Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezuela, Venezuelas förenta stater (Estados unidos de V.) - Ordnar, nationalfärger, flagga - Försvarsväsen - Författning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flagga; handelsflaggan liknar denna, men saknar vapnet
i högra hörnet.
A. N—d.
Försvarsväsen. Armén, värfvad, består af 20
bataljoner infanteri om 400 man, till största delen
beväpnade med mausergevär, 1 skvadron kavalleri,
8 batterier fält- och bergsartilleri om i regel
6 (kruppska 8, resp. 6 cm.) kanoner samt 1
bataljon marininfanteri. Fredsstyrkan uppgår med
befäl till omkr. 10,000 man, krigsstyrkan till
approximativt högst 60,000 man. För utbildning af
officerare finnes en krigsskola (med 3-årig kurs)
i Carácas. I krigstid är hvarje vapenför man om
18—50 år skyldig att tjänstgöra i nationalmilisen,
som dock endast är en pappersorganisation, enär
kadrer h. o. h. saknas. Huru långt den sedan länge
under ledning af chilenska officerare pågående
omorganisationen af armén fortskridit, är icke
kändt. — Flottan utgöres af 1 opansrad kryssare,
3 kanonbåtar, 1 transportångare, 1 torpedbåt och
några mindre till kustförsvaret hörande fartyg.
H. J—dt.
Författningen har vid flera tillfällen i det oroliga
landet undergått förändringar; den nu gällande
stammar från 13 juni 1914. Enligt densamma utöfvas
den lagstiftande makten af en kongress på två kamrar:
senaten och deputeradekammaren. Den förra består af
40 led., födda i V. och fyllda 30 år, valda för 3
år, 2 från hvardera af de 20 staterna. Den senare
rekryteras så, att hvar stat väljer omedelbart
för 3 år 1 deputerad, som är infödd och fyllt 21
år, för 35,000 inv. och därefter ytterligare 1 för
hvarje öfverskjutande antal af 15,000. I spetsen för
verkställande makten står en för 7 år af kongressen
vald president, som skall vara infödd och ha fyllt 30
år; han kan omväljas. Kabinettet består af 7 ministrar
(inrikes-, utrikes-, finans-, krigs-, fomento-,
arbets- och undervisningsminister). I administrativt
hänseende är V. indeladt i 1 förbundsdistrikt (med
hufvudstaden Carácas), 20 stater (Anzoategui, Apure,
Aragua, Bolivar, Carabobo, Cojedes, Falcón, Guárico,
Lara, Mérida, Miranda, Monagas, Nueva Esparta,
Portuguesa, Sucre, Táchira, Trujillo, Yaracuy,
Zamora, Zulia) och 2 territorier (Amazonas och
Delta-Amacuro); staterna äro autonoma och politiskt
likställda; hvar och en har sin lagstiftande
församling, president och generalsekreterare;
förbundsdistriktet och territorierna styras af
republikens president genom guvernörer. Städerna
äro genomgående små, stadsbefolkningen utgör
endast omkr. 13 proc. af hela folkmängden. Endast 3
städer ha öfver 20,000 inv., nämligen hufvudstaden
Carácas med 86,880 inv. (1916) samt Maracaibo och
Valencia med resp. omkr. 50,000 och 40,000 inv. De
båda hamnstäderna Puerto Cabello och La Guaira
uppskattades 1916 till resp. omkr. 15,000 och
13,000 inv.
A. N—d.
Historia. Det nuv. V:s kust upptäcktes 1498 af
Columbus på hans tredje resa, då han seglade in
i Paria-viken och utmed Orinocos delta, men den
beträddes först 1499 af spanjoren Alonso de Ojeda,
som, åtföljd af bl. a. Amerigo Vespucci, med två
fartyg företog en expedition dit med ledning af
Columbus’ kartutkast. Ojeda landsteg på flera ställen
af kusten och påträffade bl. a. v. om Puerto Cabello
en vid hafsstranden på pålar uppförd karibisk by,
hvilken han kallade Venezuela ("lilla Venezia"), ett namn, som
med tiden utsträcktes öfver hela landet. Spanjorernas
första egentliga bosättning egde rum vid Cumaná
(1520). Landet fick 1527 en guvernör, och denne anlade
staden Coro, som för en tid blef den europeiska
kolonisationens hufvudort. Därifrån företog man
såväl under den tid (1528—52) Karl V hade förlänat
V. som säkerhet för lån åt köpmansfamiljen Welser
(se d. o.) i Augsburg som några år efteråt
äfventyrliga och blodiga ströftåg långt inåt landet
för att uppsöka El Dorado ("guldlandet"). Bristen
på guld föranledde slutligen en mängd européer att
lämna V., hvars indianska befolkning genom blodbad och
slafhandel äfvenledes minskades. Under senare hälften
af 1500-talet fördes lifliga strider med stammarna
österut, som till en del betvungos. På deras område
anlades 1567 staden Carácas, som ett tiotal år senare
blef V:s egentliga hufvudstad. 1739—76 utgjorde V. en
del af vice konungariket Nya Granada, men förklarades
sistnämnda år för ett generalkapitanat under namnet
V. eller Carácas. Under den spanska tiden fick V. i
allmänhet stå tillbaka för metallrikare delar af det
spansk-amerikanska väldet. — Franska revolutionens
idéer och följderna af revolutionskrigen nådde äfven
V. Francesco de Miranda (se denne), hvilken tjänat
som general i franska republikens arméer, gjorde
1806 ett misslyckadt försök att från Spanien lösrycka
V. och där grunda en "Kolumbisk republik", men 1810
(sedan det franska väldet utbredts öfver Spanien)
tvangs generalkaptenen att nedlägga sitt ämbete,
och en kongress valde Miranda till diktator. Han
blef dock snart tillfångatagen af spanjorerna, och
det af Simon Bolivar (se d. o.) 1813 eröfrade Carácas
föll 1814 i spanjorernas händer. Men 1819 var största
delen af V. fri och förenade sig (enligt författningen
af 17 dec. 1819) med Nya Granada till en republik,
Colombia. 1821 utrymde spanjorerna Carácas, men först
1845 erkände Spanien V:s själfständighet. Sedan
Bolivar dragit sig tillbaka, skilde V. sig 1829
från Colombia och bildade en egen republik, som
1830 fick sin författning. Sedan den tiden har V.,
liksom det öfriga forna Spanska Amerika, ofta lidit
af inre oro, framkallad af strider dels emellan de
konstitutionelle l. konservative och ett radikalt,
federalistiskt parti, dels emellan hvita och
färgade. De konstitutionelle sutto vid makten till
1863, och V:s förnämsta politiska personlighet under
denna tid var V:s förste president, general José Antonio
Paez (se d. o.), som 1830—35, 1839—42 och
1861—63 beklädde presidentplatsen och äfven vid andra
tillfällen spelade en betydande roll, såsom då han
1846, beklädd med diktators myndighet, underkufvade
de färgade. Under hans styrelse afskaffades tionden
(1833) och infördes fullständig religionsfrihet
(1834). Han fördrefs 1848 af presidenten José Tadeo
Monagas, som 1854 afskaffade slafveriet i V. Den
1861 ånyo till president utsedde Paez måste
definitivt 1863 lämna makten efter ett blodigt krig
emot federalisterna under generalerna Falcón och
Guzman Blanco. Så snart Juan José Falcón (1863—68)
blifvit president, utfärdades mycket liberala lagar
och ändrades statens namn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
