Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezia, lat. Venetia, ty. Venedig, fordom republik - Venezia, lat. Venetia, fr. Venise, ty. Venedig, som äfven är den i Sverige brukligaste formen. 1. Landskap (it. compartimento) i konungariket Italien - Venezia. 2. Provins i landskapet V. - Venezia. 3. Hufvudstad i prov. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Ch. Diehl, "Une république patricienne, Venise" (1915).
E. N—nn.
Venezia [-tsia], lat. Venetia, fr. Venise, ty.
Venedig [fe-], som äfven är den i Sverige brukligaste
formen [utt. ve-]. 1. Landskap (it. compartimento)
i konungariket Italien, består af de 8 prov. Udine,
Belluno, Treviso, Venezia, Vicenza. Verona, Padua
och Rovigo, tills. 24,514 kvkm. med 3,732,941 inv.,
152,2 på 1 kvkm. (1915). I ytinnehåll öfverträffas
det bland Italiens landskap endast af Piemont och
Sicilien, i folkmängd af Lombardiet och Sicilien
och i folkmängdstäthet af Ligurien, Campanien
och Lombardiet. Det begränsas i n. af Tyrolen och
Kärnten, i ö. af det forna österrikiska Kustlandet
och Adriatiska hafvet, i s. af prov. Ferrara och i
v. af Lombardiet, Gardasjön och Trentino. Landskapets
nordligaste del fylles af utlöpare från Juliska och
Karniska alperna samt de sydtyrolska Dolomitalperna
med många toppar på 2,000—3,000 m. (Monte Canin, 2,582
m., Montasio, 2,754 m., och Monte Sernio, 2,190 m.,
på Juliska, Picco Timan, 2,221 m., Picco Collina,
2,816 m., och Monte Peralba, 2,694 m., på Karniska
samt Marmolada, 3,344 m., Monte Pizzon, 2,241 m.,
Monte Civetta, 3,220 m., och Monte Pavione, 2,336
m., på Dolomitalperna). S. v. om dessa och skilda
därifrån genom Val Sugana vidta Vicentinska alperna,
med Cima Dodici, 2,338 m., och Monte Verena, 2,019
m., hvilka helt fylla Sette comuni (se Comuni),
samt s. v. om dem Monti Lessini, på gränsen till
Trentino, uppfyllande Tredici comuni (se Comuni),
och Monte maggiore l. Monte Baldo Veronese, 2,218
m., på västra stranden af Adige utmed Gardasjön,
berömdt för sin utsikt. I öfrigt är landskapet en
bördig slätt, som i ö. fortsätter den lombardiska,
ung. i midten afbryts af de isolerade Monti Berici
(421 m.), s. ö. om Monti Lessini, samt Colli Euganei,
med Monte Venda, 603 m., s. ö. om de förra, och utmed
Veneziabukten af Adriatiska hafvet kantas af träsk,
som genomskäras af kanaler och af laguner, hvilka
till stor del genom sanddyner (lidi) skiljas från
hafvet. Förnämsta lagunen är den venezianska, Laguna
veneta (se kartong till kartan Venezia), omkr. 330
kvkm., som består af lagunerna vid Chioggia, Malamocco
och Burano och innesluter flera öar. Dynerna,
som där äro högst 900 m. breda, förstärkas på de
smalaste ställena genom väldiga murdammar (murazzi)
af istrisk marmor, 10 m. i höjd och 12—16 i bredd, som
stupa brant mot lagunen, men sänka sig terrassformigt
mot hafvet. De äldsta, mellan Pellestrina, i n.,
och Sottomarina, i s., äro anlagda 1774—81 för att
skydda kusterna på ömse sidor om Porto di Chioggia,
södra inloppet till lagunen, som dock är så grundt,
att det knappt kan passeras af fiskebåtar. Äfven det
nordligaste inloppet, Porto dei Treporti, är mycket
grundt, nästan igensandadt, men de två mellersta,
Porto di lido och Porto di Malamocco, trafikeras af
större fartyg. Det sistnämndas igensandning hindras
genom en fritt ut i hafvet gående, 2 km. lång och 23
m. bred hamnpir (diga), uppf. 1825 af österrikiska
regeringen, och 1894 fullbordades en liknande, 7
km. lång, vid Porto di lido, som samtidigt gjordes
djupare. Lagunen delas i "den lefvande" (laguna viva)
och "den döda" (laguna morta). I den förra, där
staden V. ligger, kunna ebb och flod orsaka en
skillnad i vattenståndet på 85 cm., och vintertid, när
boran blåser, kan vattnet vid springflod (alta marea)
stiga 3 m., så att t. o. m. S:t Markustorget befares
med gondol. "Den döda lagunen", invid fastlandet
i v., är sumpig och febrig samt full af fiskrika
småsjöar och dammar. Hela kusten är ett genom
flodernas afsättningar bildadt alluvialland. Stora
landsträckor finnas nu, där Adriatiska hafvet fordom
gått fram. Landbildningen har gått så fort, att det
i forntiden som etruskisk krigshamn använda Adria
nu ligger mer än 20 km. från hafvet och Ravenna,
som på Augustus’ tid var romersk örlogshamn,
nu har 10 km. till hafvet. Hufvudfloder äro Po,
som på ung. 130 km., bildar gräns mot prov. Ferrara,
Adige, Bacchiglione, Brenta, Sile, Piave, Livenza och
Tagliamento. Berg och kärr göra ung. 1/5 af arealen
obrukbar, men slättlandet är mycket bördigt. En
egen, från den öfriga norditalienska afvikande,
mer melodisk och vek dialekt talas ö. om Mincio
(nepote har blifvit nevode, sudare suar, fuoco fogo,
signore sior o. s. v.; karakteristisk är förvandlingen
af g till z, t. ex. gente = zente, giorna = zorno,
maggiore = mazore). Dialekten var under republikens
tid officiellt språk, hvarför en del litteratur,
särskildt poesi, är affattad på den. Mest kända af
dess alster äro Goldonis komedier. Furlanerna i Friuli
tala en egen dialekt, och tyskar finnas i de större
städerna liksom i Sette comuni och Tredici comuni.
2. Provins i landskapet V., gränsar till
prov. Rovigo, Padua, Udine, Treviso och
Adriatiska hafvet. 2,444 kvkm. 497,587 inv., 204 på
1 kvkm. (1915). Den indelas i 7 distrikt.
3. Hufvudstad i prov. V., genom läge, konstverk
och historia en af Europas märkligaste städer, ligger
på 3 större och 114 mindre öar i Laguna veneta,
4 km. från fastlandet, med hvilket V. förbindes
genom en 3,603 m. lång, på 222 bågar hvilande
järnvägsbro (se kartan), och har 10,7 km. i omkrets
samt 7,5 kvkm. areal. Den sydligaste af de stora
öarna, La Giudecca, skiljs från de öfriga genom den
250—400 m. breda Giudeccakanalen (Canal della
Giudecca) och har vid sin östra ända Isola di S.
Giorgio maggiore, n. om hvilken den ännu bredare
Canale di S. Marco bildar stadens gräns i s. ö.
De två andra hufvudöarna äro skilda åt genom den
3,700 m. långa, 45—72 m. breda Canal grande,
den största af de 157 kanaler, hvilka
i V. göra tjänst som gator. Denna V:s
pulsåder skär staden från s. ö. till n. v. i form af
ett omvändt S samt omges af präktiga palats och hus
(fig. 1). En mängd sidokanaler i alla riktningar dela
staden i 117 öliknande kvarter. Öfver kanalerna,
af hvilka de flesta kunna trafikeras endast af
små båtar, leda 378 broar, mestadels af sten
eller marmor. Berömdast är Ponte di Rialto
(fig. 2; kartan E 3; 48 m. lång, 22 m. bred,
bestående af en enda marmorbåge), byggd 1588—92 af
A. da Ponte till ersättning för en gammal träbro
och på ömse sidor försedd med butiker, genom
sidopassager skilda från ytterkanterna, samt vid
landfästena med terrasser och monumentala trappor.
Denna liksom de två 1854 och 1858 byggda
järnbroarna, vid järnvägsstationen i n. v. och
vid Accademia delle belle arti is. ö., för öfver
Canal grande. De flesta broarna äro så byggda,
att såväl gångtrafiken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
