Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 17-18 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wesley, John - Wesley, 1. Samuel - Wesley, 2. Samuel Sebastian - Wesleyaner, anhängare av J. Wesleys lära. Se Metodism, sp. 304 - Wesleyrock. Se Tongaöarna - Vesling, Johannes - Wesmaëlinius, zool. Se Vägsteklar - Vesola, förstad. Se Krakau, sp. 1191 - Vesontio, stad. Se Besançon - Vesoul, hufuvdstad i franska dep. Haute-Saône - Vespa, zool. Se Getingar, sp. 1085-86 - Vespasianus, Titus Flavius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

predikofärder. W. utgaf bl. a. "Christian library"
(50 bd) och i förening med sin broder Charles (se
nedan) Psalms and hymns (1738; flera uppl.), J. och
C. Wesley, Poetical works (ny uppl. af G. Osborn,
13 bd, 1868-72), samt skref Notes on the Old and
New testaments (1764), Doctrine of original sin
(1757), Survey of the wisdom of God in creation (1763)
m. m. Hans Prose works utgåfvos af T. Jackson, 14 bd,
1826-31 (11 :e uppl. i 15 bd 1856-57; däribland är
W:s dagbok särskildt värdefull, ofta utg. separat,
kritisk uppl. 1909 ff.). - W.s broder Charles
W., f. 1708, d. 1788, deltog hela tiden vid hans
sida i skapandet af den metodistiska rörelsen och
utmärkte sig som diktare af en mängd psalmer, åt
hvilka hans rika religiösa känsla samt uttryckets
sanning och lif förläna varaktigt värde. Han utgaf
ej mindre än 4,100 psalmer, som han själf diktat,
och efterlämnade i handskrift omkr. 2,000. Litt.:
J. Tyerman, "The life and times of J. W." (3 bd, 5:e
uppl. 1890. det metodist. hufvudverket), J. Wedgewood,
"J. W." (1870), J. H. Kigg, "The living W. etc." (2
uppl. 1891, viktig), B. Green. "J. W." (1908),
A. Walters, "J. W." (s. å.), A. Leger, "La jeunesse
de W." (1910), T. Jackson, "Life of Ch. W." (1848),
och "Lives of the early methodist preachers"
(6 bd, 1871), Overton och Relton, "Church of
England 1714-1800" (1906), J. S. Simon ("The
revival of religion in the 18:th century" (1907),
H. B. Workman m. fl., "A new history of methodism"
(2 bd, 1909, värdefull, med utförlig biografi).
Hj. H-t.

Wesley [we’sli], engelska organister och
tonsättare. 1. Samuel W., f. 1766 i Bristol, d. 1837
i London, blef bemärkt genom underbarnsbedrifterna
att vid 3 års ålder spela orgel och som åttaåring
komponera ett oratorium. Han blef 1784 kompositör
vid k. vokalkapellet i S:t James’s palace. W. var sin
tids främsta engelska orgelspelare och improvisatör
af fugor samt införde Seb. Bachs orgelkompositioner
i England. Han skref kyrkliga verk, pianosonater
m. m. - 2. Samuel Sebastian W., den föregåendes son,
f. 1810 i London, d. 1876 i Gloucester som organist
vid katedralen där, blef hedersdoktor i musik vid
Oxfords universitet 1839 och orgelprofessor vid
Royal academy of music 1850. Som tonsättare är han
ypperst i sina anthem, som prisas för ingifvelse,
ädel hållning och modern harmonik.

Wesleyaner [we’sli-], anhängare af J. Wesleys lära. Se
Metodism, sp. 304.

Wesleyrock [we’sli-]. Se Tongaöarna.

Vesling [fes-], Johannes, tyskfödd läkare och
naturforskare, f. 1598 i Minden, d. 30 aug. 1649 i
Orienten, studerade medicin i Wien, anställdes vid
läkarkollegiet i Venezia 1627, besökte som läkare
hos en veneziansk tjänsteman Egypten och Palestina
1627-28, företrädesvis sysselsatt med botaniska
forskningar, blef som föreläsare i Venezia vida
berömd, kallades 1632 till professor i medicin och
botanik i Padua och anträdde 1648 en ny botanisk
resa till Orienten, som kostade honom lifvet. Af
hans skrifter må nämnas Syntagma anatomicum (1641;
många uppl. på flera språk) och De plantis aegyptiis
observationes (1638).
C. Lmn.

Wesmaëlinius, zool. Se Vägsteklar.

Vesola, förstad. Se Krakau, sp. 1191.

Vesontio, stad. Se Besançon.

Vesoul [vesol], hufvudstad i franska dep. Haute-Saône,
vid Saônes biflod Dirgeon och järnvägen
Paris-Mülhausen. 9,700 inv. (1901). Tillverkning af
eggverktyg; färgerier, garfverier. Det isolerade,
koniska berget La Motte (452 m.) n. om staden har
en krans af vinplanteringar utmed sluttningarna
och lämnar vacker utsikt öfver Jura och
Vogeserna. Under Världskriget bombarderades
V. 25 aug. 1915 och 20 maj 1916 af tyska flygare.
A. N-d.

Vespa, zool. Se Getingar. sp. 1085-86.

Kejsar Vespasianus. Efter en
antik kolossalbyst i Neapels museum.

Vespasianus, Titus Flavius, romersk kejsare,
f. år 9 e. Kr. nära Reate i Sabinlandet, af
landtmannafamilj, d. 79, kom tidigt i statens
tjänst och utmärkte sig under fälttågen genom mod,
pliktkänsla och sträng krigstukt. Efter att ha
förvaltat Kreta och Cyrene fick han af kejsar
Claudius öfverbefälet i Britannien, men drog sig
senare tillbaka från offentligheten, tills han år 67
skickades för att kufva judarnas uppror. Efter vunna
framgångar belägrade han 69 Jerusalem, då
han där utropades till kejsare i st. f. den
oduglige Vitellius. Striden med denne utkämpades i
Italien af fältherren Antonius Primus, och först år
70 anlände V. till Rom, där han förut af senaten och
folket insatts som kejsare. V. var en soldat nästan
af gamla skolan, utan högre bildning, men med sundt,
praktiskt förstånd och godt omdöme samt sträng mot
både sig själf och andra. Det var en icke lätt uppgift
han fann för sig, uppgiften att bringa ordning och
reda i det under Neros styrelse och tronstriderna så
illa medfarna riket. Det gällde att skapa trygghet
utåt och stadga i det inre. V. visade sig ställningen
vuxen. Judéen kufvades till slut genom sonen Titus
(se denne). Batavernas farliga resning under
Julius (l. Claudius) Civilis (se denne) kväfdes;
parter och sarmater höllos i tygeln. I Britannien
fortsattes eröfringarna. Fasta provinser inrättades
i Asien af dittills varande lydstater, och kolonier
anlades. Manstukten i hären upprätthölls med kraft
och stränghet; det pretorianska gardet upplöstes,
och i dess ställe inkallades nya kohorter från
Italien. Formellt behandlade V. senaten i det hela
hänsynsfullt, men han genomförde med bestämdhet den
monarkiska principen, lät titeln imperator - förut
mera tillfällig - användas som officiell, upptog i
senaten många ansedda män från provinserna och gaf
dessa senare starkare ställning, höll sträng uppsikt
öfver senatorer och riddare, likasom öfver de
allt mäktigare vordne kejserlige frigifne, stiftade
nya lagar, ordnade rättskipningen och inskränkte
angifvarväsendet. Själf visste han upprätthålla sin
värdighet med kraft, men utan onödig stränghet -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>