Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veneriska sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1909) utg. "Die syphilis der unschuldigen". I äldre
tider var den ej sexuella öfverföringen af syfilis
betydligt vanligare än nu. Bulkley omnämner 110
smärre epidemier eller endemier af syfilis i olika
länder. Vid den mest omfattande af dessa, den i Brünn
1577, smittades icke mindre än 180 personer genom
koppning, som utfördes af en badare med smittsam
syfilis. I andra fall har orsaken varit omskärelse,
förrättad af en präst med smittsam syfilis, och
vaccination, för hvilken befolkningen därför fick
en lätt förklarlig motvilja, som bibehållit sig
ända till våra dagar. Vidare anföras digifning,
förlossning, samarbete inom vissa fabriker, framför
allt vid glasblåsning, och slutligen sammanboende. De
sistnämnda syfilisendemierna benämnas vanligen
familjeendemier. Sådana, ehuru i obetydligare omfång
än i gamla tider, förekomma ännu i våra dagar, i
hvilket land som helst. I de flesta dylika fall har
smittan införts i familjen genom någon tjänarinna
eller något af de vuxna barnen. I länder med
mindre upplyst befolkning och sämre läkarväsen äro
syfilisendemier fortfarande mycket vanliga. Så har
t. ex. doktor Jordan i Moskva i början af 1900-talet
redogjort för öfver 30 familjeendemier af syfilis, som
han själf iakttagit i Ryssland. En annan rysk läkare,
Generopitovzev, har redogjort för tillståndet i ett
ryskt distrikt om sex byar med 9,500 inv. Af denna
befolkning hade 95 proc. syfilis. 66,1 proc. af dessa
hade den medfödd, 17,3 proc. hade fått den på icke
sexuell väg, 11,9 proc. på obekant sätt och endast 4,7
proc. genom könsumgänge. På sådana platser som dessa
är således spridningssättet för syfilis betydligt
annorlunda än hos oss. Syfilis är i detta fall en
bostadssjukdom, knappast en könssjukdom.
Dessa skildringar torde klargöra, att benämningen
"venerisk" icke är fullt lämplig, då den lätt
åstadkommer en oriktig uppfattning om dessa
sjukdomars natur. Att dessa smittsamma sjukdomar kunna
öfverföras vid erotisk beröring, anger icke någon
särskild art af smitta, ty vid sådan beröring kunna
äfven många andra, ja flertalet smittsamma sjukdomar
öfverföras. Man har sökt få en annan benämning på de
tre sjukdomarna syfilis, gonorré och schankersår och
föreslagit uttrycket "smittsamma könssjukdomar". Af
könssjukdomar finns ett ganska stort antal, såsom en
del katarrer, olika slag af vårtor, svulstbildningar
m. m., men inga af dessa äro smittsamma, åtminstone
icke på samma sätt som de tre ofvan afhandlade
sjukdomarna. Så till vida synes den nyssnämnda
benämningen kunna vara lämplig, men den är oegentlig
därför, att dessa sjukdomar kunna förekomma på andra
ställen än i könsorganen, under det att dessa icke
äro angripna. På detta sätt uppträder t. ex. gonorré
i ögonen och syfilis hvar som helst i kroppen. Någon
lämplig benämning, som sammanfattar just dessa tre
sjukdomar till en grupp, finnes därför icke. De äro
nämligen af så olika natur. Syfilis är en kronisk
allmänsjukdom, mest liknande tuberkulos och spetälska,
tillsammans med hvilka den kunde bilda en naturlig
grupp. Schankersåret är en ulcerös hudåkomma och
gonorrén en varig katarr på en slemhinna, men kan
ibland öfvergå till en allmänsjukdom.
En närmare beskrifning om de tre ofvannämnda
sjukdomarna lämnas i art. Gonorré,
Schanker och Syfilis. På grund af sin olika
natur spela de en väsentligt olika roll inom
samhället. Under det att schankersåret endast
förskaffar patienten en del obehag eller genom sina
komplikationer binder honom vid sängen en viss tid
och således icke har någon annan betydelse än en
mängd andra sjukdomar, ha gonorré och syfilis genom
sina följder en sorglig betydelse för samhället,
ehuru på olika sätt: gonorrén genom att åstadkomma
sterilitet, blindhet, inskränkning i olika leders
rörelseförmåga samt hos kvinnor, förutom sterilitet,
svåra underlifslidanden (se närmare Gonorré);
syfilis — som i motsats till gonorré icke förhindrar
barnalstringen — genom förstörande inverkan än på
det ena organet, än på det andra, såsom nervsystem,
hjärta, lefver, njurar o. s. v. samt genom sin
öfvergång på afkomman (se närmare Syfilis). På
grund af den samhällsfarliga betydelsen hos dessa
båda sjukdomar samt deras stora spridning har man
sedan lång tid tillbaka sökt efter andra medel än
läkarbehandlingen af de utbrutna sjukdomarna för
att hindra deras spridning. Härvidlag har man på
grund af dessa sjukdomars vanligaste spridning genom
könsumgänget framför allt haft sin uppmärksamhet
riktad på de sexuella förhållandena inom samhället. I
tanke att hindra dessa sjukdomars spridning genom
det lösaktiga könsumgänget har man därför utbildat
reglementering och besiktning af prostituerade kvinnor
(se närmare Prostitution, sp. 401, och Reglementering,
sp. 1225). Nyttan af denna reglementering, som under
vissa tider och i vissa länder ansetts odisputabel,
har emellertid på senare tider blifvit allt mera
bestridd. Till utredning af hithörande frågor
har reglementeringskommittén (se d. o.) 1903—10
synnerligen verksamt bidragit (se nyss anförda
artiklar). Som en följd af reglementeringskommitténs
utredning ha besiktning af prostituerade och
reglementering af prostitutionen i Sverige upphäfts. I
den lag, som trädde i kraft 1 jan. 1919, har man
sökt ge uttryck åt andra principer vid bekämpandet af
de veneriska sjukdomarna: 1) spridning af kunskaper
bland allmänheten ang. dessa sjukdomar; 2) rättighet
för hvarje venerisk sjuk att erhålla kostnadsfri
läkarvård; 3) skyldighet för hvarje venerisk sjuk
att underkasta sig läkarbehandling och ställa sig
läkarens föreskrifter till efterrättelse, och 4)
användning af vissa sanitära tvångsåtgärder. Det mest
effektiva sättet att minska syfilis och gonorré är
dock utan tvifvel spridning af kännedom om medlen att
vid könsumgänge hindra smittans öfverföring, något,
som likväl betydligt försvåras genom vår nu gällande
strafflag. — Äfven i vår nya äktenskapslag har man
sökt motverka de veneriska sjukdomarnas spridning
genom att låta dem utgöra äktenskapshinder. Man
hindrar emellertid härigenom endast legaliserandet
af en könsförbindelse, hvilket inom stora folklager
ingalunda är detsamma som att hindra könsumgänget,
d. v. s. vägen för smittöfverföringen, och
bestämmelserna i äktenskapslagen ang. de veneriska
sjukdomarna kunna därför knappast bidraga till att
minska dessa sjukdomars spridning, utan endast till
att hålla äktenskapet fritt från desamma, något,
som antagligen också varit grundtanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
