- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
875-876

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenledning (ty. wasserleitung; fr. eaux, distributions d'eau; eng. waterworks) - Vattenledningsskadeförsäkring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pumpar, s. k. "hydroforanläggningar". Vattenreservoarer
för mindre vattenledningar rymma vanligen ett
dygns förbrukning. För större städer däremot äro de
vanligen endast tillräckligt stora för att utjämna
variationerna mellan pumpad och
förbrukad vattenmängd. De flesta reservoarer på fast
mark äro öfverhvälfda och täckta med jord eller på
annat sätt isolerade (luftisolering e. d.) för att
hindra vattnet från att frysa om vintern och uppvärmas
om sommaren.
illustration placeholder
Fig. 8. Vattentorn (i Malmö).


7) Utdelningssättet. Riklig tillgång på vatten är
ett af vattenledningens förnämsta mål, och de flesta
vattenledningar ha ock lämnat vattenförbrukarna
obegränsad tillgång på vatten antingen mot en viss
afgift, bestämd efter egendomens afkastningsvärde
eller bostadens storlek, eller ock fritt, då
kostnaderna för vattenverkets årliga utgifter
uttaxerats på invånarna i samhället. I London har
utdelningen varit begränsad på så sätt, att i hvarje
hus funnits cisterner, som på bestämda tider fyllts
med vatten. Detta system, som kallas intermittent,
har dock medfört flera olägenheter. Till hvarje sådan
cistern måste nämligen finnas, till förhindrande af
öfversvämning, ett brädd-afloppsrör, genom hvilket
en myckenhet vatten bortrinner, då den själfstängande kranen, som
stänger tilloppet, när reservoaren blifvit fylld,
råkat i olag. Vatten, som magasineras i cisterner inom
hus, förlorar därjämte i renhet och friskhet. Det
intermittenta systemet har därför på de senare åren
till största delen blifvit öfvergifvet. Att bereda
individen obegränsad vattentillgång har emellertid
visat sig ohållbart i längden. De otäta kranarna och
de bristfälliga ledningarna inom den enskildes tomt
bortleda ofta mer vatten under några dygn, än hvad
som åtgår för hela egendomen under året, och därtill
kommer, att intresset för ledningarnas vidmakthållande
ej visat sig så allmänt, som önskligt varit. Detta
förhållande, jämte det att slöseriet med vatten
ständigt stegrats samt att vattentillgången ej alltid
i samma mån kunnat ökas, har gjort, att man måste
tillgripa användning af vattenmätare. Vattnet utdelas
nu vanligen efter en tariff, som grundar sig antingen
direkt på mätning eller ock på afgift efter antal rum,
egendomens taxeringsvärde e. d. eller slutligen på en
kombination af dessa båda system. Vid fullt genomfördt
mätarsystem visar sig också i regel en afsevärdt låg
siffra för förbrukningen per person och dygn. För
att förekomma, att en alltför stor sparsamhet
framtvingas genom användning af mätare, fastställes
i regel en minimiafgift, som är så beräknad, att för
densamma en ur hygienisk synpunkt fullt tillräcklig
vattenmängd skall erhållas. Vattenmätarna äro dels
venturi- och partialmätare, grundade på uppmätning
af tryckförlusten i mätaren, bägge utmärkta genom
frånvaron af rörliga delar och hufvudsakligen
använda vid mätning af större vattenkvantiteter,
dels mätare med rörliga delar, såsom kolfmätarna, som
äro rena volymmätare, skif- och kapselmätare, som äro
ett mellanting mellan volym- och hastighetsmätare,
samt vinghjulsmätare och Woltmannmätare, som
äro rena hastighetsmätare, d. v. s. grundade på
uppmätning af vattnets genomströmningshastighet. (Jfr
Strömmätare.) För att motverka vattenslöseriet
har man användt äfven sådana tappkranar, som lämna
endast en viss vattenmängd för hvarje tappning, samt
s. k. kaliberkranar, genom hvilka vattnets tillopp
kan begränsas.
O. N—hl. G. D—f.

Litt.: J. G. Richert, "Om vattenafledningar och
vattenaflopp" (1869), W. Humber, "A comprehensive
treatise on the water supply of cities and towns"
(1876), A. Milles, "Asainissement des villes
par l’eau, les égouts, les irrigations" (1885),
G. Bechmann, "Distributions d’eau" (1888), O. Lueger,
"Die wasserversorgung der städte" (i "Der städtische
tiefbau", bd 2, 1895), Turneaure och Russell,
"Public water supplies" (1901). Östen och Frühling,
"Wasserversorgung der städte" (i 3:e bd af "Handbuch
der ingenieurwissenschaften", 4:e uppl. 1904),
Tudsbery och Brightmore, "The principles
of waterworks engineering" (3:e uppl. 1905),
och Macpherson, "Waterworks distribution" (2:a
uppl. 1907).

Vattenledningsskadeförsäkring har till ändamål
att bereda ersättning för den skada, som förorsakas
genom tillfällig utströmning af vatten från aflopps-,
vatten- eller värmeledning, vare sig skada förorsakas
å byggnad, lösegendom eller varulager, allt i enlighet
med de allmänna och särskilda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free