Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wernher der Gartener l. der Gartenäre) - Wernich, O. H. - Vernier, Pierre - Vernier, Émile Louis - Wernigerode - Verninac, Raimond, de Saint Maur - Vernis Martin - Vernis mou - Vernissage - Vernix caseosa - Vernon - Vernon, Edward - Vernon, Frédéric - Vernon Lee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en verklighetsbild och handlar om en högmodig
bondson, som sällat sig till ett rofriddarfölje. Den
är skrifven på bajersk-österrikisk dialekt samt intar
ett märkligt rum i dåtidens tyska litteratur genom den
raska och åskådliga skildringen, karaktärsteckningens
sanning och det äkta folkliga i framställningens
ton. Dikten utgafs af F. Keinz (2:a uppl. 1887) och
F. Panzer (1901) och öfversattes till nyhögtyska af
bl. a. G. Bötticher (3:e uppl. 1903), K. Schiffmann
(1905) och W. Wesper (1906).
(R—n B.)
Wernich, O. H. Se Wernfelt.
Vernier [värniē], Pierre, fransk matematiker. Se Nonie.
Vernier [värniē], Émile Louis, fransk målare och
litograf, f. 1831, d. 1887, kom 1850 till Paris. Han
utförde omtyckta litografier efter Courbet, Chaplin,
Breton och Daubigny och utgaf 1867 tolf blad efter
Corot. Som målare utförde han, med Corot som förebild,
vackra stämningslandskap, såsom Strand vid Yport,
Kvinnor, som bärga hafstång, Seine vid Bercy i
december m. fl.
(G—g N.)
Wernigerode [-råde], stad i preussiska prov. Sachsen
vid norra foten af Harz och den lilla strömmen
Holzemme, 20 km. s. v. om Halberstadt. 18,359
inv. (1910). Staden har flera intressanta gotiska
byggnader, bl. a. det vackra stadshuset från
1300-talet. Tillverkning af choklad, maskiner,
trävaror, cigarrer och färger. Ofvanför staden ligger
grefvarna Stolberg-W:s (se Stolberg) residensslott
med ett bibliotek af öfver 100,000 bd, däribland
berömda hymnologiska och bibelsamlingar.
A. N—d.
Verninac, Raimond V. de Saint Maur, fransk
diplomat, f. 1761, d. 1 juni 1822 på sin egendom
i dep. Charente, utbildade sig till jurist, slöt
sig till revolutionen och fick 1791 delta i en
beskickning till det påfliga grefskapet Venaissin,
där anarkistiska rörelser uppstått. Dessa gynnades
af V., och han var därför i viss mån ansvarig för
det skräckvälde, för hvilket Venaissin sedan blef
skådeplats, innan det införlifvades med Frankrike. I
april 1792 utnämnd till Frankrikes chargé d’affaires i
Sverige, blef han där ej officiellt, men i hemlighet
mottagen af hertigen-regenten och lyckades jämte
Staël von Holstein (se d. o. 5) vinna denne för en
svensk-fransk allians. I sept. s. å. återvände han
till Paris för att i förening med Staël bearbeta
den franska regeringen för saken. Resultatet blef en
defensiv allians af 17 maj 1793, men välfärdsutskottet
vägrade ratificera den (jfr Reuterholm 3,
sp. 38). V. arbetade då på att åvägabringa
svensk-franska neutralitetsöfverenskommelser,
men lyckades ej heller däri, och ehuru nu utnämnd
till fransk envoyé extraordinaire i Sverige, fick
han ej återvända dit. I stället skickades han som
sådan 1795 till Turkiet, men reste därifrån 1796,
sedan hans försök att i denna makt skaffa Frankrike
en bundsförvant äfven misslyckats. Under konsulatet
blef han 1800 prefekt i Rhône-dep. och 1801 sändes han
som minister plénipotentiaire till Schweiz, men ådrog
sig Napoleons onåd, då han gynnade kantonen Valais’
sträfvan att bli egen republik i st. f. franskt
departement, och återkallades 1802. Därefter drog
han sig tillbaka till privatlifvet och afböjde
det uppdrag att bli medlem af deputeradekammaren,
som efter Napoleons fall erbjöds honom 1816. På
ålderdomen skall han ha ångrat sin anslutning
till revolutionen. Jfr S. J. Boëthius, "Gustaf IV
Adolfs förmyndareregering och franska revolutionen"
(i "Hist. tidskr.", 1888).
S. B.
Vernis Martin [värnī martǟ’], fr., tekn.,
lackarbeten (se d. o., sp. 758), tillverkade af
de 4 berömde bröderna Martin i Frankrike. Större
sådana arbeten finnas t. ex. i museerna i Cluny och
Fontainebleau samt i Wallace collection i London.
K. A. V—g.
Vernis mou [värnī mō], fr., ett förfaringssätt vid
radering, mjukgrundsetsning (se Etsning, sp. 1008).
Vernissage [värnisāʃ], fr. (af vernisser, fernissa,
"fernissning"). Dagen före öppnandet af "Salongen"
(se d. o.) i Paris kallades Le jour de vernissage,
fernissningsdagen. De utställande målarna hade
då tillträde till lokalen för att, om de så
ville, fernissa sina taflor, och hvar och en
hade rätt att medtaga en gäst. Äfven en mängd
personer med förbindelser bland de ledande
skaffade sig tillträde, och fernissningsdagen
medförde ett allmänt sammanträffande af alla dem,
som kallade sig "Tout Paris", myndigheterna,
konstnärsvärlden — modellerna inberäknade —
och den högre societeten. Vernissagedagen 30
april blef i själfva verket salongens egentliga
invigningsdag. 1886 infördes bruket att af utomstående
taga en relativt hög afgift för tillträdet denna
dag. "Vernissage" har i Sverige blifvit liktydigt
med öppnandet af hvarje konstutställning,
äfven de minsta och mest obetydande.
G—g N.
Vernix caseosa, lat., fysiol. Se Foster, sp. 967.
Vernon. 1. [värnå̃’] Stad i franska dep. Eure mellan
Paris och Rouen, vid vänstra stranden af Seine, öfver
hvilken en praktfull stenbro leder till förstaden
Vernonnet. 8,757 inv. (1901). Tillverkning af
kemikalier; stora träng- och artilleriverkstäder. I
närheten stenbrott. — 2. [və’nån] Stad i
nordamerikanska staten Connecticut, n. ö. om
Hartford. 8,483 inv. (1900). Yllefabriker,
1 o. 2. A. N—d.
Vernon [və’nån], Edward, engelsk amiral, f. 1684,
d. 1757, inträdde 1701 vid flottan och tog del i
en mängd expeditioner till Medelhafvet, Västindien
och Östersjön. Som viceamiral af blå flaggen och
befälhafvare öfver flottan i Västindien 1739 eröfrade
han i nov. s. å. med endast 6 skepp Portobello från
spanjorerna, en bragd, som i England hälsades med
jubel: V-s födelsedag (12 nov.) 1740 firades i London
med allmän illumination, och 130 medaljer slogos
till hans ära. Men hans angrepp på Cartagena (1740)
och Santiago på Cuba (1741) misslyckades. V. blef
amiral 1745, men lämnade tjänsten kort därefter i
missmod öfver, att amiralitetet vägrade utnämna honom
till högste befälhafvare öfver Nordsjöflottan,
hvilken han dock faktiskt ledde. Till sina
politiska åsikter var V. tory. 1722—34
och 1741—57 var han led. af underhuset.
(H. W—l.)
Vernon [värnå̃’], Frédéric, fransk medaljgravör,
f. 1860, d. 1912, var en af samtidens mästare
på sitt område. Han erhöll hedersmedalj på
salongen 1907 och blef 1909 medlem af Institutet.
G—g N.
Vernon Lee [və’nån lī’], pseudonym. Se Paget, Violet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
