Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII där lät uppföra ett jaktslott. 1682 blef det
Frankrikes residensstad, nya farvägar anlades i alla
riktningar, och en mängd praktbyggnader anlades,
hvilka kommit att spela en roll i Frankrikes
historia. I V. slöts 12 febr. 1685 fred mellan
Frankrike och Genua, 1 maj 1756 allians mellan
Frankrike och Österrike samt 2 och 3 sept. 1783 fred
mellan Frankrike, Spanien, Holland, Förenta staterna
och England, då Förenta staternas själfständighet
erkändes. Där samlades i Notre-dame 4 maj 1789
Frankrikes riksständer för att i högtidlig procession
bege sig till katedralen och bevista gudstjänsten,
innan riksdagen dagen därpå öppnades genom Ludvig XVI
i Salle des menus plaisirs, en nära slottet belägen,
nu försvunnen, smakfullt utsirad jättesal med plats
för 5,000 pers., där aflades "eden i Bollhuset" (20
juni s. å.), hvarest tredje ståndets representanter
samlades under Baillys presidium och svuro att
ej skiljas, förrän Frankrike fått ny författning,
och till V. tågade 5 okt. en revolutionär pöbelhop,
mest kvinnor, från Paris för att tvinga konungen
att med familj flytta till Paris. 1815 intogs
och plundrades V. af de allierades trupper. 5
okt. 1870—6 mars 1871 var det högkvarter för de tyska
arméerna i Frankrike, och 18 jan. 1871 utropades
Vilhelm I af Preussen till tysk kejsare i slottets
spegelsal. Fredspreliminärer mellan Frankrike och
Tyskland undertecknades 26 febr. 1871 där, och
från 10 mars s. å. var staden säte för Frankrikes
regering (till 1875) och folkrepresentation
(till 1879), som till 1876 sammanträdde i
slottsteatern, där äfven, efter konstitutionens
antagande och representationens fördelning på två
kamrar (1875), senaten höll sina sammanträden,
medan deputeradekammaren samlades i en närbelägen
byggnad på motsatt sida om slottet. Presidenten och
regeringen hade då förlagt sitt säte till Paris,
men först 1879 ditflyttade ånyo representationen. I
V. sammanträda enligt nuv. författning franska senaten
och deputeradekammaren till en nationalförsamling vid
val af president samt för revision af författningen.
18 jan. 1919 öppnades i V. de allierade och
associerade makternas fredskonferens efter
Världskriget, där antogs enhälligt 25 jan. s. å. af
dessa beslut om upprättande af Nationernas förbund
(se d. o. Suppl.), där mottogs i hotell Trianon-Palace
1 maj s. å. den tyska fredsdelegationen för
fullmaktsgranskning, där öfverlämnades i samma
hotells stora sal 7 maj de allierade och associerade
makternas förslag till fredsfördrag, och 28 juni
s. å. undertecknades där i slottets spegelsal af ombud
för Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien,
Italien, Japan, Belgien, Bolivia, Brasilien, Kina,
Kuba, Ecuador, Grekland, Guatemala, Haïti, Hedjas,
Honduras, Liberia, Nicaragua, Panama, Peru, Polen,
Portugal, Rumänien, Serbisk-kroatisk-slovenska
staten, Siam, Tjecho-Slovakien och Uruguay å ena
och för Tyskland å den andra sidan den fredstraktat,
som definitivt ändade Världskriget och som efter
utväxling af nödiga ratifikationer erhöll gällande
kraft 10 jan. 1920. I fredstraktaten utgöras de 26
första artiklarna af förbundsakten för Nationernas
förbund. Enligt Versaillesfreden afträdde Tyskland
till Belgien Moresnet, alla anspråk på det
omstridda området Neutrala Moresnet samt på kretsarna
Eupen och Malmedy, dock med rätt för dessa båda
kretsars befolkning att inom 6 månader på listor hos
de belgiska myndigheterna tillkännage sin önskan att
stanna under tysk suveränitet, hvarefter afgörandet
af deras ställning skulle tillkomma Nationernas
förbund. (Dettas råd tillerkände aug. 1920 de båda
kretsarna åt Belgien.) Till Frankrike afträdde
Tyskland Elsass och Lothringen enligt 1871 års
gränser. Saar-området (se d. o. i Suppl.) ställdes för
15 år under förvaltning af Nationernas förbund, där
representeradt af en femmannakommission, bestående
af en fransk medlem, en tysk från Saar-området
och tre tillhörande andra länder än Frankrike och
Tyskland. I Frankrikes ego öfvergingo kolgrufvorna
i Saar-området som ersättning för de förstörda
kolgrufvorna i Nord-Frankrike och i afräkning på
det Tyskland åliggande krigsskadeståndet. Efter 15
år skulle i Saar-området anställas folkomröstning
mellan tre alternativ: a) bibehållande af de 15 årens
regim, b) förening med Frankrike och c) förening
med Tyskland. Områdets öde bestämmes därefter
af Nationernas förbund, hvarvid Tyskland har att
inom det område, som eventuellt återförenas med
Tyskland, återinlösa Frankrikes egendomsrätt till
där befintliga kolgrufvor. På högra Rhenstranden
upprättades en 50 km. bred neutral zon, inom hvilken
Tyskland ej får vidmakthålla eller upprätta några
befästningar. Luxemburg upphörde från 1 jan. 1919 att
tillhöra tyska tullföreningen. Till Polen afträdde
Tyskland stora delar af prov. Westpreussen,
Posen och Schlesien, hvarjämte föreskrefs
folkomröstning om anslutning till Tyskland eller
Polen i Marienburgdistriktet af Westpreussen,
södra delen af Ostpreussen och Ober-Schlesien. (I
de bägge förstnämnda områdena egde omröstningen
rum i juli 1920 och utföll till Tysklands förmån;
i Ober-Schlesien beräknas den skola företagas
i mars 1921.) Till de allierade och associerade
hufvudmakterna (Frankrike, Storbritannien, Italien,
Förenta staterna och Japan) afträdde Tyskland
staden Memel och nordöstra hörnet af Ostpreussen
("Memel-landet"), hvilket område anses vara afsedt
att öfverlämnas till Litauen. Till Tjecho-Slovakien
afträdde Tyskland ett mindre område i sydligaste delen
af prov. Schlesien, en del definitivt och en annan
för det fall, att den genom den ober-schlesiska
omröstningen afsöndras från Tyskland. Till de
allierade och associerade hufvudmakterna afträdde
Tyskland staden Danzig med omnejd (äfven städerna
Oliva och Zoppot), hvarvid nämnda makter förpliktade
sig att förklara detta område för en fri stad, ställd
under skydd af Nationernas förbund (se art. Danzig i
Suppl.). Gränsen mellan Tyskland och Danmark skulle
fastställas efter två folkomröstningar, den ena
omfattande det egentliga Nord-Slesvig med öarna Als
och Römö n. om Flensburg, den andra staden Flensburg
och större delen af Mellan-Slesvig med öarna Sylt,
Föhr och Amrum. (Dessa folkomröstningar företogos
i mars och april 1920 och utföllo, den förra till
förmån för Danmark, som därmed återfick större delen
af det 1864 förlorade Sönderjylland, den senare
till förmån för Tyskland, som alltså fick behålla
Flensburg och Mellan-Slesvig.) På ön Helgoland skulle
alla befästningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
