Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenuppfordringsverk - Vattenur - Vattenverksdamm - Vattenvoltameter - Vattenvulkanen - Vattenvågen - Vattenvågor - Vattenväfnad - Vattenväg - Vattenvärde - Vattenvätskan - Vattenväxter - Vattenånga l. Vattengas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slags skofvelhjul, som sättas i rörelse af
vindhjul. Deras verkan är motsatt ett vanligt
underfallshjuls. Äfven har man användt cellhjul
(till utseendet liknande öfverfallshjul), med
hvilka vattnet lyftes upp i kärl eller celler. En
annan vattenuppfordringsmaskin utgöres af ett
hjul med spiralformiga skiljeväggar, efter hvilka
vattnet under rotationen småningom uppstiger. I
vidsträckt skala har man användt kedjepumpar
l. paternosterverk (se d. o.). En af de äldsta
vattenuppfordringsmaskinerna är den s. k.
archimediska skrufven, vattenskrufven
l. vattensnäckan (se fig.), en skrufformig ledning,
vridbar kring sin axel. Dess användning är inskränkt
till små lyfthöjder, emedan axeln måste bilda en
mycket spetsig vinkel med horisontalplanet. För hvarje
gång ledningens nedre ända vid kringvridningen
nedgår under vattenytan, tar den med sig en
viss vattenmängd, som följer skrufgängan och
på detta sätt småningom stiger till den öfre
öppningen, och faller ned i den öfre reservoaren.
(O. E. W.)
Vattenur, ett slags redan hos forntidens
assyrer, egypter samt greker och romare nyttjade
tidmätningsinstrument, i hufvudsak konstrueradt
så, att vatten får rinna ur ett kärl ned i ett
annat. Enklaste formen af vattenur är den i
art. Klepsydra beskrifna och afbildade, som
företer motsvarighet till timglaset. En förbättring
bestod däri, att man lät vätskemängden i det öfre
eller undre kärlet ange tidsförloppet på en graderad
skala. Ktesibios (se denne) använde kugghjul, som
påverkades af det fallande vattnet och reglerade ett
visarverk samt äfven satte små konstfulla figurer
i rörelse. Sedermera ersattes skalan af en urtafla:
i dennas midt finnes en visaraxel, kring hvilken
är lindadt ett snöre med en vikt i ena ändan och i
den andra en "flottör". Denna, som hvilar på det
undre vattnets yta, höjer sig i mån af vattnets
stigning, hvarvid motvikten sjunker och kringvrider
visaren. Genom jämnt tillflöde hålles vattenståndet
alltid lika högt i den öfre behållaren, så att vattnet
nedrinner därur med ständigt lika hastighet till
följd af det ständigt lika trycket. Denna form af
vattenur bibehöll, oaktadt den ringa noggrannheten i
dess tidmätning, under den senare medeltiden och ända
in på 1600-talet sin plats bredvid det då ganska
ofullkomliga hjuluret. Dygnets underafdelningar
(timmarna) erhöllos därigenom, att man i ett visst
antal delar uppdelade den vattenmängd, hvilken hann
utrinna under den tid, som förflöt mellan en och
samma stjärnas två på hvarandra följande uppgångar.
Vattenverksdamm. Se Damm, sp. 1224.
Vattenvoltameter, fys. Se Voltameter.
Vattenvulkanen, benämning på en i Guatemala belägen
vulkan Agua, på grund däraf, att den vid midten
af 1500-talet haft ett våldsamt utbrott af vatten,
hvarigenom staden Guatemala la Nueva förstördes. Af
helt annan natur äro de vulkaniska utbrott, som ega
rum från hafsbottnen och hvarvid fasta beståndsdelar
utslungas.
E. E.
Vattenvägen, fys. Se Vattenpass.
Vattenvågor, mek. Se Vågrörelse.
Vattenväfnad, bot. Se Hudväfnad.
Vattenväg, led för kommunikation med farkoster. Man
skiljer mellan yttre vattenvägar, för hafs- och
kustsjöfart, och inre vattenvägar, omfattande insjöar,
segelbara floder och kanaler. Jfr Farvatten,
Kanal och Sjöfart.
Fmn.
Vattenvärde, fys. Se Kalorimeter.
Vattenvätskan, Humor aqueus, fysiol. Se Öga.
Vattenväxter, bot. Se Eufyter.
Vattenånga l. Vattengas, fys., kallas vatten i
gasformigt aggregationstillstånd. Vattenånga bildas
ur flytande vatten antingen genom afdunstning
(se d. o.) eller genom kokning (se d. o.) samt
ur is direkt genom afdunstning. I alla dessa fall
förbrukas vid ångbildningen värme, som därvid skenbart
försvinner eller blir latent (se d. o.). Det återfås
i form af värme, om ångan kondenseras. Vattenånga,
liksom hvarje annan ånga, är antingen mättad eller
icke-mättad (öfverhettad). Mättad ånga bildas vid
kokning eller afdunstning i slutet rum, då flytande
vatten finnes i öfverskott. Namnet "mättad" härleder
sig från en föråldrad åsikt, framställd af franske
läkaren Le Roy 1751, enligt hvilken vatten löses i
luft på samma sätt som socker i vatten, och lösningen
är "mättad", då intet mera vatten kan lösas af en
gifven luftmängd. På samma sätt som varmt vatten
kan lösa mera socker än kallt, förklaras, menade
man, att varmare luft kan uppta mera vattenånga
än kallare luft. Emellertid hade N. Wallerius,
professor i Uppsala, redan 1740 visat, att vatten
och andra vätskor afdunsta äfven i lufttomt rum,
hvilket han riktigt förklarar bero därpå, att ångorna,
så länge de äro varma, ega stark elasticitet eller
utspännande kraft. Senare visade engelsmannen Dalton,
att luft eller en annan gas, som befinner sig öfver
vattnet, fördröjer afdunstningen, men att likväl
vattenånga i ett slutet luftfylldt rum slutligen
uppnår samma tryck som i ett lufttomt dylikt, endast
mycket långsammare. Mättad ånga har den egenskapen,
att dess tryck beror endast af temperaturen, men
däremot icke af volymen. Ökas vid konstant temperatur
det yttre trycket, kondenseras en del af ångan, under
det att trycket af den återstående delen förblir
oförändradt. Sammanpressas däremot öfverhettad ånga
vid konstant temperatur, ökas dess tryck, ända till
dess den blir mättad, hvarefter kondensation inträder,
såsom nyss sades. Såväl trycket af öfverhettad ånga
vid konstant volym som trycket af mättad ånga ökas
med temperaturen, men den senares tryck betydligt
hastigare än den förras, hvilken i detta fall ganska
nära följer den boyleska eller mariotteska lagen (se
d. o.). Mättad vattenångas tryck har blifvit med stor
noggrannhet uppmätt förmedelst kvicksilfvermanometer
af flera fysiker, fullständigast af Regnault. Inom
fysiken anges detta tryck vanligen i millimeter af
den till 0° samt normal täthet och tyngd reducerade
kvicksilfverpelarens höjd, som uppväger vattenångans
tryck; inom ångmaskinsläran anges det vanligen i
atmosfärer (se d. o.) eller i kg. på kvcm.
Mättad vattenångas tryck enligt Regnault i atmosfärer:
| Temp. C. | Tryck i atmosf. | Temp. C. | Tryck i atmosf. |
| 0° | 0,006 | 120° | 1,962 |
| 20 | 0,023 | 140 | 3,571 |
| 40 | 0,072 | 160 | 6,121 |
| 60 | 0,196 | 180 | 9,929 |
| 80 | 0,467 | 200 | 15,380 |
| 100 | 1,000 | 220 | 22,887 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
