Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Versifiera - Versikel - Versi martelliani - Versio - Version - Versi sciolti - Verslära - Versmått - Verspronck, Johannes Cornelisz - Versschema - Versslag - Verst - Versteeg, Maggiel - Verstolk van Soelen, Jan Gijsbert - Verstraete, Théodore - Versus heroicus - Versås - Wersäll, Klas Rikard - Vertanghen, Daniel - Vertatur - Verte l. Vertatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vers. — Versifikation, versbildning. —
Versifikatorisk, versskrifnings-, —
Versifikatör (versifikator), versskrifvare, versmakare.
Versikel (lat. versiculus, liten vers), i den
katolska ritualen benämning för en kortare "vers"
(lat. versus), som läses eller reciteras af en person
på några få (3—4) toner (recitativ) såsom afslutning
på de af kören sjungna partierna (hymner, psalmer,
responsorier o. s. v.). Skillnaden mellan "vers"
och "versikel" i ritualbruk är egentligen ingen
annan än den att, när flera verser följa omedelbart
efter hvarandra, den sista kallas versikel. Äfven
en kortare vers plägar betecknas som versikel. —
Enligt gudstjänstordningen i Vadstena och öfriga
birgittinkloster (se Birgittin-ritualen) utfördes
verser och versikler af två för hvarje vecka utsedda
versiculariæ, som skulle "standa for pulpito haffuandis siin
änlite mot altareno, ödhmiuklika ther til nighandis".
Jfr R. Geete, "Jungfru Marie örtagård" (1895, sid. LXVII och 294).
R. G.
Versi martelliani. Se Martelli, P. J.
Versio, lat., öfversättning. — Om V. itala, veneta och vulgata
se Bibelöfversättningar, sp. 245.
Version (fr. version, af lat. vertere, vända),
affattning, öfversättning, tolkning; sätt, på hvilket
något berättas eller framställes, utläggning,
tydning, vändning.
Versi sciolti [ʃålti], it. (af sciolto, lös, fri och
ledig, obunden), i den italienska poesien benämning
på orimmad vers, blankvers, hvilken vanligen utgöres
af femfotade jamber med elfva stafvelser (alltså
kvinnligt versslut).
Verslära, metr. Se Metrik.
Versmått, metr. Se Metrik.
Verspronck [fər-], Johannes Cornelisz, holländsk
målare, f. omkr. 1597 i Haarlem, d. där 1662, var
lärjunge till sin fader Cornelis Engelsz V. och till
Franz Hals och inskrefs 1632 i sin fädernestads
målargille. Till hans första tid hör säkerligen
ett Skyttegille (i Haarlems museum). Han målade
mest porträtt, bland dem två porträtt af äkta
makar (1634 och 1636, i Gotiska huset i Wörlitz),
makarna Colenbergh (1637, i Haarlems museum), fyra
porträtt mellan 1640 och 1645 (i Oldenburgs museum),
porträtt från samma tid i Amsterdam och Haarlem,
särskildt Helgeandsstiftelsens föreståndarinnor
(1642, i Haarlem). Under sin senare tid rönte
han inflytelse af Rembrandt: porträtt af sådan
art finnas i Petersburg, Haarlem och Berlin, i
Kaiser-Friedrich-museum Porträtt af en svartklädd
fru (sign. 1653). Stockholms Nationalmuseum eger
ett karaktärsfullt damporträtt (sign. 1648).
C. R. N.*
Versschema, metr. Se Vers.
Versslag, metr. Se Vers.
Verst (ry. versta, plur. versty; fr. o. m. fem
brukas pluralformen verst [vjårst]), ryskt vägmått =
500 sasjen (famnar) = 3,500 ryska (l. engelska) fot =
3,594 svenska fot = 1,067 km. Mot 1 ekvatorsgrad svara
104,33 verst; 1 km. = 0,9374 verst; 1 kvadrat-verst =
1,138 kvkm.; 1 kvkm. = 0,8787 kv.-verst. Om finsk
verst se Mil, sp. 488.
Versteeg [fərstēg], Maggiel, holländsk målare, f. 1756
i Dordrecht, d. där 1843, lärjunge af A. van Wanum
och J. Ponse, egnade sig först åt
landskapsmåleriet, men öfvergick till framställning
af borgerliga scener vid ljus- och lampsken. Han är
representerad i Amsterdams Rijksmuseum.
C. R. N.*
Verstolk van Soelen [fərstå’lk fann sōlen],
Jan Gijsbert, baron, holländsk statsman, f. 1776,
d. 1845, var 1815›22 envoyé i Petersburg och
1825—41 utrikesminister. Då Belgien slet sig löst
från Holland, utöfvade V. det största inflytande
på förhandlingarna i Haag, London och Wien. Han var
en rik man och hade en betydande samling taflor och
handskrifter.
Verstraete [-strāte], Théodore, belgisk målare,
f. 1851 i Gent, d. 1907 i Antwerpen, var son till
en kapellmästare och en skådespelerska, studerade
från 1867 vid konstakademien och blef landtlifvets
och bondefolkets skildrare. Han lefde sig in i
deras lif och förstod att återge deras glädje och
sorg med omedelbar och uppriktig medkänsla. Jämte
tindrande friska bilder af barn och vår (Zeeländsk
fruktträdgård) och stämningsfulla sommarnattsbilder
(Månuppgång vid Blankenberghe) målade han "med
gripande melankoli" stämningar af sorg och död: Sista
smörjelsen (1886), Dödsvaka (1891), På kyrkogården
(1894, museet i Bruxelles), Besök i sorgehuset (museet
i Antwerpen). Monografi af L. Solvay (1907).
G—g N.
Versus heroicus ("hjältevers"), metr. Se Hexameter.
Versås, socken. Se Värsås.
Wersäll, Klas Rikard, ämbetsman, f. 17 nov. 1848 i
Skara, d. 19 dec. 1919 under tillfällig vistelse på
Haga säteri nära Enköping, blef 1869 underlöjtnant
vid Svea artilleriregemente och avancerade till
major (1893). Vald 1888 till riksgäldsfullmäktig,
tilldrog han sig dåv. statsminister Boströms
uppmärksamhet och utnämndes 1893 till landshöfding i
Kopparbergs län samt blef 1894 efter Fr. v. Essens
afgång som finansminister (nov. 1894) inkallad
i ministären som konsultativt statsråd och
öfvertog i mars 1895 finansministerportföljen,
som han behöll till 1897, då han återgick till
landshöfdingämbetet i Falun. Därifrån förflyttades
han 1901 till Västmanlands län. Han erhöll afsked
1916. Märkligare bland de af W. som finansminister
kontrasignerade k. propositionerna voro de, som afsågo
ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen
(1895), lånemedel till utveckling af statens
telefonväsen (1896 och 1897), ändringar i
beskattningen af hvitbetssockertillverkningen
(1896), ny bevillningsförordning jämte införande af
själfdeklaration (1897) samt förändrade bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige
och Norge (s. å.).
T—s.
Vertanghen [fər-], Daniel, holländsk målare,
f. omkr. 1600 i Haag, d. mellan 1681 och 1684,
var antagligen lärjunge till C. Poelenburgh och
hufvudsakligen verksam i Amsterdam. 1658 vistades
han i Danmark. Arbeten af honom finnas i Schwerin,
Budapest, Mannheim, Dresden, Braunschweig,
Hamburg, Glasgow och Stockholm (ett litet
mästerligt Landskap med nymfer och satyrer).
C. R. N.*
Vertatur. Se Verte.
Verte l. Vertatur, lat., vänd om (bladet)! vänd!
Förkortning däraf (se Korrektur, sp. 1071—72) används som
korrekturtecken, antydande, att bokstaf blifvit oriktigt vänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
