- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1223-1224

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vere ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med all objektivitetens styrka få fram det
ursprungliga. Icke minst hans kvinnogestalter äro
oförgätliga genom sin heta, naturliga lidelsefullhet;
typen la lupa (varginnan) framträder gång på gång i
hans berättelser. — En af hans noveller, Cavalleria
rusticana,
har både som skådespel och opera (med
musik af Mascagni) blifvit världsbekant. Se B. Croce,
"Critica" (III, 1905), Maurice Muret, "La littérature
italienne d’aujourd’hui" (1906), pseudonymen Jean
Dornis, "Le roman italien contemporain" (1907), och
H. E. Kinck, "Gammel jord" (s. å.). Till svenskan
äro öfversatta blott några berättelser i "Italienskt
folklif" (1884) och "Från det nya Italien" (1890).
R—n B.

Vergara. 1. (Bergara) Stad i spanska
prov. Guipuzcoa, vid kustfloden Deva. 6,200
inv. (1900). Bergsskola. Där slöt carlistgeneralen
Maroto 31 aug. 1839 ett fördrag med regeringen i
Madrid (Espartero), hvarigenom inbördeskriget fick
ett slut. — 2. Stad. Se Dávao 3.
1. A. N—d.

Vergara y Vergara [-i-], José Maria, kolombiansk
författare och diplomat, d. 1872 i Bogotá,
förvärfvade sig stort anseende genom Historia literaria
de Colombia,
som fått beröm för noggrannhet
i uppgifter och stilistisk talang. Af V:s öfriga
arbeten må nämnas Olivos y aceitunos todos son
unos
och Versos en borrador, båda i bunden form.
Ad. H—n.

Wergeland [-la’n]. 1. Nicolai W., norsk
författare, präst, politiker, f. 9 nov. 1780 af
bondesläkt på gården Verkland i Sogn, efter hvilken
han tog sitt namn, d. 25 nov. 1848 i Eidsvold,
visade redan som gosse rika anlag och förhjälptes
till katedralskolan i Bergen, hvarifrån han utgick
som student till Köpenhamn 1799. 1803 tog han
teol. ämbetsexamen med utmärkelse och erhöll vid
universitetet medalj för en teol. afh. Under sin
vistelse i Köpenhamn utgaf han berättelsen Haldor
Smeks smaa tildragelser.
1806 utnämndes W. till
adjunkt vid Kristiansands lärda skola och skref 1811
afh. Mnemosyne om upprättandet af ett universitet i
Norge, hvilken väckte stort uppseende och belönades
med första premien af Selskabet for Norges vel. 1812
utnämndes han till komminister i Kristiansand
och gjorde sig bemärkt som utmärkt predikant samt
blef stadens förste representant i församlingen på
Eidsvold 1814. Där uppträdde W. mycket häftigt och
ofta utmanande som ifrig anhängare af det wedelska
partiet, hvilket betraktade Kristian Fredrik och
hans sträfvanden med mycket misstroende och i stället
arbetade för en förening med Sverige. Vid valet till
urtima stortinget 1814 blef han förbigången. 1815
utnämndes han till hofpredikant och 1816 till
kyrkoherde i Eidsvold. S. å. utgaf han sin våldsamma
och ensidiga broschyr Danmarks politiske forbrydelser
imod Norge,
hvilken uppväckte häftig strid och
framkallade skarp kritik i "Nationalbladet". Längre
fram (1833) utgaf W. till försvar för sin son
Henrik Retfærdig bedömmelse af Henrik Wergelands
poesi og charakter
och gjorde äfven några inlägg i
"dæmringsfeiden". Därjämte skref han psalmer och
predikningar. W:s personlighet kännetecknades af
våldsam lidelsefullhet och brinnande äregirighet,
hans skriftställarskap präglas af skarp logik och
klar framställningskonst. Se Hj. Christensen,
"N. W." (1899).

illustration placeholder

2. Henrik Arnold W., den föregåendes son, skald,
f. 17 juni 1808 i Kristiansand, d. 12 aug. 1845
i Kristiania, röjde redan som skolgosse poetisk
begåfning. Ett till eftervärlden bevaradt häfte
teckningar med kommentarer ådagalägger en för
en 15-åring märklig insikt i samtida politiska
tilldragelser i in- och utlandet. 1817 förflyttades
fadern till Eidsvold, där sonen fick de första
bestämmande intrycken af östlandets natur och folklif,
hvilka skulle följa honom genom lifvet. Han sattes i
Kristiania katedralskola och blef student 1825. Under
det närmast följande tidsskedet, 1825—29, infaller
hans viktigaste utveckling, hvarunder han — enligt
Gerhard Gran — inhämtar sitt rikaste bildningsstoff
och utbildar den lifsåskådning, som för alla tider
kom att utgöra kärnan i allt hans verk. Hans egna
alster från denna period — till en del utg. under
märket Siful Sifadda — äro föga lyckade; dramat
Sinclars död på ett maniereradt språk är en
tydlig Shakspere-studie. Sommaren 1830 utkom hans
omfångsrikaste och originellaste ungdomsverk,
Skabelsen, mennesket og Messias, som han med
ungdomlig själfkänsla kallade "ett mänsklighetens
epos". Upplysningstidens rationalism och romantikens
evighetslängtan mötas i denna dikt, hvars form genom
sin måttlöshet utmanar alla den Heibergska estetikens
lagar och hvars idéinnehåll kan föras tillbaka
till filosofiska skrifter af dansken Steffens och
norrmannen Treschow. Den manliga hufvudpersonen
i eposet, Adam-Phun-Abiriel, bär otvetydigt drag
af W. själf. Den för hela dikten, som tillika
är en trosbekännelse, grundläggande idén, utgör
skaldens strålande förvissning om människors drift
till fulländning. Denna teleologiska evolution hade
W. tillegnat sig under sina teol. studier. Welhavens
kritik af arbetet inledde den långa striden med
denne, hvars första skede bär namnet "stumpefeiden"
(se Welhaven) och hvarunder Wergeland fördes
in äfven på andra områden, särskildt politiken samt
ett omfattande socialt arbete. 1835—37 redigerade
han tidningen "Statsborgeren", som tidigare åtnjutit
tvifvelaktigt anseende. Af denna rörliga period
af sitt lif har han i en samling själfbiografiska
skisser, Hasselnödder (1845), lämnat en glänsande,
ofta godmodigt skämtsam teckning. 1837 erhöll
W. ett hederspris för sitt sångstycke Campbellerne,
som fick sin premiär 24 jan. 1838 å Kristianias
nyinrättade teater och gaf upphof till vissa
demonstrationer af Welhavens parti. Genom sitt
hänsynslösa tidningsskrifveri invecklades W. i en
hel del processer med ty åtföljande trakasserier. En
anställning vid universitetsbiblioteket gaf W. 1839
ett torftigt lefvebröd, och 1840 utnämndes han till
riksarkivarie. Han gifte sig och tycktes nu komma
in i lugnare förhållanden. Då, 1839, mottog han
af Karl Johan, som trots W:s politiska radikalism
omfattade honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free