- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
999-1000

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vega ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under 1200-talet, stod i konung Håkan Håkanssons
hird och bidrog mycket till hans val på Öreting efter
konung Inge Bårdssons död, 1217. Af hertig Skule blef
V. sårad under ett upplopp i Oslo 1218, och honom
tillerkändes därför en skadeersättning i penningar,
hvilken han dock efterskänkte. Han utnämndes därefter
till sysselmand på Haalogaland, men bragtes redan
1221 om lifvet på Harstad af sysselmanden Anders
Skjaldarbands folk. V. omtalas i sagorna som
"konungens måg", utan att dock släktskapen är känd.
E. H.

Vegas, Frey Damián de, spansk diktare och präst,
lefde i senare delen af 1500-talet, utmärkte sig genom
lättflytande vers och rent språk. V. var såväl lyriker
som dramatiker. Hans Libro de poesía cristiana, moral
y divina
(1590) innehåller redondillas, quintillas,
decimas, sonetos, canciones m. m. samt Comedia
llamada Jacobina ó benedición de Isaac, Coloquio entre
una doncella honesta y un mancebo lascivo, amante
och
Coloquio entre un alma y sus tres potencias.
Se Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles" och
Barreras "Catálogo". V. är intagen i Spanska akad:s
"Catálogo do autoridades de la lengua".
Ad. H—n.

illustration placeholder
Vegeholms slott.

Vegeholm, gods i Ströfvelstorps socken, Kristianstads
län, nära Vegeåns utlopp i Skelderviken, omfattar
11/16 mtl säteri samt underlydande i Ströfvelstorps
och Vällinge socknar, tax.-v. 1,001,200 kr. (1920),
med en areal af 600 har åker, 150 har betesmark och
600 har skog samt flygsandfält. Hufvudbyggnaden, en dansk
borg från 1500-talets början, brändes 1525, men uppfördes
ånyo 1530 och är i sitt nuvarande skick (se fig.)
efter en grundlig omdaning 1902, ett trevånings
stenhus med högt brutet tak, omslutande en med två
våningar höga arkader kringbyggd, nästan kvadratisk
borggård, samt i hörnen i n. ö. och s. v. försedd med
två väldiga, fyrkantiga, från fasaderna framskjutande
torn. På ömse sidor om norra fasaden ligga två
fristående låga flygelbyggnader, och slottet, som
kringflytes af Vegeån, är närmast omgifvet af en
trädplanterad, af en stenmur kringgärdad borggård,
samt af en storartad, af I. P. Anderssen planerad
trädgård. Sex stora lindalléer leda stjärnformigt till
slottet. — V. byggdes 1530 af danske riksmarsken Tyge
Krabbe (se d. o.), egdes af hans släkt till 1663,
då det köptes af G. O. Stenbock (se d. o. 8) och
efter hans död först af Malmöhandlanden O. Nilsson
Engelholm och därefter af lagman J. Cedercrantz
(f. 1646, d. 1699). Hans släkt innehade V. till 1814,
hvarunder det grundligt restaurerades. Det har sedan
flera gånger bytt egare och innehas f. n. (1920) af ryttmästaren V. von Geijer.
E. A—t.

Wegele, Franz Xaver von, tysk historiker, f. 1823
i Landsberg (Bajern), d. 1897 i Würzburg, 1851
e. o. professor i Jena, 1857 professor i historia
vid Würzburgs universitet, författade bl. a.
Karl August von Weimar (1850), Dante
Alighieri’s leben und werke
(1852; 3:e uppl. 1879),
Friedrich der freidige und die Wettiner seiner zeit
(1247–1325)
(1870), Geschichte der universität
Würzburg
(2 bd, 1882) och Geschichte der deutschen
historiographie seit dem auftreten des humanismus
(1885).
Af Münchenakademiens historiska kommission var
W. betrodd med uppdraget att redigera "Allgemeine
deutsche biographie" (sedan 1875 i förening med R. von Liliencron) och
"Forschungen zur deutschen geschichte". Han utgaf äfven
"Thüringische geschichtsquellen" (2 bd, 1854—55).

Wegelin, Johan Georgsson, affärsman, talman,
f. 7 nov. 1768 i Stockholm, d. där 6 maj 1843,
blef grosshandlare 1795, fick kommerseråds titel
1808, var fullmäktig för Stockholms borgerskap
vid valriksdagen i Örebro 1810, då han äfven
förordnades till talman för borgarståndet, samt vid
riksdagarna 1812 och 1815. W. åtnjöt stort anseende
och hade en mångfald förtroendeuppdrag; bl. a. var
han medlem af direktionen för Göta kanalverk från
början till 1828, fullmäktig i Riksbanken 1805—10
och i Riksgäldskontoret 1812—29 m. m. W. var ifrig
frimurare.
L. S.

Wegelius. 1. Johannes W. d. ä., präst, bondson
från Seinäjoki kapell i Österbotten (födelseåret
obekant), d. 1725 i Tyrvis, student i Uppsala och
Åbo 1680, utnämndes 1685 till collega superior
vid trivialskolan i Uleåborg och 1689 till
kyrkoherde i Pudasjärvi. Han angafs af kapellanen i
församlingen, Johan Keckman, som blifvit förbigången
vid kyrkoherdeämbetets besättande, för konsistorium
för att ha bevekt sina åhörare att hylla Ulstadius’
(se denne) svärmiska läror m. m. Vid en af Johan
Gezelius förrättad biskopsvisitation i början af
1691 tillades nya klagopunkter, och ehuru W. inför
ett extra konsistorium i Uleåborg sade sig godkänna
kyrkans i de symboliska böckerna uttalade lära, med
hvilken de förklaringar han hämtat ur Arndts, Speners
och Franckes skrifter icke stodo i strid, dömdes
han, under åberopande af särskilda omständigheter,
bl. a. att han korresponderat med Ulstadius, Schaefer
och Ulhegius, till suspension från tjänsten, hvarå
konungens stadfästelse utverkades. Genom besvär i
revisionsväg hos konungen utverkade W. dock ett
utslag af 8 sept. 1692, enligt hvilket han skulle
få återinträda i prästämbetet, så snart han blifvit
vederbörligen examinerad och inlämnat en skriftlig
försäkran om sin renhet och ståndaktighet i den
evangeliska läran. W. utnämndes 1693 till kaplan
i Pemar, 1697 till kyrkoherde i Tyrvis samt 1707
till kontraktsprost. Under Stora ofreden flydde han
1713 till Torneå och Lappland, hvarifrån han 1722
återvände till sitt pastorat. W. var i Finland
den förste representanten för den spenerska
pietismen. Aktstycken rörande hans process äro
publicerade af J. Tengström i "Handlingar till
upplysning af Finlands kyrkohistoria".

2. Johannes W. d. y., den föregåendes son,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:52 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free