Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wertmüller, ansedd borgarsläkt i Stockholm - Vertot d'Aubœuf, René Aubert de - Vertue, George - Vertumnus l. Vortumnus, rom. myt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemedling tillåtelse att måla Marie-Antoinettes
porträtt. Han framställde drottningen promenerande
med sina två barn i parken vid Trianon. Målningen
utställdes på salongen 1785, där den fick sin plats
under Davids "Horatiernas ed". W:s arbete fick
en rätt oblid kritik; han öfverarbetade taflan,
innan den hemsändes som gåfva från drottningen till
Gustaf III (nu på Nationalmuseum, en senare kopia i
Versailles). Andra målningar från dessa år i Paris äro
ett liffullt porträtt i knästycke af baron E. M. Staël
von Holstein (1783, på slottet Coppet), Amor dansande
som Bacchus (1784; Lunds museum), porträtt af
G. M. Armfelt "i skytisk dräkt" vid någon karusell
(s. å., Uppsala, 2 ytterligare exemplar finnas),
af M:lle Eckermann (s. å., tre repliker) och af den
lille Maurice Clairfelt, Armfelts son, framställd
som Amor (1786). Han målade äfven ett förträffligt
porträtt af sin vän arkitekten K. F. Sundvall (1786,
konstakademien; se afbildning i art. Sundvall) samt
en stor framställning af Danae, utsträckt på sin bädd
(1787, skänktes till Nationalmuseum 1913). 1788 begaf
sig W. till Bordeaux och efter revolutionens utbrott
till Madrid 1790, till Cádiz 1791 och for 1794 på en
svensk brigg därifrån till Amerika. I Philadelphia
fick han s. å. måla ett porträtt af George Washington
(en replik från 1795 i Nationalmuseum). 1796 återvände
han till Paris för att söka rädda sina där placerade
sparpenningar, och 1797 gjorde han därifrån en
affärsresa till Stockholm, som han nu återsåg efter
25 års bortovaro. Där förlorade han återstoden
af sin förmögenhet i sin svåger direktör N. Paulis
konkurs. Under denna vistelse i Stockholm utförde han
flera porträtt, bland dem hertiginnan Charlotta (1797,
ett af hans svagare alster, Rosersberg), A. König
(1798, Nationalmuseum), Pauli och dennes hustru
(1798-99), ett litet själfporträtt 1799 (liksom de
båda föregående i Konstakademien - ett något äldre
själf porträtt finns i Nationalmuseum, som äfven eger
en replik af fru Paulis porträtt). 1799 blef han vald
till professor vid Konstakademien, men af sade sig
- han hyste inga sympatier för akademien och stod
dessutom nu i begrepp att återvända till utlandet,
of ver Paris for han åter till Nord-Amerika 1800,
först till Philadelphia. Han gifte sig med en dam
af svensk börd, Elisabet Henderson, dotterdotter
till den svenskfödde målaren Gustaf Hesselius (se
d. o., där oriktigt står Lydia), blef amerikansk
medborgare och köpte ett landtgods, då försvagad
syn började hindra honom från att måla. Han lefde
här "10 lyckliga år". - W.s konst är nykter och
temperamentslös, saknar flykt och fantasi. Han
representerar i sina mytologiska målningar den
öfvergång från rokoko till klassicism, som i den
franska konsten företrädes af hans lärare Vien
och af den unge David. Hans kvinnofigurer (Ariadne,
Danae) äro omsorgsfullt modellerade, formerna tämligen
svarfvade, målningssättet utglättadt och poleradt, det
hela skickligt och elegant, men ej så litet sötaktigt,
vida mera tidstypiskt än individuellt. Hans porträtt
visa i allmänhet starkare ansatser, mera kläm och
omedelbarhet. De bästa af dem ha fast och kraftig
form, uttrycket är energiskt, bestämdt och på samma
gång liffullt. I det svenska måleriet blef han den
förste förmedlaren af Davids stil. Han
målade äfven miniatyrer i olja (Marie Antoinette
m. fl.).
W:s själfbiografi, dagböcker m. m. och en mängd
bref till honom finnas i Kungl. bibliotekets
ego. K. F. Sundvalls bref till W. äro utgifna af
E. Areen ("Gustavianska konstnärsbrev", 1916). Jfr
artiklar i "Ord och bild" af L. Locström (1911),
A. Gauffin (1918) och E. Areen (1919). G-g N.
Vertot cTAubœuf [värtå dåbö’f], René Aubert de,
fransk historieskrifvare, f. 25 nov. 1655 på
slottet Bennetot (dep. Seine-inférieure), d. 15
juni 1735 i Paris, uppfostrades hos jesuiterna
i Caen och inträdde 1671 i kapucinorden, hvars
alltför stränga askes förmådde honom att ingå i
premonstra-tensorden. Han blef där sekreterare åt
ordensgeneralen samt 1683 prior i klostret Joyenval,
nära S:t Ger-main-en-Laye, och var sedan till 1703
kyrkoherde i olika landsförsamlingar. 1705 blef han
medlem af Académie des inscriptions och bosatte sig i
Paris, där han som privatsekreterare åt hertiginnan
af Orleans samt malteserordens historiograf fick
rikt tillfälle till lärda studier. Han skref flera af
samtiden högt skattade, men af eftervärlden strängt
kritiserade historiska arbeten, bl. a. Histoire
de la conjuralion de Portugal (1689; omarbetadt
med titeln Histoire des revolutions en Portugal,
1711), Histoire des revolutions de Suède (2 bd,
1695; flera uppl.), Histoire des revolutions de
la république romaine (2 bd, 1719; flera uppl.;
öfv. till flera språk) samt Histoire des chevaliers de
Saint-Jean de Jerusalem (4 bd, 1726), alla utmärkta
af elegant stil, men af mer romantisk än historisk
tidsuppfattning. Y:s Oeuvres choisies utgåfvos 1819-21
i 5 bd. E. A-t.
Vertue [v?ftj? 1. v?^jö], George, engelsk
kopparstickare, f. 1684 i London, d. 1756,
arbetade hos M. van der Gucht, fick en gynnare i
G. Kneller och blef en af de förste medlemmarna
i konstakademien (1711). V. grundlade sitt rykte
genom ett förträffligt porträttstick af ärkebiskop
Tillotson (efter Kneller) och utförde sedan of ver
500 porträttgravyrer, korrekta, men något torra. Han
idkade tillika antikvitetsstudier, blef 1717 anställd
som kopparstickare hos Society of antiquaries och
gjorde samlingar till en historia of ver Englands
konst, hvilka H. Walpole sedan använde för sitt
arbete "Anecdotes of painting in England". Bland
Y:s litterära verk må nämnas On Holbein and
Geraerd’s pictures (1740), De-scription of the
works of W. Hollar (1745) samt flera kataloger.
(G-g N.)
Verti/r?inus 1. Vortumnus, rom. myt., en gud, hvars
namn ("den föränderlige") häntyder på årets växlingar,
med olika årstider. Han är närmast fruktens gud;
hans maka är frukt-gudinnan Pomona (se denna). Han
är gifvare af både vårens och sommarens, men framför
allt höstens rika håfvor och afbildas som en skön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
