- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
693-694

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Warming, Johannes Eugenius Bülow - Warminster - Varmkammare - Varmluftbad - Varmluftmaskin (Kalorikmaskin)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Köpenhamns universitet och föreståndare för dess
botaniska trädgård. W. tillhör de mångsidigaste och
verksammaste botanisterna under senare tider. Redan
de tre ungdomsåren i Brasilien och studieresorna
till München 1868 och Bonn 1871 ledde honom in på
många skilda områden af botaniken, både fytografi,
fanerogamsystematik, växtgeografi, morfologi och
biologi, hvartill kom hans anatomiska forskning,
delvis i utvecklingshistoriskt syfte. Hans resor
till Grönland (1884) samt Västindien och Venezuela
(1891—92) ha lämnat material till biologiska och
ekologiska arbeten; och under de senast gångna
åren har företrädesvis Danmarks växtlif gett ämnen
till framstående växtgeografisk, i främsta rummet
ekologisk produktion. W. är dessutom författare
af omfångsrika och mycket använda läroböcker,
öfvervägande fytografiska skrifter, ehuru med
morfologiskt och biologiskt inslag, äro Symbolæ ad
floram Brasiliæ centralis cognoscendam
(1867—93,
många häften i "Naturhistor. forenings meddelelser"),
Familjen Podostemaceæ (ibid., 1881—1901); Vochysiaceæ
och Trigoniaceæ (i "Flora brasiliensis"). Anatomiska
och morfologiska äro Er koppen hos vortemælken
(Euphorbia) en blomst eller en blomsterstand?
(1871),
Forgreningsforhold hos fanerogamerne (1872,
pristäflingsskrift, belönad med Videnskab:s selskabs
guldmedalj), Untersuchungen über pollenbildende
phyllome und kaulome
(1873), Die blüthe der compositen
(1877), Undersögelse ... over cykadeerne (s. å.),
De l’ovule (1878), Om planteægget og dets enkelte deles
rette homologier
(1879), Om skudbygning, overvintring
og foryngelse
(1884) och Observations sur la valeur
systématique de l’ovule
(1913). Morfologiska och
biologiska äro Biologiske optegnelser om grönlandske
planter
(flera häften, 1885—), Om nogle arktiske
væxters biologi
(1886), Om caryophyllaceernes blomster
(1890) m. m. Växtgeografiska, öfvervägande ekologiska,
arbeten äro Lagoa Santa (1892), Dansk plantevæxt,
1. strandvegetationen (1906), 2. klitterne (1907),
3. skovene (1916—19), hvarjämte W. i förening med
L. Kolderup Rosenvinge utger "The botany of Iceland"
(1—3, 1912—18); Planterigets livsformer (1908). W:s
läroböcker äro Haandbog i den systematiske botanik
(1879; ny uppl. 1884; flera uppl. på ty. af M. Möbius,
den 3:e 1911), Fröplanterne (1912, en omarbetad
4:e uppl. af nästföreg.), Den almindelige botanik
(1880; öfv. till sv. af A. N. Lundström, "Lärob. i
allmän botanik". 1882; ny dansk uppl. 1895 i förening
med W. Johannsen), Plantesamfund, grundtræk af den
ökologiske plantegeografi
(1895; öfv. till eng.,
"Oecology of plants", och till ty., hvaraf 3:e
uppl. i förening med P. Græbner, "Lehrbuch der
ökologischen pflanzengeographie", 1914—18). W. har
äfven skrifvit Oversigt over den danske botaniske
literatur ... indtil 1880
(1881) och var 1867—68
medarbetare i J. A. Dybdahls "Tidsskr. for havevæsen"
samt från 1869 i "Tidsskr. for populære fremstillinger
af naturvidenskaberne", hvari han själf skrifvit en
mängd uppsatser. W. blef led. af Fysiogr. sällskapet
i Lund 1879, af sv. Vet. akad. 1885, af Vet. soc. i
Uppsala 1897 och af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
1911. Han blef hedersdoktor i Stockholm 1909.
C. Lmn.

Warminster [ωå’minstə], stad i engelska
grefsk. Wiltshire, omkr. 40 km. s. ö. om Bristol och
vid västra randen af Salisbury plain. 6,564
inv. (1911). Vid W. ha gjorts betydande
fynd af romerska antikviteter. Omgifningen
är rik på ängar och parker. Mälterier.
A. N—d.

Varmkammare. Se Uppvärmning.

Varmluftbad, en badform, i hvilken kroppen
uppvärmes och bringas i svettning genom att
omslutas af upphettad luft. Varmluftbadet
torde vara den ursprungligaste formen för ett
fullständigt varmbad samt förekommer hos de flesta
naturfolk som ett viktigt och kraftigt hälso-
och vederkvickningsmedel. Enklast åstadkoms det
därigenom, att man upphettade en mindre koja eller
ett tjockt tält medelst en hög af glödgade stenar,
hvilka öfvergötos med litet vatten. Efter hand ordnades
stenhopen till en rå ugn, och tältet utbyttes mot
någon fastare byggnad, antingen timrad eller hvälfd,
ofta delvis nedsänkt i marken. Ur denna primitiva form
utvecklade sig grekernas pyria, tholos, romarnas
laconicum, germanernas stuba, stupa, mexikanernas
bakugnsliknande temazcalli, arabernas hararah,
finnarnas sauna, pirtti (pörte), nordbornas badstofa,
irländarnas bikupformiga hotehouses och nutidens
romersk-turkiska bad samt våra vattenkuranstalters
varmluftbad, torra eller fuktiga (icke att förväxla
med ångbad). Fordom gjorde man icke stor
skillnad mellan ånga och varm luft, men i våra dagar
iakttar man noga den betydliga olikheten i verkan
af ett ångbad och af ett torrt eller ett fuktigt
varmluftbad. Ju varmare och torrare luftbadet är,
dess lättare och rikligare sker transpirationen;
ju fuktigare luftbadet är, dess besvärligare och
sparsammare sker den egentliga utdunstningen, ehuru
den flytande svetten synes ymnig. I det heta mättade
ångbadet kan transpirationen alldeles hämmas. I ett
mycket torrt varmluftbad kan man för en kort stund
fördraga en värme af ända till 150 grader, i ett
mättadt ångbad knappast 45 grader. Varmluftbadet
nyttjas dels som kraftigt svettdrifvande medel, dels
som förberedelse till ett kallbad. Det medeltorra
luftbadet tas vanligen vid en värmegrad af 55—65
grader, det fuktiga badstugubadet omkr. 45—50
grader. Värme- och fuktighetsgrad bör bestämmas genom
en s. k. psykrometer. Varmluftbadet används äfven
lokalt (i "varmluftskåp", "varmstol", "spritbad"
o. s. v.), hvarvid hufvud och respiration lämnas
fria. — Sedan det romerska badet råkat i förfall,
var det medeltidens svettbad (fnhty. stuba,
fno. stofa, hvaraf ty. "stube", sv. "stufva",
"stuga", eg. ett med eldstad försedt rum,
mlat. stuba, stupha, it. stufa, fr. estuve, étuve
o. s. v.), som fyllde folkens behof af varmluftbad,
men äfven dessa bortglömdes småningom. Det nu brukliga
förbättrade varmluftbadet, det s. k. romersk-turkiska,
är infördt af den entusiastiske engelske resanden
David Urquhart och en irländsk läkare Barter
1856. I Sverige har det kallat till lif igen
de gamla nästan öfvergifna badstugubaden och
bidragit till en betydlig förbättring af dem. Se
Badstuga, Hetluftbehandling och Romerska bad.
C.*

Varmluftmaskin (Kalorikmaskin) är en
kraftmaskin, motor, vid hvilken luft används för
att förvandla värme i arbete. Luften komprimeras i
kallt tillstånd, upphettas sedermera och får därefter
utvidga sig, hvarvid den förrättar mekaniskt arbete
och därunder afkyles. Tanken att använda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free