Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedergällningsteori - Vederhäftighet - Vederlag (juridik) - Vederlag (byggnadskonst) - Vederlagsbrist - Vederlagshemman - Vederlagsretten - Vederlaks - Vederlike - Vedermäle - Vedernamn - Vederslöf - Vedett - Vedettbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa gränser bestämma det konkreta
försäljningspriset. Frågar man, hvarför denna
värderingsprocedur skall utmynna i ett brottsligen
afsiktligt tillfogadt lidande, svaras det i regel
af vedergällningsteoriens målsmän, att detta sker,
emedan han i handlingens ögonblick kunnat handla
annorlunda, än han gjort. Skuldens grad bestämmes
af 1) rättskränkningens intensitet, hvilken åter
beror dels på arten af det intresse, mot hvilket
gärningen varit riktad, dels på den omfattning,
i hvilken det lidit intrång, resp. den grad, i
hvilken det utsatts för fara; 2) intensiteten i
brottslig vilja hos den skyldige; 3) den allmänna
beskaffenheten af hans psyke i handlingens ögonblick
(s. k. förminskadt tillräkneliga böra ha lägre
straff). Jfr Tillräknelighet.
I nutiden har vedergällningsteorien åter alltmera
undanträngts af preventionsteorien. Den har
dock alltjämt talangfulla försvarare. Stundom
söker man därvid försvaga dess innebörd genom
att uppställa som straffets ändamål allenast att
vara ett uttryck för ett samhällets ogillande af
den brottsliga gärningen, stundom åter finner man
vedergällningsmomentet tillräckligt framhäfdt genom
betonandet af, att straffet alltid riktar sig mot en
bestämd (brottslig) gärning af den, som drabbas af
detsamma, i det en sådan alltid förutsättes för dess
inträde. För så vidt man genom dylika formuleringar
af vedergällningstankens innebörd verkligen afser
att uppge straffets egenskap att fullfölja ett
själfständigt syfte att tillfoga delinkventen ett
lidande, uppstå emellertid betydande svårigheter vid
besvarandet af frågan, hvaruti vedergällningsstraffets
särmärke till skillnad från andra samhällets
inskridanden mot orätten egentligen består.
N. S—g.
Vederhäftighet, en förmögenhetsställning af sådan
beskaffenhet, att den sätter sin innehafvare i
stånd att uppfylla honom åliggande förbindelser,
i förening med personlig pålitlighet. I lagspråket
begagnas uttrycket särskildt med afseende på
förmågan att fullgöra en viss förpliktelse,
företrädesvis borgen, så t. ex. för belopp, som
underrätt eller öfverexekutor ålagt någon att
betala, men som denne vill undgå att utge, i hopp
att hofrätt skall befria honom från åliggandet;
likaså för kronoarrendators fullgörande af
arrendevillkoren. Särskilda föreskrifter ha någon
gång getts i fråga om de myndigheter, som ha att lämna
intyg om vederhäftighet, s. k. vederhäftighetsbevis.
A. W. (C. G. Bj.)
Vederlag. 1. Jur. a) I allmänhet ekonomisk ersättning,
betalning ("mot vederlag", mots. till gratis). — b)
Särskildt i fråga om afvecklingen af äkta makars
ekonomiska gemenskap: den ersättning, som efter
makes död eller skilsmässa afvensom i fall af hem-
eller boskillnad tillgodoföres ena maken (eller dess
rättsinnehafvare), för förlust, som den maken anses
ha lidit genom den andres åtgöranden eller genom
att egendom användts till betalning af denne andres
gäld. De ganska invecklade lagbestämmelserna om sådant
vederlag vid bodelning återfinnas i Giftermålsb. 11: 8—11
(enligt lag 1 juli 1898); motsvarande regler i
1920 års giftermålsbalk 13: 5—9. — c) Egentligen i
fråga om ärfd landtfastighet, arfvejord (se d. o.),
som frångått arfvingen, begagnas ordet vederlag i
betydelsen: annan jord,
som hos arfvingen anses ha trädt i arfvejordens
ställe, såsom "surrogat", exempelvis genom byte
förvärfvats mot bortbytt arfvejord eller inköpts för
den köpeskilling, som bortsåld arfvejord inbringat
(Jordab. 2: 1). I något vidsträcktare mening betecknar
vederlag äfven annan egendom, som en gift person
på antydt sätt fått i st. f. honom förut tillhörig,
numera afhänd egendom; hade sistnämnda egendom
varit hans enskilda, d. v. s. utesluten från andra
makens giftorättsanspråk, så skall detsamma gälla
om vederlaget (1920 års Giftermålsb. 6: 8). —
2. Kam., detsamma som vederlagshemman. Se
Byte 3. — Om prästernas vederlag se d. o.
1—2. C. G. Bj.
Vederlag, bygnk., kallas de byggnadsdelar,
som utgöra stöd för eller uppbära ett
hvalf eller en bågkonstruktiou. Jfr
Hvalf, sp. 1389, och Mur, sp. 1368.
Fmn.
Vederlagsbrist, kam. Se Byte 3.
Vederlagshemman, kam. Se Byte 3.
Vederlagsretten. Se Thingmannalid.
Vederlaks (fi. Virolahti), kustsocken
i Viborgs län, Finland, Kymmene domsaga och
härad, pastorat af 2:a kl., Fredrikshamns
kontrakt, Nyslotts stift, 741 kvkm. 8,893
inv. (1918), finsktalande. Folkhögskola. V. är
äldsta kända socknen mellan Borgå och Viborg
och nämnes redan 1370 som egen församling.
O. B—n.
Vederlike (fsv. viþerliki), jämlike i rang.
Vedermäle (fsv. viþermæli), tecken, bevis; jur.,
bevismedel mot en för åverkan eller likartad
förbrytelse anklagad person, bestående i ett eller
annat föremål, som denne användt för förbrytelsens
begående eller därvid medfört och som målsegaren
tagit ifrån honom. Enligt urgamla regler,
som alltjämt kvarstå i vår lagstiftning, eger
nämligen målsegaren, själf eller genom sitt folk,
bl. a. fråntaga skogsåverkare "dragare, redskap eller
annat vedermäle", tjufskytt "bössa, annan jaktredskap
och hundar till vedermäle och pant" samt tjuffiskare
"båt, redskap eller annat till vedermäle och pant",
allt dock under villkor, att förbrytaren anträffas
på bar gärning. Motvärn från förbrytarens sida mot
sådant fråntagande är i Strafflagen (24: 16) belagdt
med frihetsstraff. Vedermälet innebär emellertid
i målsegarens hand icke ett sådant bevis, att det
utesluter möjligheten att bestrida anklagelsens
riktighet. Jfr Pantning.
C. G. Bj.
Vedernamn, vanligen detsamma som öknamn; ett binamn,
som tillägges en person.
Vederslöf, socken i Kronobergs län, Kinnevalds
härad. 5,434 har. 1,031 inv. (1919). V. bildar
med Dänningelanda (framdeles äfven Täfvelsås) ett
pastorat i Växjö stift, Kinnevalds kontrakt.
Vedett (fr. och ty. vedette, af it. vedetta,
utkik, utpost), i franska och tyska arméerna namn
på en dubbelpost vid kavalleriet. Vedetten postar
till häst, och den kan i Tyskland utgöras äfven
af 3 man, af hvilka två posta till fots och den
tredje håller hästarna. Förr nyttjades benämningen
jämväl i Sverige. Jfr Bevakning, Fältvakt och Post.
C. O. N.
Vedettbåt (se Vedett), sjöv., mindre örlogsfartyg,
afsedt för bevakningsändamål, minering och minsvepning
m. m., hufvudsakligen inomskärs. Svenska flottan har
några vedettbåtar, hvilka särskildt byggts för detta
ändamål, men flertalet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
