Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vespasianus, Titus Flavius - Vesper, lat., aftonstjärnan. Se Hesperos - Vesper l. Vespera (lat. "afton") - Vesperale, nlat., samling af musikstycken - Vesperbilder - Vespergudstjänst. Se Vesper - Vespertilio, zool. Se Flädermöss, sp. 686, Mustaschflädermusen och Nattblacka - Vespertilionidæ, zool. Se Kosmopolitiska djur, sp. 1133 - Vesperugo, lat. - Vesphöksläktet, Pernis, zool. - Vespidæ, zool. Se Gaddsteklar, sp. 540, och Getingar, sp. 1083 - Vespinæ, Sociala getingar, zool. Se Getingar, sp. 1084 - Vespro siciliano, it. Se Sicilianska aftonsången - Vespucci, Amerigo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och visade ett i det hela tillgängligt väsen samt
var i vänners krets glad och något grofkornigt
skämtsam. Man förebrådde V. girighet, men efter Neros
vansinniga slöseri behöfdes ej blott sparsamhet,
utan ock ökad beskattning och stäfjande af
missbruk, såsom i domänförvaltningen. Äfven har
det anmärkts, att V. lät sig alltför angeläget
vara att nedrifva Neros praktbyggnader. Till en
del kan detta ha sammanhängt med hans sträfvan
att genom byggnadsverksamhet skaffa arbete åt
hufvudstadens befolkning. Det varaktigaste minnet af
V:s byggnadslust är den af honom påbörjade stora
amfiteatern, hvars ruiner ännu i dag beundras
(Colosseum). Slutligen bör här nämnas, att V. gjorde
början till anställning af offentligen aflönade
lärare, nämligen professorer i vältalighet. Under
sin styrelse hade han återställt ordning och skick i
riket samt kraftigt bidragit till sammanslutningen af
de olika provinserna och deras romanisering. Utom
Titus, hvilken efterträdde honom som kejsare, hade
V. sonen Domitianus, som blef Titus’ efterträdare.
R. Tdh.*
Vesper, lat., aftonstjärnan. Se Hesperos.
Vesper 1. Vespera (lat., "afton") kallades den
sedan 300-talet, såsom en motsvarighet till det
judiska aftonoffret, hvarje dag brukliga kyrkliga
aftonbönen, hvilken sedermera upptogs bland de inom
klostren iakttagna s. k. horœ canonicœ (se d. o.) och
då hölls kl. 6 på aftonen, såsom ännu sker inom den
romersk-katolska kyrkan. Sedan vespern blifvit en af
de "kanoniska timmarna", utgjordes den i början så
godt som uteslutande af psalmsång. Längre fram under
medeltiden utvecklades den, i likhet med "matutinen"
(morgonmässan), till en fullständig gudstjänst med
rik liturgi, i hvilken växelsång, solo- och körsång,
utgjorde de förnämsta beståndsdelarna, men hvarvid
också bibelläsning och bön förekommo, och i denna
form firades den som daglig aftonmässa icke blott i
klosterkyrkorna, utan äfven i öfriga kyrkor. Denna
liturgiska medeltidsvesper har den romersk-katolska
kyrkan bibehållit nästan oförändrad, åtminstone
på sön- och högtidsdagar. – Inom lutherska kyrkan
bibehölls i början den dagliga vespern såväl som
matutinen i de större städerna, där tillgång fanns
till öfvade kyrkokörer, ehuru med några förändringar
i medeltidsritualen. Småningom inskränktes emellertid
vesperfirandet till lördagsvespern ("biktvespern"),
ett slags beredelsegudstjänst till söndagen, och
söndagsvespern. Till slut afskaffades lördagsvespern,
och söndagsvespern förenklades till den nuvarande
s. k. aftonsången, likasom den dagliga vespern
under söckendagarna blifvit förenklad till en daglig
aftonbön i kyrkorna. Under de senare åren har dock
mångenstädes inom lutherska kyrkan visat sig ett
vaknande intresse att återupplifva de gammallutherska
liturgiska vespergudstjänsterna. Jfr Norén 2.
J. P.
Vesperale. nlat. (se Vesper), samling af musikstycken,
liturgiskt ordnade och afsedda för vespergudstjänst
(koraler, motetter samt framför allt antifonier och
annan liturgisk växelsång). 1914 utkom det första
svenska vesperalet i större stil, utarbetadt af biskop
U. L. Ullman och kantor J. Morén; det innehöll ett
rikt material till vespergudstjänster under alla
delar af kyrkoåret. Den k. kommitté (ärkebiskop
Söderblom samt organisterna O. Olsson, 0. Blom och
I. Widéen), som f. n. (1921) har i uppdrag att omarbeta
svenska kyrkans koralbok, missale och hymnarium, har
äfven ålagts slutrevidera vesperalet.
Vesperbilder (af lat. vesper, afton) kallas
framställningar af de på aftonen efter Kristi
korsfästelse närmast följande tilldragelserna:
nedtagande från korset, Jesus begråtes af de sina (dit
höra de s. k. "pietà-grupperna") och Jesu begrafning.
Vepergudstjänst. Se Vesper.
Vespertilio, zool. Se Flädermöss, sp. 686,
Mustaschflädermusen och Nattblacka.
Vespertilionidæ. zool. Se Kosmopolitiska
djur. sp. 1133.
Vesperugo, lat. 1. Aftonstjärnan. – 2. Zool. Se
Flädermöss, sp. 686, och Läderlapp.
Vesphöksläktet. Pernis, zool., tillhör fam. hökartade
fåglar (Falconidœ) och ordn. dagroffåglar
(Falconiformes) inom fåglarnas klass. Detta
släkte utmärkes därigenom, att trakten mellan
hvartdera ögat och näbbroten, som hos öfriga
hökartade fåglar är beväxt med fina fjäderborst,
är försedd med täta småfjädrar af vanlig form (se
fig.).
 |
| Hufvud af vesperhöken. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
