jfr Kombinationstoner.
T. E. A.

Varicellæ, med. Se Koppor, sp. 1001.

Varices, Varicer. Se Varix.

Varicocele (af lat. varix, se d. o., och grek. kele,
tumör), en utvidgning (ektasi) af venerna, som
åtfölja sädessträngen från testikeln till ljumsken
(annulus inguinalis). Den inträder oftast i ungdomen
och är vanligast på vänstra sidan, Smärtor inställa
sig stundom, men tillståndet är ofarligt. Skulle
väsentligt men förorsakas, kan operation bota
åkomman. — Med tilltagande ålder försvinner ofta
venutvidgningen.
J. E. J—n. (J. Å.)

Variera (lat. variare), sinsemellan afvika, förändra
sig, omväxla; göra skiftande, ge omväxling åt,
förändra. Jfr Variation.

Varierande hopp, idrottst. Se Simidrott, sp. 567.

Varietas delectat, lat. Se Variatio delectat.

Varieté, Varieté-teater (af fr. varieté,
omväxling, brokigt allehanda), ett slags skådebana,
som står i direkt eller medelbart samband med
schweizerirörelse, och å hvilken kuplettsångare
och chansonettsångerskor (gärna i den frivola
riktningen), solo- och gruppdansöser, musikaliska
clowner, negerkomiker, akrobat- och jonglörsällskap
o. a. dylika "artister" uppträda. Varietégenren,
som utgått från café-chantants och grep omkring sig
starkt under senare delen af 1800-talet, måste anses
beteckna en märklig urartning af allmänhetens smak. På
stora varietéetablissemang (som Folies-Bergère i Paris
m. fl.) liksom på smärre varietéer ges numera ock
"revyer". Ett nyare namn på varieté är cabaret. Om
försök till konstnärlig (vitter) förädling af varietén
se Überbrettl. I maj 1896 utfärdades k. kung. om
förbud mot servering af spritdrycker å varietélokaler
att gälla fr. o. m. 1 okt. n. å. Enligt k. kung. 4
okt. 1895 får varietéföreställning ej ges å juldagen,
långfredagen, påskdagen eller pingstdagen. — Ej att
förväxla med dylika skådebanor är Théâtre des Variétés
i Paris, å hvilken vådeviller, farser och operetter
i utprägladt parisisk anda, i senare tid komedier
(af Capus, Donnay, Lavedan o. a.) uppförts.

Varietet, biol. Se Variation 2.

Varignon [-rinjå’], Pierre, fransk matematiker
och mekaniker, f. 1654 i Caen, d. 1722 i Paris,
blef professor i matematik 1688 vid Collège Mazarin
och 1704 vid Collège de France. Sedan 1688 var han
led. af vet. akad. På mekanikens område intog V. ett
betydande rum genom sina arbeten om, huru krafter
kunna sammansättas och upplösas. Hans förnämsta
verk äro Projet d’une nouvelle mécanique (1687),
Éclaircissements sur l’analyse des infiniment petits
(1725) och Nouvelle mécanique ou statique (s. å.).

Varikositet (af lat. varix, se d. o.), histol.,
ansvällningar å en trådformig bildning, t. ex. en
finare förgrening af en nervtråd, hvarigenom denna får
ett pärlbandsliknande utseende.
J. E. J—n.

Varin [-rä’], franska konstnärer. 1. Quentin V.,
f. omkr. 1580 i Beauvais, d. 1627 i Paris, var bosatt
i Andelys, där han var Nic. Poussins lärare till hans
18:e år och hade stort inflytande på honom. Af V:s
arbeten finnes en altartafla i S:t Étienne du Mont i
Paris (S:t Charles utdelande allmosor); ett par andra
träffas i Andelys. — 2. Jean V., medaljgravör och
skulptör, f. 1604 i Liège, d. 1672 i Paris, studerade
medaljkonsten under Dupré, kallades af Ludvig XIII
till Paris och blef där myntdirektör. Som medaljör
är han en af de främste. Han utförde medaljer öfver
Ludvig XIII, hertigen af Orléans, prins Condé,
Richelieu, Mazarin, Kristian IV af Danmark och
Kristina af Sverige. Vidare utförde han smakfulla
och karaktärsfulla byster af Richelieu, Ludvig XIII
och Ludvig XIV samt äfven statyer i marmor och
illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free