- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1309-1310

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vertebrater l. Chordata, Ryggradsdjur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

organsystem är likheten mellan ringmaskar och
lansettfiskens larv påfallande stor. Hos alla
öfver Acrania stående är ett hjärta utbildadt
(jfr ock Blodomlopp). Förutom blodkärl finnas hos
vertebraterna dessutom lymfkärl (se d. o.). — Köns-
och exkretionsorganen äro hos vertebraterna vanligen
så nära förenade med hvarandra, att man sammanfattat
dem under benämningen urogenitalorgan (se d. o.). De
allra flesta vertebrater äro skildkönade. Under
embryonallifvet kunna tre slags embryonalbihang
uppträda, 1) äggulesäcken, som uppkommer därigenom,
att äggulematerialet, som ligger på fostrets
buksida, uppdrifver denna bråckliknande i högre
eller lägre grad; 2) allantois (ss d. o.) och 3)
amnion (se d. o.) — En verklig metamorfos förekommer
endast hos amfibierna, hos några fiskar samt, i visst
afseende, hos kloak- och pungdjur.

Ryggradsdjuren (Chordata) fördelas vanligen på
följande klasser:
        1. Tunicata, manteldjur.
        2. Acrania, lansettfiskdjur.
        3. Cyclostomi, rundmunnar.
        4. Pisces, fiskar.
        5. Amphibia, amfibier.
        6. Reptilia, kräldjur.
        7. Aves, fåglar.
        8. Mammalia, däggdjur.

Om Anamnia och Amniota se Amnion. Såsom ett uttryck för det intima genealogiska sambandet mellan kräldjur och fåglar har föreslagits
att sammanföra desamma till en klass: Sauropsida.
Utan genealogisk betydelse är vertebraternas tudelning
i Hæmatocrya (l. Poikilotherma), kallblodiga,
och Hæmatotherma (l. Homoiotherma), varmblodiga
vertebrater. Till de senare höra endast fåglar och
däggdjur, i det att hos dem alstrandet och afgifvandet
af värme stå i det förhållande till hvarandra, att
alltid ett mer eller mindre betydligt öfverskott
af egen värme resulterar och vid alla den yttre
temperaturens växlingar bibehåller sig mer eller
mindre konstant. Vid en sådan värmeregulation är
det tydligtvis nödvändigt, att värmealstringen är så
mycket större i samma mån som den yttre temperaturen
sjunker; tillika är det ock ändamålsenligt, att
kroppens värmeutgifter nedsättas så mycket som
möjligt. Som värmeutstrålningen eger rum företrädesvis
genom huden, är däggdjurens och fåglarnas hud utrustad
med hår- eller fjäderbeklädnad eller ett under huden
befintligt fettlager. Det har kunnat påvisas, att
samma djurart i olika breddgrader och under olika
årstider företer motsvarande olikhet med afseende
på de värmekonserverande hudorganen (vinter- och
sommardräkt, fettmängd etc.). De varmblodiga djurens
kroppstemperatur erbjuder emellertid ej oväsentliga
växlingar. I stort sedt, kan man påstå, att större
djur ha något lägre kroppsvärme än mindre. Människan
och flertalet större däggdjur ha sålunda en temperatur
mellan 36,5° och 37,5° (t. ex. Phocæna communis 35,6°,
Balæna mysticetus 38,8°, Manatus 38,9—40,0°). Hos
somliga mindre däggdjur uppges kroppstemperaturen
stiga till 41,5°. Märkliga undantag bilda de
lägsta däggdjuren (Monotremata), enär hos dessa
kroppstemperaturen är 28,o° (Echidna) eller 24,8°
(Ornithorhynchus). Fåglarna utmärkas i allmänhet
genom högre kroppsvärme, ända till 44,5°. Vissa däggdjur (igelkotten,
flädermöss och flera gnagare, björnen, gräflingen
o. a.) falla, då den yttre temperaturen sjunker till
en viss grad, i en s. k. vintersömn, ett tillstånd,
som utmärkes genom den stora nedsättningen såväl af
kroppens egen värme som ock af organismens funktioner
i deras helhet.

Som framgår af den här meddelade tabellen

illustration placeholder
Fig. 4. Öfversikt öfver jordåldrarna (de geologiska perioderna). Streckens olika tjocklek antyder de särskilda ryggradsdjursgruppernas växlande talrikhet under olika perioder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free