- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
773-774

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasco da Gama - Vasconcellos, 1. Jorge Ferreira de - Vasconcellos, 2. Antonio Augusto Teixeira de - Vasconcellos, 3. Joaquim Antonio da Fonseca e - Vasconcellos, 4. Carolina Wilhelmina, född Michaëlis - Vasconer - Vasculares - Vasdrag - Vase - Wasegua - Vasektomi - Vaselin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Indien anlägga portugisiska faktorier. Detta lyckades
dock endast på få orter; i Kalikut blefvo t. o. m. 40
kvarlämnade portugiser mördade. För att hämnas
denna skymf, men hufvudsakligen för att betrygga
åt sig den indiska handeln utrustade konungen en
ny eskader om 10 skepp, som afgick under befäl
af V. som "amiral af Indien" 1502. Han grundlade
på Afrikas östkust de ännu bestående kolonierna
Mosambik och Sofala samt anlände till Malabarkusten,
där han omedelbart bombarderade staden Kalikut,
förstörde furstens flotta och begick illgärningar,
hvilka satt en fläck på V:s karaktär, som hvarken
tiden eller hans rykte som sjöman någonsin förmår
utplåna. Från Kalikut seglade han i nov. till Cochin,
görande all den skada under vägen, som han kunde,
för att inge infödingarna fruktan för portugisernas
makt, samt slöt fördelaktiga handelsfördrag med
kuststäderna. Hemkommen i sept. 1503 med rik last,
hedrades han af konungen med titlar och mera reella
förmåner, men drog sig, dåmera en af landets rikaste
män, tillbaka till Evora, utan att under de följande
20 åren taga någon del i allmänna ärenden. Därunder
utvidgades portugisernas besittningar i Indien under
fem på hvarandra följande vicekonungar. Den siste
af dessa, Menezes, var så olycklig i sin styrelse,
att V. återkallades från sin tillbakadragenhet af
Emanuels efterträdare, Johan III, fick 1519 titeln
grefve af Vidigueira och utnämndes till vicekonung
af Indien. I april 1524 lämnade han Lissabon för att
öfvertaga detta ämbete och anlände i sept. s. å. till
Goa. Han började med kraft och beslutsamhet upphäfva
de många missbruk inom styrelsen, som inrotat sig
under företrädarna, men fick knappast mer än börja
reformarbetet, förr än han afled. Hans lik fördes 1538
till Portugal och begrofs i Vidigueira. V:s viktiga
upptäckter bidrogo omedelbart att rikta Portugal
och lyfta det till en af de främsta bland Europas
stater samt befordrade medelbart Österns kolonisation
genom att öppna handeln med Västerlandet. Litt.:
E. Ravenstein. "V:s first voyage" (utg. af Hakluyt
society, 1898), en med noter och kommentarer försedd
öfv. af en dagbok (Roteiro), som fördes af en af V:s
underordnade, den viktigaste källskriften. Se vidare
João de Barros, "Decadas da India" (förf. omkr. 1540,
tr. 1778—88), F. L. de Castanheda, "Historia do
descobrimento da India" (1551) och G. Correa,
"The three voyages of V. and his viceroyalty"
(utg. af Hakluytsällskapet 1869). V:s första resa
är den viktigaste episoden i Camões’ stora epos
"Os Lusiadas". V. är hjälten i Meyerbeers opera
"Afrikanskan".

Vasconcellos [vəʃkåse’loʃ], portugisiska
skriftställare. 1. Jorge Ferreira de V. Se
Portugisiska litteraturen, sp. 1470. — 2. Antonio
Augusto Teixeira de V
., skriftställare, f. 1816,
d. 1878 i Paris, blef officer 1834 och juris doktor
i Coimbra 1844, utgaf tidningen "Illustração" 1845—46
samt blef under de närmast följande årens borgerliga
oroligheter prefekt i Villa Real och sekreterare i
juntan. Sedan han 1853 uppsatt tidningen "Arauto"
(härolden), företog han en rundresa i Europa,
stiftade 1858 i Paris ett iberiskt sällskap, för
offentliggörande af arbeten rörande Spanien,
Portugal och Brasilien, samt invaldes 1860 i
vet. akad. i Lissabon. V. författade bl. a. Le
Portugal et la maison de Bragance
(1859) och A
fundação da monarchia portugueza
(1860). — 3.
Joaquim Antonio da Fonseca e V., konstskriftställare,
f. 1849, vardt 1883 lärare i tyska vid lyceet i
Oporto och 1884 tillika föreståndare för industri-
och handelsmuseet där. Han har författat Os musicos
portuguezes: Biographia-bibliographia
(1870),
O Faust de Goethe (1872) Reforma do ensino de
bellas artes
(3 bd, 1877—79), Albrecht Dürer e a
sua influencia na peninsula
(1877), Dialogos da
Pintura
(1896—99 o. 1918) m. m. — 4. Carolina
Wilhelma V
., den föregåendes hustru,
född Michaëlis, f. 1851 i Berlin, är en
framstående romanist, blef filos. hedersdoktor
i Freiburg im Br. 1893 och professor i romansk
och germansk filologi vid universitetet i Coimbra
1910 samt är medlem af vet. akad. i Lissabon. Bland
hennes arbeten må nämnas Romancero del Cid (1871),
Studien zur romanischen wortschöpfung (1876). Studien
zur romanischen wortdeutung
(1886), Geschichte
der portugisischen literatur
(1893), Randglossen
zur altportugisischen liederdichtung
(1896—1904),
Vida e obras de Camões (1898), Cancioneiro da Ajuda
(1904), Romances velhos em Portugal (1907), Notas
Vicentinas
(1912—19), Uriel da Costa (1920) m. fl.
2—4. (Å. W:son M.)

Vasconer (lat. vascones). Se Basker, sp. 1035—36,
och Gascogne.

Vasculares (af lat. vasculum, dimin. af vas, kärl),
bot. Se Cellulares.

Vasdrag, no., större älf med tillflytande bifloder
och vatten, vattensystem, vattudal.

Vase. Se Vasaätten.

Wasegua, invånare i Useguha (se d. o.).

Vasektomi (af lat. vas, kärl, och grek. ektome,
utskärning), kir., operation å sädesledaren (vas
deferens,
se Säd), som företas i rashygieniskt
syfte å en person med dåliga arfsanlag för att
betaga honom fortplantningsförmågan och därigenom
rädda samhället från en belastning med mindervärdiga
individer. 1907—15 hade 12 af Nord-Amerikas förenta
stater antagit lagar om tvångsvasektomi i vissa fall.
J. E. J—n.

Vaselin, farm. med., en hvit eller brungul, amorf,
homogen, i tunt lager genomskinlig massa af en lös
salfvas konsistens utan lukt och smak; vid 100° luktar
preparatet svagt af bergolja. Vaselin är olösligt
i vatten, mycket svårlösligt i sprit, lätt i eter,
kloroform, flyktiga och feta oljor. Smältpunkten
växlar mellan 30 och 45° C. Ett till salfva
lämpligt vaselin bör emellertid ej rinna vid
30°. Vaselin erhålles ur vissa slag af massut (se
d. o.), d. v. s. rester af rå bergolja, hvarur alla
flyktiga beståndsdelar afdestillerats. Vissa slag af
vaselin äro hvita, andra, såsom amerikanskt vaselin,
af gulbrun färg. Massan består af en blandning af
flera, dels fasta, dels flytande, amorfa kolväten
af metanserien med hög kolhalt — alltså icke fett,
hvilket medför den fördelen, att preparatet icke
kan härskna. Vatten och vattenlösningar kunna icke
homogent inblandas i vaselin. Själfva massan kan
genom kraftig gnidning bringas in genom huden och har
därefter på försöksdjur, som dödats och undersökts,
anträffats särskildt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free