Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1095-1096 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Velociped (cykel)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstruktioner har tillämpats. Manuped (af lat. manus,
hand, och pes, fot) är en tricykel, som drifves
äfven (eller uteslutande) med tillhjälp af händerna;
den styres, egendomligt nog, af bakhjul,
som stå i förbindelse med den åkandes rörliga
ryggstöd och röras alltefter öfverkroppens
sidovridningar ("invalidvelociped"). Under och
efter Världskriget har manupeden kommit mycket i
bruk, särskildt i England, som invalidvelociped.
Trehjulingen lämpar sig särskildt till kringforsling
af varor. Af ringa praktiskt värde är däremot
monocykeln (enhjulingen), egentligen afsedd för
utförande af konststycken. — För friska personer
kan velocipedåkning, rationellt idkad, utgöra
ett godt hälso- och rekreationsmedel. Som ett
slags gymnastik i fria luften bildar den ett
korrektiv mot instängdt stillasittarlif. Farten vid
velocipedåkning bör ej öfverstiga i medeltal
15 km. i timmen.

Fig. 4. Motor för motorcykel.

Fig. 5. Motorcykel.

Numera användas tvåhjuliga velocipeder för
motordrift och gå då under benämning motorcykel
l. motorvelociped, med eller utan sidvagn. Behofvet
att vinna ökad hastighet och nödvändigheten att
kunna färdas långa sträckor utan större ansträngning
med billigare fortskaffningsmedel än automobil,
i synnerhet i terräng, där järnväg icke finnes,
har framkallat konstruktionen af motorvelocipeden. Den begagnades till en
början mest som sportens redskap, men är numera ett
nyttigt och oundgängligt fortskaffningsmedel. Motorn,
som vanligen har 2 cylindrar (se fig. 4), men äfven
ofta endast 1, är anbragt nedtill i ramens midt. Ramen
är på vissa maskiner fjädrande för att ernå en mjukare
gång utan stötar (se fig. 5). Fäst vid öfre ramröret
sitter bensinbehållaren, som rymmer bensin i regel för
20 mils färd. Tändning framalstras dels genom
ackumulatorer, dels genom magnetapparater. Drifkraften
frambringas som på de flesta motorer
sålunda: från bensinbehållaren ledes bensinen till
förgasaren, hvari bensinen pulveriseras och blandas
med luft, hvarvid gas alstras, hvilken suges in i
motorns cylindrar. Genom kuggutväxling brytes och
slutes den elektriska strömmen, då motorkannorna
stå i ett visst läge. Därvid alstras gnistor, som
tända den i cylindrarnas explosionskammare insugna
gasen. Genom explosioner drifvas cylinderkannorna
ned. Dessa äro genom vefstakar kopplade till
motoraxeln, som därvid drifves rundt. På motoraxeln är
anordnad kraftöfverföringen till bakhjulet, hvilken
består antingen af kedja eller af rem. Moderna
motorvelocipeder äro utrustade med frikoppling
samt växellåda för olika hastigheter och 2 bromsar,
manövrerade med resp. pedal och handtag. Elektrisk
belysning, drifven från ackumulator, hvilken
laddas af en med motorn sammanbunden generator,
kommer mer och mer i bruk. Färdhastigheten med
motorvelociped kan varieras från 10 till 70 à 80 km. i
timmen. Större motorvelocipeder sammankopplas ofta
med s. k. sidvagn, rymmande en person, hvarjämte
å motorvelocipedens bagageställ äfven en person
kan medföras, hvadan kraftiga maskiner ofta med
största lätthet transportera 3 personer äfven i den
svåraste terräng. Varm beklädnad af läder o. d. samt
gärna skyddsglasögon erfordras för motorcyklisten. —
Svenska motorcykelklubben stiftades 1913 och afser
att under enhetlig organisation samla Sveriges
motorcyklister och motorcykelintresserade i ändamål
att främja motorcykelns användning och utveckling
inom landet under beaktande af såväl det allmännas som
industriens och de enskildas intressen. Sålunda verkar
klubben för ernående af tidsenliga lagbestämmelser
ang. motorcykeldrift, förbättrad väghållning,
ett mot allmänheten hänsynsfullt begagnande af
motorcykeln äfvensom höjandet af intresset för
motorcykelsporten genom anordnande af täflingar,
utflykter, föredrag o. s. v. samt utdelning af
belöningar. Föreningen består af 11 lokalafdelningar
i olika delar af riket, och centralstyrelsen har sitt
säte i Stockholm. Klubbens medlemsantal uppgick 1920
till 1,600.

För tillverkning af velocipeder och motorcyklar
kräfvas material af yppersta slag och synnerlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>