Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenfall - Vattenfallselektricitet - Vattenfallsrätt - Vattenfallsrättsbok - Vattenfallsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lodrätt) i Ljusnan, Njupeskärsfallet (se Njupån)
i Fuluälfven, Älfkarlebyfallet (16,5 m. på
150 m. längd) i nedre Dalälfven, Hammarforsen
(se d. o. med fig.; 15,8 m.) i Indalsälfven,
de fyra Huskvarnafallen (se Huskvarna med fig.; 79
m.) samt Trollhättefallen (se d. o. med fig.) i
Göta älf. (En förteckning och beskrifning
på Sveriges vattenfall utges sedan 1913 af
Kungl. Vattenfallsstyrelsen.) Norges största och mest
bekanta vattenfall äro Vettisfossen i Jotunheimen (260
m.), Rjukanfoss (se Rjukan med fig.; 104 m.) i Maane
älf, Skjeggedalsfossen (se Ringedalsvand; 160
m.) och Vöringsfoss (145 m.) i Hardanger. Finlands
största vattenfall är Imatra (se d. o. med fig.) i
Vuoksen, ej på grund af sin höjd (19 m. på en
längd af 850 m.), utan på grund af vattenmassan. —
Som drifkraft för industriella verk ha vattenfallen
under senare år vunnit en alltmer stegrad betydelse
särskildt för Sverige (se därom Vattenkraftverk).
A. N—d.
Vattenfallselektricitet, fys., ett af Tralles
1780 vid vattenfall iakttaget och af Lenard 1900
utförligt studeradt fenomen, som består däri, att
det afrinnande vattnet blir positivt elektriskt,
under det att den omgifvande luften antar negativ
elektrisk laddning. Samma fenomen inträffar i
regel, när droppar af någon vätska ryckas lös från
vätskan eller splittras. Vid salthaltigt vatten
blir den elektriska effekten i regel omvänd, hvilket
är fallet vid bränningar i hafsvatten. Öfver den
fria oceanen kan ifrågavarande fenomen anses vara en
af hufvudorsakerna till luftens ionisering
(jfr Luftelektricitet, sp. 1295). Man har
iakttagit, att verkan af dylik genom ett vattenfall
framkallad ionisering af luften kan sträcka sig ganska
långt, ofta flera kilometer rundt omkring fallet.
T. E. A.
Vattenfallsrätt, jur., en särskild art
nyttjanderätt, införd i vårt rättssystem genom
lagstiftning 22 juni 1911. Med denna vattenfallsrätt
afsågs att möjliggöra upplåtelse på begränsad tid af
kronan tillhöriga vattenfall utan afhändande af
eganderätten till desamma, men dock med tillfälle
för den person, till hvilken upplåtelse skett
(vattenfallsrättshafvaren), att i inteckningsväg
begagna sina anläggningar i vattenfallet som underlag
för realkredit. Ingen annan vattenfallsegare än
kronan får upplåta vattenfallsrätt. Upplåtelsen,
som kan afse vattenfall med eller utan tillhörande
strandområde (s. k. utmål), skall göras i samma form
som upplåtelse af tomträtt (se d. o.), skriftligen
med vittnen och med uttryckligt angifvande,
att vattenfallsrätt afses. Genom tilläggsaftal
kan området för redan upplåten vattenfallsrätt
utvidgas. Upplåtelsetiden skall vara preciserad
och får enligt de regler, som nu tillämpas, ej
öfverstiga 85 år. Inskrifning af och
inteckning i vattenfallsrätt kunna ske med
enahanda rättsliga verkningar som samma åtgärder
i fråga om tomträtt (se Tomträttsprotokoll).
C.G.Bj.
Vattenfallsrättsbok, jur., en vid hvarje
underrätt i riket förd uppslagsbok öfver de
vattenfallsrätter, som finnas upplåtna inom rättens
domvärjo och för hvilka sökts inskrifning i rättens
tomträttsprotokoll (se d. o.). En k. kung. 19
maj 1916 har reglerat vattenfallsrättsböckernas
förande i nära överensstämmelse med de några år
förut inrättade tomträttsböckerna (se Tomträttsbok).
Liksom dessa äro vattenfallsrättsböckørna att betrakta
som sakregister till tomträttsprotokollet,
och anteckningarna i desamma ha lika litet
afgörande betydelse för enskildas rätt.
C. G. Bj.
Vattenfallsstyrelsen, ett under
Kommunikationsdepartementet sorterande centralt
ämbetsverk, hvars ämbetsbefattning afser i
första rummet dels tillgodogörande af staten
tillhörig vattenkraft, dels förvaltning af
statens trafikkanaler. Styrelsen åligger enligt
instr. af 30 juni 1920 att som styrelse för statens
vattenfallsverk ombesörja förvaltningen af därtill
hörande egendom och affärsrörelse samt utförandet
af därtill hörande anläggningar; att föreslå och
efter K. M:ts bemyndigande vidtaga åtgärder, egnade
att främja tillgodogörande af vattenkraften inom
landet; att föreslå och i mån af befogenhet vidtaga
åtgärder för åstadkommande af en rationell tillförsel
af elektrisk energi till sådana delar af landet,
där statens ingripande i detta afseende pröfvas
lämpligt; samt att bevaka statens rätt och bästa,
då staten ingått som delegare i företag, som afse
tillgodogörande af vattenfall eller användning af
kraft från staten tillhörigt vattenfall, så ock i
andra företag, i hvilka styrelsen för statens räkning
kan bli intresserad.
Alla statens mera betydande vattenfall, inberäknade
sådana, som på sin tid inköptes i och för
elektrifiering af statens järnvägar, äro förlagda
under V., men vissa mindre fall förvaltas ännu af
Domänstyrelsen, hvarifrån dock öfverflyttning af
Kammarkollegium och vattenfall med erforderliga utmål
till V. brukar föreskrifvas, då fråga om fallets
tillgodogörande blir aktuell. De hittills (1920)
utbyggda, staten tillhöriga, styrelsen underlydande
vattenkraftverken äro de vid Trollhättan, Porjus
och Älfkarleby (so art. om dem); härtill kommer en
ångkraftstation i Västerås. Under utbyggnad äro
dessutom vattenkraftstationer vid Harsprånget,
Motala och Lilla Edet (se art. om dem; äfven i
Suppl.). De kanalanläggningar, som sortera under V.,
äro f. n. Trollhätte kanal och Södertälje kanal (se
dessa ord). Bland öfriga fastigheter, som tillhöra
V:s förvaltning, märkas industri- och bostadsområden
vid Trollhättan och Porjus.
Sedan statsverket 1904 förvärfvat Nya Trollhätte
kanalbolag tillhörig egendom, ställdes denna enligt
beslut vid 1905 års riksdag under förvaltning af den
härför nyinrättade Styrelsen för Trollhätte kanal-
och vattenverk, som äfven ålades ombesörja anläggning
och förvaltning af de elektriska kraftstationer,
som vid Göta älf kunde komma att anläggas för statens
räkning. Denna styrelse, som var organiserad ungefär
som en vanlig bolagsstyrelse, bestod af 1 led.,
med befogenhet, i viss mån motsvarande ett enskildt
affärsföretags verkställande direktörs, samt 4 från
annan verksamhet tillkallade led., af hvilka en
särskildt skulle ega erfarenhet i handläggning af
allmänna ärenden, en ega tekniska insikter samt två
vara industriidkare eller andra affärsmän, särskildt
representerande kanaltrafikanterna. Vid 1907 års
riksdag föreslog K. M:t inrättande af en permanent
vattenfallskommission för att handha ärenden rörande
statens vattenfall. Förslaget vann emellertid ej
riksdagens bifall, och därför uppdrogs åt särskilda
sakkunniga att utarbeta nytt förslag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
