Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verdam, Jacob - Verdandi (mytologi) - Verdandi (förening) - Verdandi, tidskrift för ungdomens målsmän och vänner i hem och skola - Werdau - Verde antico - Verde d’Egitto - Verde di Corsica - Verden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sonden" (1901), "Ferguut" (1908), Vondels
"Leeuwendalers" m. fl. Ett för vidare kretsar afsedt
verk är V:s Uit de geschiedenis der nederlandsche taal
(3 uppl. 1912). Lefnadsteckning af C. C. Uhlenbeck
(1919). Jfr Nederländska språket.
Hj.P—r.
Verdandi ("Vardande"), myt. Se Nornor.
Verdandi, en i Uppsala hösten 1882 stiftad
enskild studentförening, som afser att utgöra ett
föreningsband mellan Uppsala-studenter, "hvilka
omfatta tanke- och yttrande-frihetens grundsatser
samt hysa intresse för allmänt mänskliga och
samhälleliga frågor". Äfven personer, som ej tillhöra
studentkåren, kunna inväljas i föreningen. "Sitt
ändamål söker den förverkliga dels genom att anordna
diskussioner, dels genom åtgärder för folkbildningens
höjande, dels ock genom andra åtgärder, som
kunna befinnas lämpliga". 1887 började föreningen
anordna offentliga diskussioner öfver aktuella,
sociala och politiska ämnen. Den första af dessa,
en diskussion i sedlighetsfrågan, ådrog föreningen
mycken och oförtjänt ovilja, en ovilja, som dock
småningom minskades icke minst genom det energiska
arbete för folkupplysningen, som föreningen började
bedrifva. Diskussionsverksamheten har emellertid
alltjämt fortsatts, och föreningen har anordnat
flera hundra enskilda och offentliga diskussioner
och föredrag öfver ämnen af allmänt intresse. Vid
sidan häraf har föreningen satt i gång åtskilliga
andra företag, bland hvilka följande kunna förtjäna
anföras. 1887 utgaf den, på förslag af Hj. Öhrvall,
en Studiehandbok till tjänst för studerande vid
Uppsala universitet och Stockholms högskola. Den blef
mycket välkommen (4:e uppl. 1904), och exemplet rönte
efterföljd i Lund. (1891 förordnades, att fakulteterna
själfva skulle utge studiehandböcker.) 1888
började V., på förslag af K. Staaff, utge en
serie populärvetenskapliga småskrifter, Verdandis
småskrifter, som rönte stor framgång och som
ännu fortsättes. (Till 1920 ha utkommit 28 bd,
innehållande 235 skrifter, af hvilka större delen
utgått i flera uppl.) 1891 inrättade föreningen,
på förslag af O. Borge, ett arbetarbibliotek i
Uppsala (1899 öfverlämnadt till det då bildade
Uppsala arbetarbiblioteksförbund) och i samband
med detta 1896 en bokförmedling "för att hjälpa
arbetarkorporationer i landsorten att upprätta egna
bibliotek" (1913 öfverlämnades bokförmedlingen till
Folkbildningsförbundet); den utgaf ett antal boklistor
och 1899 en folkbibliotekskatalog (4:e uppl. 1908)
jämte anvisningar och råd i fråga om bildandet och
skötseln af folkbibliotek, samt uppsatte ett antal
vandringsbibliotek fr. o. m. 1902 till 1913 (då 24
sådana skänktes till Folkbildningsförbundet). Från
1905 erhöll föreningen statsanslag (2,000 kr.) till
sin biblioteksrörelse. 1898 började V. distribuera
populärvetenskapliga tidningsartiklar (till 1920
ha 360 sådana distribuerats) och 1900 att anordna
föreläsningar (föreläsningsverksamheten öfverlämnades
1904 till universitetets då inrättade Föreläsningsbyrå
och Folkbildningsförbundet i Stockholm). 1901
anordnade V. jämte föreningen Heimdal (se denna)
ett Studenternas folkbildningsmöte i Uppsala, som fick
stor anslutning och besöktes äfven af representanter
för folkbildningsarbetet från Norge, Danmark och
Finland (förhandl. vid detta möte äro tryckta i
"Social tidskr." 1901). 1905 inrättade V. ett
socialpolitiskt bibliotek. 1903
anordnade föreningen en konstutställning i Uppsala af
Konstnärsförbundet, som rönte stor framgång och som
efterföljdes af liknande utställningar 1904, 1905,
1906 (2 stycken), 1907, 1909 och 1910. 1907 inrättade
föreningen en deklarationsbyrå, som fungerade flera
år. Antalet i Uppsala boende föreningsmedlemmar är
f. n. (1921) omkr. 100. Föreningens första ordf. var
Karl Staaff (se denne) höstterminen 1882—vårterminen
1885. Bland hans efterträdare märkas D. Bergström,
M. Hellberg och Hj. Öhrvall. Litt.: O. v. Zweigbergk,
"Studentfören. V. 1882—92, ett stycke kulturhistoria
från Upsala" (1892), "Studentföreningen Verdandi
1882—1907" (Porträttkatalog utg. 1907). "Meddelanden
ang. Studentföreningen V:s folkbildningsarbete"
(utg. af fören:s styrelse, 1901) och "Föreningen V."
1907, 1907—08, 1909—10.
Hj. Ö.
Verdandi, tidskrift för ungdomens målsmän och
vänner i hem och skola utges sedan maj 1883 af
skolföreståndarinnan fröken Anna Sandström, under den
till en början strängt hemlighållna signaturen Uffe,
samt bokförläggaren Lars Hökerberg. Tidskriften väckte
redan vid sitt första framträdande uppmärksamhet,
emedan samtliga uppsatser i dess 1:a häfte voro
ett käckt uttryck för en alltmera framträngande ny
riktning inom pedagogiken. Afsikten var dock ej att
för framtiden ge tidskriften en bestämdt utpräglad
färg i denna riktning, utan dess förnämsta uppgift
angafs vara att "erbjuda en plats för offentlig
diskussion af principer och utbyte af erfarenheter
inom undervisning och uppfostran". Under årens lopp
ha också allt flera af både äldre och yngre pedagoger
af vidt skilda meningar bidragit till tidskriftens
innehåll. Sedan 1890 har "Verdandi", som utkommer
i 6 häften om året, åtnjutit årligt statsunderstöd
med till en början 500, sedermera 1,000, 1,500 samt
slutligen 2,500 kr.
Werdau, stad i västra Sachsen, v. om Zwickau, vid
Pleisse. 20,830 inv. (1913). W. är en af Sachsens
lifligaste textilindustristäder; äfven järnindustrien
är framstående. Staden har en högre väfskola.
A. N—d.
Verde antico [-kå], it. 1. En italiensk,
antik, serpentinhaltig, grönådrig marmor,
företrädesvis använd till arkitekturprydnad. Så
äro t. ex. kolonnerna vid de båda hufvudingångarna
till den öfre våningen i Nationalmuseum i Stockholm
utförda af detta material. — 2. "Ädelärg", gammal ärg
på antika bronser, patina, "ærugo nobilis" (se d. o.).
1. E. E.
Verde d’Egitto [dedjittå], geol. Se Kalksten,
sp. 643.
Verde di Corsica, en i synnerhet bland arkitekter
bruklig benämning på en på Corsica och annorstädes
förekommande, till arkitektoniska prydnader, pelare,
vaser m. m. använd gabbro (se d. o.), som utmärkes
för sin gröna färg.
E. E.
Verden [fēr-]. 1. Stad i Hannover, reg.-omr. Stade,
på högra stranden af Aller, 5 km. från dess
förening med Weser. 9,700 inv. (1905). Tornlös
gotisk dom (från 1290), lämningar af de forna
befästningarna. Gymnasium. Bryggerier, brännerier
och cigarrtillverkning. V. nämnes första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
