Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaskverk, Anrikningsverk - Vaslui - Wasmann, 1. Friedrich - Wasmann, 2. Erich - Vasmåleri - Vasnetsov, Viktor Michailovitj - Was noch nie dagewesenes - Vasogen - Vasolimentum - Vasomotoriska nerver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anrikning, Guld, sp. 580, Koppar, sp. 974, och
Vaskning.
Vaslui [vaslo’i], stad i Rumänien (Moldau), vid Sereths
biflod Barlad. Omkr. 9,000 inv. (1900).
Wasmann. 1. Friedrich W., tysk målare, f. 1805
i Hamburg, d. 1886 i Meran, studerade i Dresden
för Naecke från 1829, var verksam i München,
Rom — där han blef påverkad af Overbeck — och i
Tyrolen. W. målade porträtt, karaktärsfigurer,
interiörer och landskap. Han representerar
ärlig, rättfram, sakligt och noggrant redogörande
verklighetskonst. Hans porträtt utmärkas för ren
teckning och enkel, nykter färg och påminna i sin
primitiva tradition om gamla tyska mästare. Trots
det omsorgsfulla detaljarbetet framhålles det
väsentliga. W. förebådar som figurmålare Leibl;
som landskapsmålare är han en föregångare till
friluftsmåleriet. Hans landskap göra intryck af att
ha tillkommit i intim ensamhet med naturen, de äro
friska, i mjuka toner utförda studier. W. målade
många porträtt af sina närmaste anhöriga, hustrun
och döttrarna, modern och systern, hvar för sig
eller i grupp, ofta ute i trädgården. Han gjorde
sig föga känd i konstcentra och blef bortglömd,
till dess norske målaren B. Grönwold fick se arbeten
af hans hand i trakten af Meran, följde spåren och
äfven hittade målarens dagbok, som han utgaf (Ein
deutsches künstlerleben, von ihm selbst geschildert,
1915). Den bästa samlingen af W:s målningar är i
Grönwolds ego och har varit deponerad i Berlins
nationalgalleri. Andra taflor finnas i Kunsthalle
i Hamburg. — 2. Erich W., den föregåendes son,
zoolog, f. 29 maj 1859 i Meran, inträdde 1875 i
jesuitorden, prästvigdes 1888 och studerade 1890—92
zoologi i Prag. Han är numera bosatt i Valkenburg,
Holland. W. har framgångsrikt undersökt myrornas
och termiternas samt deras gästers lefnadssätt
(Die zusammengesetzten nester und gemischten
kolonien der ameisen 1891, Kritisches verzeichnis
der myrmecophilen und termitophilen arthropoden,
1894, Vergleichende studien über das seelenleben
der ameisen und der höheren tiere, 2 uppl. 1900,
Instinkt und intelligenz im tierreich, 3:e uppl. 1905,
Termiten, termitophilen und myrmecophilen 1902,
Ursprung der sklaverei bei ameisen 1905, Die gäste
der ameisen und der termiten 1906). Men dessutom
har han författat flera — med hänsyn till hans
utgångspunkt rätt skickligt hopkomna — skrifter mot
nutidens biologiska uppfattning: Die moderne biologie
und die entwicklungstheorie (3:e uppl. 1906),
Der kampf um das entwicklungsproblem in Berlin
(1907) och Entwicklungstheorie und monismus (1910).
1. G—g N. 2. L—e.
Vasmåleri. Se Vas.
Vasnetsov [-såff], Viktor Michailovitj, rysk målare,
f. 1848 i Vjatka, mördad af bolsjevikerna 1919
i Moskva, prästson, studerade vid konstakademien
i Petersburs från 1870 och i Paris från 1876,
besökte Italien 1885 och egnade sig hufvudsakligen
åt monumentalmåleri. Hans mest betydande verk blef
utsmyckandet af Vladimirbasilikan i Kiev, där han
prydde absiden, kupolen och kyrkans väggar och tak
med fresker (mer än 4,000 kvm.) enligt bysantinsk
tradition i motivfördelningen, i absiden en jättestor
Madonna, stående på molnen och omgifven af änglar, Kristus
utdelande nattvarden åt lärjungarna, profeter
och kyrkofäder, på kyrkans väggar Paradiset,
Kristendomens införande i Ryssland, Kristus
världens domare, i hufvudkupolen änglar, patriarker,
martyrer och ryska helgon. V:s figurer äro hållna
i gammal bysantinsk anda, af stor hållning och
ideell skönhet, uppfattningen helt okonstlad
och allmänfattlig. Han utförde äfven fresker med
fornhistoriska ämnen i historiska museet i Moskva
(bl. a. Stenåldersmänniskor i strid med mammutdjur)
samt fantasier öfver ryska legender. Jfr de Baye,
"L’oeuvre de V. W." (1896).
G—g N.
Was noch nie dagewesenes [-ni da’geveṡenes], ty.,
något, som ännu aldrig har varit (sedt), någonting
makalöst.
Vasogen, farm. med., är en gulbrun, tjockflytande
vätska, som erhålles ur samma material som
vaselin (se d. o.) och uppges bestå af flytande
vaselinkolväten, som partiellt oxiderats genom
upphettning med syrgas under stegradt tryck. Vasogen
innehåller litet ammoniak och reagerar därför svagt
alkaliskt. Preparatet bildar vid utröring med vatten
lätt emulsion. Vasogen används dels som ett mjukt,
lätt ingnidet salfvegrundlag, t. ex. för kvicksilfver,
dels som lösningsmedel för jod, iktyol, salicylsyra,
kreosot, kamfer, mentol m. m. till ingnidning
på huden.
C. G. S.
Vasolimentum, farm. med., är en gulbrun vätska, som
består af 10 dlr sprithaltig ammoniak, 30 dlr oljesyra
och 60 dlr gul vaselinolja. Vasoliment har användts
utvärtes i st. f. vaselin (se d. o.) särskildt
med vissa tillsatser, såsom jod (6—10 proc.),
iktyol (10 proc.), salicylsyra (10 proc.), mentol
(2 proc.), kamfer och kloroform (af hvardera 33,3
proc.). Sistnämnda salfva har kallats vasolimentum
antirheumaticum. Vasolimenterna äro betydligt
billigare än vasogenpreparaten (se Vasogen).
C. G. S.
Vasomotoriska nerver (af lat. vas, blodkärl, och
motor, som sätter något i rörelse), Kärlnerver,
fysiol., kallas nerver, som gå till blodkärlen och
åstadkomma antingen förträngning eller utvidgning af
dem. Dessa nerver äro af två slag: sådana, som bringa
blodkärlens muskler till sammandragning och därigenom
förtränga blodkärlen (kärlförträngande nerver),
och sådana, genom hvilkas retning ifrågavarande
muskler förslappas och på grund däraf blodkärlen
utvidgas (kärlutvidgande nerver). De förra upptäcktes
först af Claude Bernard (1851) och Brown-Séquard
(1852) i sympatiska nerven på halsen. Vid deras
retning förträngas örats blodkärl. Sedan dess har
tillvaron af dylika nerver ådagalagts för kroppens
alla olika delar. De kärlutvidgande nerverna
uppvisades först af Bernard (1858) i en nerv, som
går till underkäksspottkörteln och vid sin retning
framkallar en utvidgning af dess blodkärl. Det
dröjde emellertid rätt länge, innan man på fullt
allvar tänkte på möjligheten, att liknande nerver
kunde inverka på alla eller de flesta kärlområdena i
kroppen. Denna tanke uttalades med full bestämdhet af
Goltz (1874) och har genom fortsatta undersökningar
till fullo besannats. — Kärlnerverna ega en mycket
viktig uppgift med hänsyn till blodets fördelning i
kroppen. Om samtliga blodkärl i kroppen h. o. h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
