Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weser, en af Tysklands hufvudfloder - Weser, Lars August - Wesergebirge (Wesers bergland) - Wesermarskrasen, husdjurssk. - Wesers bergland. Se Wesergebirge - Weser-Zeitung - Vesete, nord. sagohist. - Vesica, lat., blåsa - Vesijako, sjö. Se Kymmene, sp. 454 - Vesijärvi, sjö. Se Kymmene, sp. 454 - Vesikel - Vesilaks, socken - Vesir (Vezir, Vizir, Visir) - Vesirnötter - Vsitursas, finsk myt. Se Mytologi, sp. 168 - Veslau, kurort. Se Vöslau - Wesley, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
privilegier och bestämde en fast Wesertull, som
senare nedsattes och 1856 borttogs, då samtidigt
Preussen och Bremen i sistnämnda stad inrättade
ett gemensamt tullverk för trafiken på floden och
järnvägarna utmed densamma.
A. N-d.
Weser. Lars August, jurist, författare, f.
27 juli 1809 i Stockholm, d. där 29 sept. 1886,
vardt 1826 student i Uppsala, där han 1828 aflade
examen för inträde i rättegångsverken, började
1829 tjänstgöra vid Stockholms stads rättegångsverk
samt utnämndes 1848 till rådman och 1868
till handelsborgmästare, från hvilket ämbete, hvars
siste innehafvare han var, han tog afsked 1874. I
hufvudstadens sällskapslif var W. mycket uppburen,
i det offentliga lifvet mycket anlitad genom
duglighet och redbarhet. W. författade komedierna
Penningar och gamla anor (1834) och
Aktörerna rivaler (1835; tills. med skådespelaren P.
E. Sevelin) samt vådevillerna Hobergsgubben (1836;
med musik af Torssell) och Inomhus (uppf. f. g.
1845) och utgaf "Konkurslagen jemte dithörande
författningar med anmärkningar etc." (1863; 6:e
uppl. 1886).
Wesergebirge (Wesers bergland) är det
sammanfattande namnet på de skogklädda
bergsträckningar, som n. om hessiska berglandet och
v. om Harz sträcka sig i nordvästlig riktning
mot Ems. Den absoluta höjden är ringa (Sieben
berge 420 m., Egge 464 m.), men landet är i
hög grad sönderstyckadt af de bergbildande
krafterna, så att motsatsen mellan hög och låg ändock
blir starkt utpräglad i landskapet. Härtill
kommer, att äfven motsatsen mellan bergarternas
hårdhet är betydande, i det att de mest
olikartade stenarter (kalk, märgel, sandsten o. s. v.)
förekomma bredvid hvarandra. så att äfven vittring
och erosion arbetat till åstadkommande af
nivåskillnader. I inskränkt mening är W. den
väst–östliga bergsträcka (Weser–Wiehengebirge),
som Weser genombryter vid den s. k. Porta
vestphalica ofvanför Minden (se Weser).
A. N-d.
Wesermarskrasen, husdjurssk., har uppstått i
storhertigdömet Oldenburg i marsklandet v. om
Wesers utlopp genom därvarande låglandsboskaps
korsning med engelska korthornsrasen. Sedan 1883
har Wesermarskrasen renodlats. Därvid har man
lagt an på att få fram djup och bred kroppsbyggnad
med kraftig muskulatur. Korna väga i medeltal
omkr. 650 kg. och lämna årligen ungefär 3,200 kg.
mjölk med 3,1 proc. fett. Till färgen är rasen
svartbrokig med hvita ben och hvit svansspets.
H. F.
Wesers bergland. Se Wesergebirge.
Weser-Zeitung [-tsajtong], en 1844 uppsatt, tre
gånger om dagen i Bremen utkommande liberal
tidning.
Vesete, nord. sagohist., omtalas i Jomsvikingasagan
som rådande på ön Borgundarholm (Bornholm).
Om hans söner se Bue digre och
Sigurd Kåpa.
Th. W.*
Vesica, lat., blåsa. – V. fællea, gallblåsan (se
d. o. och pl. till art. Människan). – V.
urinaria, urinblåsan (se Urinorgan och pl.
till art. Människan). – Vesicatorium,
dragmedel (se d. o.).
Vesijako [-kå], sjö. Se Kymmene, sp. 454.
Vesijärvi, sjö. Se Kymmene, sp. 454.
Vesikel (lat. vesicula, dimin. af vesica, blåsa).
1. Anat., benämning på vissa blåsformiga
bildningar, såsom "lungvesiklerna", "hjärnvesiklerna",
"sädesblåsorna" (vesiculæ seminales; se
Säd och Testikel) o. s. v. – 2. Dermat.
Se Blåsa 3. – Vesikulär. Se Andningsljud.
Vesilaks (fi. Vesilahti), socken i Tavastehus
län, Finland, Birkala domsaga och härad,
pastorat af 3:e kl., Tammerfors kontrakt, Borgå
stift. Under pastoratet lyder Tottijärvi
kapell, bestämdt att utbrytas till eget pastorat.
384 kvkm. 6,931 inv. (1919), finsktalande. V.
nämnes som egen församling redan 1346.
O. B-n.
Vesir (Vezir, Vizir, Visir, af arab.
wazir, lånord från pehlevi, vičīr, "domare"),
titel för de högste ämbetsmännen i muhammedanska
stater; en turkisk rang. Se Sádr-i-azam,
Storvesir och Turkiet, sp. 396.
Vesirnötter, frukten af Carya alba, ett slags
hickorynötter med hårda skal. Jfr Carya.
Vesitursas [ve’sitorsas], finsk myt. Se Mytologi,
sp. 168.
Veslau, kurort. Se Vöslau.
Wesley [we’sli], John, metodismens
grundläggare, f. 17 juni 1703 i grefsk. Lincoln inom
en prästsläkt med adliga och puritanska anor,
d. 2 mars 1791, blef student i Oxford 1720, diakon 1725 och master of
arts 1727, tjänstgjorde två år som adjunkt hos sin fader och bosatte sig
1729 ånyo i Oxford. Med sin broder Charles o. a. började han där ett
systematiskt fromhetslefverne. 1735 afreste de båda bröderna till hvar
sin prästplats i den engelska kolonien Georgien. Charles återvände
1736. John hade under utresan och sedan fått
varaktiga intryck genom herrnhutarna och A. E.
Spangenberg (se d. o.), men genom sin kärlek till guvernörens
systerdotter invecklat sig i en besvärlig situation,
som han kunde lösa blott genom hemlig afresa
från Amerika i dec. 1737. Djupt förödmjukad,
återkom han till London, där han flera månader
umgicks med tyska herrnhutare. Under deras
inflytande upplefde han 24 maj 1738 kl. 7,45 e. m.
sin omvändelse. Därefter gjorde han en resa till
Tyskland och började efter återkomsten tillsammans
med sin broder Charles en väckelsepredikan,
som ledde till metodismens uppkomst (se därom
och om W:s hela verksamhet art. Metodism).
W. var en kraftfull organisatör och egde äfven
stor administrationsförmåga. Hans nobla och
djupt allvarliga väsen i förening med klar och
konstlös vältalighet, som aldrig föll i den
vulgära tonen, beredde honom oerhördt inflytande
öfver människors själar. Tänkare eller teolog af
betydenhet var han icke, men väl en ganska
skicklig polemiker. Han åtnjöt ända in i sena
ålderdomen en afundsvärdt god hälsa, kanske till
följd däraf, att han tillbragte sitt lif i fria luften,
ofta på hästryggen, under sina oupphörliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
