Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Washington, George - Washington, Booker Taliaferro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigets slut i kongressans händer i Annapel’s 23
dec. 1783 och skyndade sedan hem att fira julen
på Mount Vernon, fast besluten att där för sin
återstående lefnad återtaga det lugna landtlif, som
han alltjämt skattade högst. Vid öfverbefälets
nedläggande inskärpte han i ett cirkulärbref till
koloniernas guvernörer betydelsen af "en oupplöslig
union mellan staterna under ett federalt hufvud" samt
bevarandet äfven under fredstid af en försvarsstyrka,
som kunde trygga det nyvunna oberoendet. Officerarnas
missnöje med den småaktiga behandling de vid krigets
slut fingo röna från kongressens sida förstod han
att genom sin personliga auktoritet dämpa, och ett
förfluget projekt inom dessa kretsar att utropa honom
till konung afvisade W. skarpt, så snart det kom
till hans kännedom (maj 1782).
Under den kritiska period i amerikansk historia, som
följde efter Parisfreden 1783, då konfederationens
vanmakt hotade de frigjorda staterna med allmän anarki
(se Nord-Amerikas förenta stater, sp. 1217—19),
var W. ett centrum för reformsträfvandena, mottog
ideligen besök af bekymrade patrioter och underhöll
liflig korrespondens med förfäktarna af en stark
unionsmyndighet. Vid konventet i Philadelphia
(maj—sept. 1787) presiderade W. och gaf därvid
nya prof på sin enastående förmåga att samla och
sammanhålla. Frukten af konventets arbeten blef
Förenta staternas ännu gällande (dock tid efter annan
med tilläggsbestämmelser försedda) författning,
hvilken i full öfverensstämmelse med W:s åsikter gaf
åt unionen en bättre sammanhållning och en starkare
verkställande myndighet, men också betryggade den
republikanska friheten. Vid det därefter följande
presidentvalet (febr. 1789; rösterna sammanräknades
först 6 april) utsågs W. enhälligt till Förenta
staternas förste president, och han tillträdde
30 april sitt ämbete. Efter fyra år omvaldes han
enhälligt. (Om hans verksamhet som president se
Nord-Amerikas förenta stater, sp. 1219—20.) W. blef
genom sin regering och med hjälp af sitt folks största
förmågor (särskildt A. Hamilton, Th. Jefferson och
J. Jay) den egentlige fredlige grundläggaren af den
stora amerikanska republiken. Han förstod att i det
längsta hindra partistriderna från att öppet utbryta,
och med fast hand genomdref och genomförde han Förenta
staternas neutralitet i kriget mellan Frankrike och
England. Personliga angrepp från missnöjda politiker
förbittrade särskildt hans andra presidentskap, och
hans afmätt värdiga yttre uppträdande föranledde dumma
beskyllningar mot honom för att efterapa monarkiska
yttre former. Presidentämbetet öfverlämnade han 4 mars
1797 till efterträdaren J. Adams; några månader förut
(17 sept. 1796) hade han i sin berömda afskedsadress
till det amerikanska folket bestämdt undanbedt sig
att vid det nya valet ifrågakomma.
W. drog sig därefter undan till sitt kära Mount
Vernon, dit en ström af hyllande besökare under
hans sista år sökte sig väg. När 1798 krig med
Frankrike hotade utbryta, utsågs W. ånyo till arméns
högste befälhafvare, och under det ansträngande
organisationsarbete denna ämbetspost medförde afled
han plötsligt efter blott en dags
sjukdom, ådragen genom en häftig förkylning. Han
dog barnlös och hade i sitt testamente förordnat
om en enkel begrafning på Mount Vernon utan liktal
samt om sina slafvars frigifning. Fädernegården
stannade i familjen W:s ego till 1863, då den
såldes till en förening, bildad för att vårda den
som nationalegendom. — Kongressens representanthus
fastslog i en sorgeresolution W:s enastående plats
i Amerikas historia. (Den ryktbara karakteristiken:
"Den förste i kriget, den förste i freden, den
förste i sina landsmäns hjärtan" härrör från Henry
Lees minnestal öfver W. och upptogs från detta i
kongressresolutionen.) Som en fader sörjdes W. af
det amerikanska folket, och hela den civiliserade
världen hedrade hans minne. Lugn betänksamhet,
parad med uthållig handlingskraft, skarpsinne
vid valet af rådgifvare, tapperhet, plikttrohet
och fosterlandskärlek voro de egenskaper,
som berättigade denna, stundom dock till
kanoniserandets öfverdrift gående, hyllning. —
Efter W. ha uppkallats unionens hufvudstad och
en af dess stater samt en mängd större och mindre
orter inom dess gränser. Bland de många monumenten
öfver W. märkas kolossalstatyn (af H. Greenough) i
kapitoliums park i förbundshufvudstaden Washington,
ryttarstatyer i Richmond (af Th. Crawford), Boston
(af Th. Ball), New York (af H. K. Brown), Philadelphia
(af Siemering) och i Paris (af D. C. French), en
marmorbyst i Richmond (af Houdon) samt en väldig
marmorobelisk nära Hvita huset i Washington. En
marmorbyst af W. (utförd af Houdon 1786) tillhör
sedan 1918 Sveriges Nationalmuseum, där ett af
Wertmüller 1795 måladt porträtt af honom finnes. —
På kongressens uppdrag utgåfvos W:s officiella och
enskilda papper (jämte en biografi) af J. Sparks
under titeln Life and writings of George W. (12 bd,
1833 ff.; ny uppl. 1855). Bästa upplagan af hans
Writings är af W. C. Ford (14 bd, 1889—93). Hans
budskap och proklamationer som president äro samlade
i J. D. Richardsons "Messages and papers of the
presidents", I (1896). W:s namnteckning är återgifven
å illustrationssidan I till art. Autograf. Bland
mängden af biografier öfver W. må nämnas sådana af
J. Marshall (5 bd, 1804—07), W. Irving (5 bd, 1855—59;
tysk öfv. 1855—60), E. E. Hale (1888), H. C. Lodge
(2 bd, 1889; rev. uppl. 1898), B. T. Thayer (1894),
Woodrow Wilson (1897), W. C. Ford (2 bd, 1900)
och J. A. Harrison (1906). Jfr äfven W. S. Baker,
"Itinerary of W." (1892), och H. B. Carrington,
"W. the soldier" (1899). — W:s brorson, Bushrod
W. (f. 1762, d. 1829), var advokat och blef 1798
biträdande domare vid unionens högsta domstol; han
öfvertog vården af farbroderns efterlämnade papper,
biträdde Marshall vid materialsamlingen för dennes
biografi öfver W. samt ärfde efter Martha W:s död 1802
Mount Vernon.
Hjr. (V. S—g.)
Washington [ωå’ʃiȵtən], Booker Taliaferro,
nordamerikansk negerpedagog,
f. omkr. 1859 på en plantage i Franklin county,
Virginia, d. 15 nov. 1915 i New York, föddes som
slaf, blef vid negerslafveriets upphäfvande i Förenta
staterna fri och arbetade som yngling bl. a. i en
kolgrufva i Malden, West Virginia, samt därefter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
