Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verb - Werbach - Verba formalia - Verbal- - Verbaliter - Verbalkontrakt - Verballhornen - Verbaloblation - Verbanus lacus - Verbascum - Verbatim - Verba volant, scripta manent - Werbeck - Verbeeck l. Verbeecq, Pieter Cornelisz - Werben - Verbena - Verbenaceæ, Järnörtfamiljen, Verbenacéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förminskning (lat. cantillo, "jag småsjunger"), d)
faktitiva, uttryckande framkallande af en egenskap
(grek. ἰσῶ, ἰσόω, "jag gör jämn"), e) kausativa,
förekommande i vissa språk med specifik bildning
(t. ex. i sanskrit) och med betydelsen "föranleda,
komma någon att göra något" (jfr ty. gehen machen,
fr. faire aller), o. a. arter.
Med hjälpverb menar man sådana verb, hvilkas
konkreta betydelse afnötts och som i stället,
mest i de moderna språken, användas för att
(analytiskt) bilda vissa böjningskategorier (se
vidare Hjälpverb). Verbet vara (jag är, lat. sum,
o. s. v.), såsom förbindande subjekt och predikat,
kallar man verbum substantivum. — Indelningen i
primära och sekundära (primitiva och derivata)
afser verbens egenskap att icke kunna härledas af
andra i språket befintliga ord (t. ex. bära, som
icke kan härledas ur något annat samtidigt ord)
eller att förutsätta ett sådant ord (t. ex. täcka
af tak, fylla af full o. s. v.). Denna indelning
har emellertid ringa betydelse; ty verb, som nu se
ut att vara primitiva, kunna i en tidigare period ha
varit derivata (härledda). Med afseende på indelningen
tematiska och otematiska verb jfr Presens. — Verbens
böjning, hvarmed menas de olika former ett verb antar
för olika numeri, personer, tempora, modi o. s. v.,
kallas konjugation (se d. o., där det äfven redogöres
för begreppen "svaga" och "starka" verb; jfr dessutom
Växelljud). Speciellt med afseende på person
kunna verben indelas i personliga och opersonliga
verb. Af senare slaget äro verb sådana som det regnar,
det snöar, det brinner o. s. v. Jfr om hithörande
frågor — mera populärt — Delbrück, "Vergleichende
syntax der indogermanischen sprachen", II (i Brugmann
och Delbrück, "Grundriss der vergleichenden grammatik
der indogermanischen sprachen", bd IV; 1897) samt —
med utförlig diskussion af termernas innebörd och
historia — Noreen, "Vårt språk", bd 5 (1904—12).
K. F. J.
Werbach, by. Se Tauberbischoffsheim.
Verba formalia, nlat., den exakta ordalydelsen
(i tal eller skrift).
Verbal- (lat. verbalis, af verbum, ord). 1. Som
består af ord (t. ex. verbalindex, verbalinjurie,
verbalkonkordans, se Konkordans); ordagrann,
bokstaflig, ord för ord (t. ex. verbal öfversättning,
verbalinspiration, se Ingifvelse), ordförklarande
(t. ex. verbaldefinition); som håller sig endast
till ordalagen (t. ex. verbalkritik); föranledd
af ett yttrande (verbalkria, se Kria); muntlig
(ex. verbalnot, se Not, sp. 62). Jfr Real. —
2. Gramm., som hör till ett verb (ex. verbalböjning,
se Konjugation; verbalform, verbaländelse); som
ligger till grund för ett verb (verbalstam); som
är afledd af ett verb (så äro t. ex. "utlåtande",
"simning" verbala substantiv, "härskande", "nött",
"lifvad" verbaladjektiv; om verbalrötter se Pronomen,
sp. 366, och Rot, sp. 979). — Verbaliter (verbatim,
verbotim, verbotenus), nlat., ord för ord, efter
ordalagen; muntligen.
Verbaliter. Se under Verbal-.
Verbalkontrakt (af lat. verbis obligatio contrahitur,
"genom vissa uttalade ord åtages förpliktelse"),
jur., aftal, som ingås med uttalande af vissa
fastställda ordalag (verba), såsom enligt romersk
rätt var nödvändigt, då en obligatorisk förpliktelse
(se Fordran och Obligation 2) skulle bringas till
stånd och ej någon annan af de giltiga aftalsarterna
(se Aftal, sp. 300—301) passade. Jämväl i äldre
germansk (också svensk) rätt har dylik formbundenhet
för aftal förekommit; skötning (se d. o.) torde
sålunda skolat beledsagas med vissa uttalade ord,
liksom giftermål (se d. o.) försiggått enligt bestämdt
formulär. För modern rätt är främmande att kräfva
användning af vissa ordalag i enskildas aftal.
C. G. Bj.
Verballhornen [fer-hår-], ty. Se Balhorn.
Verbaloblation, jur. Se Dröjsmål, sp. 954.
Verbanus lacus, sjö. Se Lago maggiore.
Verbascum, bot. Se Kungsljus.
Verbatim. Se under Verbal-.
Verba volant, scripta manent, lat., "orden flyga, det
skrifna blir kvar", hvad man skrifvit är mera bindande
än ett muntligt yttrande. Jfr Littera scripta manet.
Werbeck. Se Svärdström-Werbeck.
Verbeeck l. Verbeecq [ferbēk], Pieter Cornelisz,
holländsk målare och raderare, f. i Haarlem,
d. omkr. 1653, blef 1635 inskrifven i målargillet
i Alkmaar samt 1645 upptagen som mästare i gillet i
Haag. Dateringen på hans taflor visar, att han var
verksam 1638—50. Han målade företrädesvis ryttarscener
och säges ha varit Ph. Wouwermans lärare. I Stockholms
Nationalmuseum finns af honom Hvit ridhäst i ett
stall.
C. R. N.*
Werben, stad i Altmark, i preussiska prov. Sachsen,
på Elbes vänstra strand, 2 km. ofvanför Havels
inlopp i nämnda flod. 1,602 inv. (1905). W. var
medlem af hanseförbundet. I nyare tid har det blifvit
bekant genom det af Olof Hansson (se Örnehufwudh)
anordnade befästa läger, som Gustaf II Adolf
intog där och hvari han under juli och aug. 1631
trotsade Tillys försök att förmå honom till strid
i öppna fältet, en strid, som skulle ha varit
ofördelaktig för Gustaf Adolf. 1636 lade sig Banér
under 3 månader i samma läger. I aug. s. å. intogs
W. af de kejserlige, men återtogs af Banér 12 okt.
C. O. N. L. W:son M.
Verbena L., bot., växtsläkte, hörande till
fam. Verbenaceæ, med 80, till största delen
amerikanska örter och buskar. Blomfodret är
5-klufvet, med den öfversta fliken något mindre än
de andra. Kronan är svagt läppformig. Ståndarna äro
4, tvåväldiga. Frukten är en fyrdelad klyffrukt. I
Sveriges sydliga landskap förekommer sällsynt
V. officinalis, järnört, en något sträf ört med
flikiga blad och små rödletta blommor i smala
ax. Denna ört var förr officinell under namnet
Herba verbenæ och var högt berömd som nära nog
ett universalmedel. I medeltidens trolldomsväsen
spelade järnörten en stor roll. Den ansågs kunna
göra en människa osårbar (sannolikt däraf namnet
järnört). I Grekland gällde den fordom som en
helig planta och anses ännu som lyckobringande. I
trädgårdarna odlas allmänt som prydnadsväxter
flera amerikanska arter med stora blommor i olika
färger, t. ex. V. chamædrifolia, V. phlogiflora,
V. tenera och särskildt deras hybrider (V. hybrida;
se fig. å sp. 1199).
O. T. S. (G. L—m.)
Verbenaceæ, Järnörtfamiljen, Verbenacéer, bot., en i
synnerhet inom tropikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
