- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1143-1144

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezia. 3. Hufvudstad i prov. V. - Veneziano. 1. Agostino V., italiensk kopparstickare. Se Musi - Veneziano. 2. Bonifazio V. - Veneziano. 3. Polidoro V., eg. Polidoro Lanzani - Venezianska alperna. Se Alperna, sp. 699 - Venezianska Illyrien. Se Illyrien, sp. 422 - Venezianska skolan. 1. Se Målarkonsten, sp. 191 - Venezianska skolan. 2. Mus. - Venezianska skolierna. Se Aristarchos 1 - Venezianska spetsar. Se Spetsar, sp. 676-677 samt fig. 3 o. 4 - Venezianskt arbete - Veneziansk terpentin. Se Terpentin, sp. 940 - Venezianskt glas. Se Glasfabrikation, sp. 1285 - Venezianskt hvitt, kem. Se Blyhvitt, sp. 791 - Venezolanos, mynt. Se Bolivar, sp. 1003 - Venezuela, Venezuelas förenta stater (Estados unidos de V.) - Ytbildning - Vattendrag - Klimat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Michele, till hvilka flera batterier och smärre verk i
n. ända till Piavemynningen ansluta sig. Mot landsidan
bildar det stora fort Malghera jämte åtskilliga
mindre verk ett brohufvud framför järnvägsbron. Under
Världskriget bombarderades militära anläggningar i V.,
bangården och järnvägen, gasverket, fartygen i hamnen
och på redden m. m. samt forten af österrikiska
flygare under tiden 24 maj 1915—27 febr. 1918 27
gånger (därvid blef kyrkan S:a Maria degli Scalze
25 okt. 1915 af misstag skadad). — Om staden och
republiken V:s historia se föreg. art., sp. 1123—31.
E. A—t. L. W:son M.

Veneziano [venetsiānå]. 1. Agostino V., italiensk
kopparstickare. Se Musi. — 2. Bonifazio V.,
italiensk målare, den tredje och yngste medlemmen
af en konstnärsfamilj (bekant i museerna under
kollektivnamnet "Bonifazio"), hvars arbeten ofta
sammanblandats. Släkten härstammade från Verona,
hvarför de båda äldre medlemmarna af densamma kallas
Veronese (se d. o.). Den här ifrågavarande målaren
tillhör 1500-talets senare del. Han utvecklade sig
i de bägge äldres stil, men med 1570 började han
direkt efterbilda Tizian. Han utmärker sig ofta för
en intagande färgstämning. Till hans tidigare år
höra karakteristiska figurer af helgon (i Venezias
akademi), till hans tizianska period Madonna i skyn
med helgon på jorden (i Venezias akademi). V. är
representerad äfven i gallerier i Florens och Rom. —
3. Polidoro V., eg. Polidoro Lanzani, italiensk
målare, f. 1515, d. 1575, var en af Tizians svagare
lärjungar (Nattvarden, i Venezias akademi, m. m.).
2—3. C. R. N.*

Venezianska alperna. Se Alperna, sp. 699.

Venezianska Illyrien. Se Illyrien, sp. 422.

Venezianska skolan. 1. Se Målarkonsten, sp. 191. —
2. Mus., beteckning för en grupp tonsättare, som
verkade i Venezia under 1500- och 1600-talen. Den
öfvertog arfvet efter nederländska skolan och
fortbildade det mångsidigt i italiensk anda. Skolan
grundlades af Adr. Willaert (se denne), som 1527
blef kapellmästare vid Markuskyrkan i Venezia, och
den uppbars vidare af hans lärjungar A. Gabrieli,
Zarlino, C. de Rore m. fl. samt nådde sin
höjdpunkt med G. Gabrieli och på operans område
med den epokgörande mästaren Monteverdi, och dennes
lärjunge Cavalli. Utmärkande för skolans musikaliska
landvinningar voro i öfrigt införandet af dubbel- och
trippelkörer, friare modulation genom kromatik, orgel-
och pianospelets samt sonat- och symfonikompositionens
utbildning, i allmänhet ett starkt tillgodoseende
af det koloristiska elementet inom musiken.
2. E. F—t.

Venezianska skolierna. Se Aristarchos 1.

Venezianska spetsar. Se Spetsar, sp. 676—677 samt
fig. 3 o. 4.

Venezianskt arbete (lat. opus Venetiæ, fr. ouvrage
de Venise
), i Venezia förfärdigade konstverk eller
konstslöjdalster i bysantiniserande stil.

Veneziansk terpentin. Se Terpentin, sp. 940.

Venezianskt glas. Se Glasfabrikation, sp. 1285.

Venezianskt hvitt, kem. Se Blyhvitt, sp. 791.

Venezolanos, mynt. Se Bolivar, sp. 1003.

Venezuela [-tho͡ela], Venezuelas förenta
stater
(Estados unidos de V.), förbundsrepublik i
Syd-Amerika, begränsas i n. af Karibiska hafvet,
i ö. af Brittiska Guyana, i s. af Brasilien och i
v. af Colombia. Landgränserna ha under senare år
fastställts genom en rad fördrag, sålunda sydgränsen
1884, västgränsen 1891 och östgränsen 1899 (se Guyana,
sp. 720). Inom de sålunda utstakade gränserna omfattar
V. en areal af omkr. 942,300 kvkm. (enligt officiella
uppgifter 1,020,400 kvkm). V. har emellertid ej
godkänt den genom spanske konungens skiljedom 1891
fastställda västgränsen mot Colombia.

Ytbildning. V. omfattar tre olikartade områden:
1. Det veckade berglandet med tillhörande kustslätter
i n. och n. v. 2. Guyanas högplatå i s. ö. samt
däremellan 3. Orinocos flodområde med llanos. Från
Colombia löper en gren af kordilleran med flera
parallella kedjor in i staten vid 7° n. br. och
går i nordöstlig riktning hän mot Triste-bukten
under namnet Sierra Nevada de Mérida (högsta
punkterna Pan de Azucar 4,640 och Picacho Concha
4,700 m. ö. h.). Af denna bergskedja med dess
lägre., åt n. och n. v. gående utlöpare samt
af gränsbergen mot Colombia Sierra de Perijá
inneslutes ett sänkningsområde, hvars lägsta del
intas af den s. k. Maracaibosjön. Genom de infallande
flodernas verksamhet har detta bäckens areal alltmera
inskränkts, hvarvid de från v. kommande vattendragen
verkat kraftigast, så att där ett ganska bredt
slättlandsbräm bildats. Vid Triste-bukten vidtar
den lägre kustkordilleran, äfven kallad Karibiska
bergen. Denna kedja är äldre och har sönderstyckats
utefter både på längden och på tvären löpande
brottlinjer. Sålunda utgör sänkan v. om Barcelona ett
sådant markeradt tvärbrott, ett annat är den längre
i ö. befintliga Paria-viken, som skiljer hufvudkedjan
från dess fortsättning på ön Trinidad. De på längden
löpande brotten ha åstadkommit delvis vattenfyllda
sänkor, hvarigenom öar och halföar afsöndrats. Ett
exempel på dylika bildningar är den hammarformiga
dubbelhalfön Araya-Paria. Af helt annan karaktär är
det sydöstra berglandet, Guyana. Detta utgöres af
ett äldre kristalliniskt berg, sammansatt af granit,
gnejs och kristalliniska skiffrar. Under kritperioden
var det betäckt af ett grundt haf, som där afsatte
ett lager af sandsten, hvilket f. n. dock mestadels af
vittringen bortförts. Till ganska stor del är området
outforskadt. Höjden är mindre än i nordvästra bergen;
den kulminerande punkten torde vara det ståtliga
gränsberget mellan V., Brasilien och Brittiska Guyana,
Roraima, äfven ett viktigt hydrografiskt centrum,
"strömmarnas evigt fruktsamma moder". Mellan bergen i
n. v. och s. ö. befinner sig Orinocos floddal med ett
sumpigt, skogbeväxt deltaområde och längre västerut de
genom A. von Humboldts klassiska skildringar bekanta
llanos, gräsbevuxna slätter med mer eller mindre tätt
inströdda träddungar ("savanner").

Bland vattendragen intar Orinoco den absolut
dominerande ställningen, ty förutom några tillflöden
till Amasonfloden och Essequibo finnas blott
kustkordillerans smärre bergsströmmar samt den krans
af vattendrag, som omger Maracaibosjön.

Klimatet är olikartadt, som man kan förstå af de
stora nivåolikheterna. Till följd af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free