- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1259-1260

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermeil ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1782 afvisad. Först 1789 uppgaf New York sina
anspråk, och V. upptogs 18 febr. 1791 som den 14:e
staten i unionen. Litt.: Ira Allen, "Natural and
political history of the state of V." (1898), och
E. D. Collins "History of V." (2:a uppl. 1916).
A. N—d.

Vermskog. Se Värmskog.

Vermund, dansk sagokonung. Se Uffe den spake.

Vermut (ty. wermut, malört; jfr d. o.), ett slags
med malört, kanel, pomeransskal m. m. kryddadt
vin, vermut (ty. wermutwein, it. vermouth), som
tillverkas hufvudsakligen i Ungern och Italien,
Frankrike och Spanien, har brun eller ljusgul färg
samt smakar bittert, men på samma gång sötaktigt och
aromatiskt. Flera olika beredningssätt användas. De
italienska vermutsorterna, som mestadels exporteras
från Turin, innehålla högst 16 volymprocent alkohol,
hvaremot de ungerskas alkoholhalt utgör endast
omkr. hälften däraf. En dryck, som liknar vermut,
är maitrank (se d. o.).

Wermuth [-mot], Adolf, tysk kommunalman och
politiker, f. 23 mars 1855 i Hannover, var
först förvaltningsämbetsman och anställdes 1883
i tyska riksinrikesministeriet, där han 1889
blef föredragande råd, 1900 direktor och 1904
understatsskreterare. Dessemellan var han tysk
rikskommissarie vid världsutställningarna i Melbourne
1888—89 och i Chicago 1893. W. var juli 1909—mars
1912 riksfinansminister och utsågs 15 maj 1912 till
Berlins öfverborgmästare. Som sådan utförde han
ett jättearbete för den tyska rikshufvudstadens
utveckling, grundlade kommunala elektricitetsverk,
ifrade för det underjordiska järnvägssystemets
utvidgning och inlade under krigsåren stora
förtjänster om kommunens verksamhet för anskaffning
af lifsmedel, motarbetande af arbetslöshet och
understöd åt nödställda samt hade betydande andel
i genomförandet af grannkommunernas inkorporering
i "Stor-Berlin". Efter revolutionen 1918 blef W:s
ställning allt svårare genom de ständiga strejkerna
och socialistiska ytterlighetsmäns växande inflytande
i det kommunala lifvet. W., som själf stod utanför
de politiska partierna, ådrog sig till sist misstro
såväl från borgerligt som socialistiskt håll,
särskildt under den kommunala elektrikerstrejken
hösten 1920, och nedlade därpå (nov. s. å.) sitt
öfverborgmästarämbete.
V. S—g.

Verna, La, kloster. Se Bibbiena.

Vernamo. Se Värnamo.

Vernanäs. Se Värnanäs.

Vernation (lat. vernatio, af ver, vår), skinnömsning
hos ormarna, bot. Se Blomknopp och Bladläge.

Werndlgeväret, ett af österrikaren Joseph
Werndl
(f. 1831, d. 1889 som generaldirektör
för "Österreichische waffenfabrikgesellschaft")
konstrueradt gevär, som 1867 infördes i österrikiska
armén. Se Handeldvapen, sp. 1313 o. 1315.
G. af Wdt.

Werne, landskommun i Westfalen, 7 km. ö. om
Bochum. 13,494 inv. (1905). Stenkolsgruvor,
tråddragerier m. m.

illustration placeholder

Verne [värrn], Jules, fransk författare, f. 8
febr. 1828 i Nantes, d. 24 mars 1905 i Amiens, sedan
1902 blind, studerade juridik i Paris och
började 1850 skrifva lustspel samt libretter till
komiska operor. Sedan 1863 gjorde han sig ett
vida berömdt namn genom sina "naturvetenskapliga"
romaner, i hvilka den moderna tidens geografiska,
astronomiska och fysiska upptäckter inväfvas i
fantastiska tilldragelser och intresse väckes för
ännu olösta problem. Hans berättelser ha fasta
grundstenar af fysikaliska data, men sluta i det
sagolikas och omöjligas värld, i en jättelik och
ofta hemsk naturfantastik. V. förstår att uppfinna
omväxlande och uthålligt spännande ämnen. Han väljer
med smak och förstånd personager, som passa till
handlingen, och genomför dem karakteristiskt;
han förfogar öfver en ovanlig förmåga att
skildra, och hans naturvetenskapliga insikter äro
mycket betydande. Läsaren fängslas starkt genom
den realistiskt suggestiva fantasien hos V.;
men äfventyren njutas riktigt först af den, som
uppfattar de matematisk-fysikaliska uträkningarna. Hans
berättelser uppgå till nära 60 och ha öfversatts på
många språk, t. o. m. japanska och arabiska. Bland de
till svenska öfversatta höra följande till de mest
omtyckta: "En luftballongresa genom Afrika" (1863;
ny uppl., "Fem veckor i ballong", 1873, senast 1916),
"Från jorden till månen" (1871; 3:e uppl. 1881),
"En världsomsegling under hafvet" (1872; senast
1910), "Till jordens medelpunkt" (1873; senast
1911), "Kapten Grants uppsökande" (3 bd, 1873—74;
senast 1899—1900), "Kapten Hatteras’ reseäfventyr"
(1873; 3:e uppl. 1888), "Den hemlighetsfulla ön"
(3 bd, 1875; senast 1908), "Jorden rundt på 80 dagar"
(senast 1913), "Tsarens kurir" (1876; senast 1906),
"En kapten om femton år" (1878; senast 1916) och
"Kin-Fo" (1879; dramatiserad af F. Hedberg 1892). Med
tillhjälp af Dennery o. a. gjorde V. sceniska
utstyrselstycken af "Jorden rundt på 80 dagar",
"Kapten Grant", "Tsarens kurir" m. fl. Dessutom
utarbetade V. Géographie illustrée de la France
(1867—68; med Th. Lavallée) och Histoire générale des
grands voyages et des grands voyageurs
(3 bd, 1879;
"De geografiska upptäckternas historia", 1880—84). V:s
Oeuvres complètes utgåfvos i 34 bd (illustr. uppl. i
15 bd) 1878. En illustrerad samling af hans
reseskildringar finns på sv. med titeln "Underbara
resor" (senast 1909). Se Ch. Lemire, "J. V." (1908).
(R—n B.)

Werner, Fredrik Emanuel, målare och tecknare, f. 1780,
d. 1832, var elev af konstakademien och utställde
där 1798, 1799 och 1801 tecknade kopior af äldre
konstverk. Han försökte sig sedan med kompositioner i
teckning eller lavering med mytologiska och religiösa
ämnen och äfven som illustratör af händelser för
dagen, såsom Kronprinsen Karl Johan bekransande
Karl XII:s graf,
med den stolta underskriften "Der
Karl den XII:te föll den XIII:de befaller". 1805 blef
W. konduktör vid Kungl. museum. Vid utställningarna
1816, 1818

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free