- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
51-52

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westfalen. 1. Provins i tyska fristaten Preussen - Westfalen. 2. Fordom konungarike - Westfaler. Se Sachsare - Westfaliska dialekten. Se Fornsachsiska - Westfaliska freden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

område var ungefär hälften så stort som det
nuv. reg.-omr. Arnsberg. Då riksbiskopsstiftet Köln
1801 sekulariserades, tillföll hertigdömet W. enligt
riksdeputations-hufvudbeslutet 1803 Hessen-Darmstadt
som ersättning för dess besittningar på vänstra
Rhenstranden, som förenats med Frankrike. Genom
Wienkongressen lades hertigdömet W. till Preussen. –
2. Fordom konungarike, vasallstat till franska
kejsardömet, emellan Elbe och Rhen, bildades af kejsar
Napoleon genom dekret 18 aug. 1807 och bestod af
hertigdömet Braunschweig, Kur-Hessen (med undantag af
Hanau och Katzenelnbogen) samt de preussiska områdena
Altmark, Magdeburg, Halberstadt, Hildesheim,
Goslar, Quedlinburg, Eichsfeld, Mühlhausen,
Nordhausen, Paderborn, Minden, Ravensberg, Münster
och Stolberg-Wernigerode jämte några hannoverska och
sachsisk-thüringska landskap. 38,100 kvkm.; nära 2
mill. inv. Napoleon gaf konungariket åt sin yngste
broder. Jérôme, som blef medlem af Rhenförbundet och
gjorde Kassel till sin hufvudstad. Författningen,
som denne genast utfärdade (15 nov. 1807), var bildad
efter den franska, likaså landets administrativa
indelning. Genom kejsarens oupphörliga anspråk,
genom underhållet af en talrik stående här och icke
minst genom slöseriet vid Jérômes lysande hof råkade
finanserna snart i ett tröstlöst läge.
I mars 1810 ökades W:s område med en stor del af
Hannover, men redan i slutet af året måste
det till Frankrike afträda större delen
af det nyvunna området jämte Osnabrück och
Minden, så att W. därefter hade en areal af 45,427
kvkm. med 2,065,000 inv. Jérômes välde stod
på så svaga fötter, att det 1813 ej behöfdes
några allvarsamma strider att spränga hans rike.
Redan före slaget vid Leipzig fördref i slutet af
sept. 1813 en rysk här under Tjernisjev konung
Jérôme från Kassel och förklarade konungariket
för upplöst. Jérôme återvände visserligen
snart med franska trupper, men blott för att vid
underrättelsen om Napoleons nederlag vid
Leipzig för alltid (26 okt. 1813) lämna sitt land,
sedan han låtit bortföra allt värdefullt
från slotten och t. o. m. en del af
museets skatter till Frankrike. Två dagar
efter hans aftåg inryckte ryssarna i Kassel,
och kort därpå återgingo de olika delarna
af konungariket till sina forna egare.
1 o. 2. A. N-d.

Westfaler. Se Sachsare.

Westfaliska dialekten. Se Fornsachsiska.

Westfaliska freden kallas den fred, hvarigenom
Trettioåriga kriget (se d. o.) afslöts 1648. Namnet
har uppstått däraf, att fredsunderhandlingarna fördes
i städerna Osnabrück och Münster, hvilka vid denna
tid båda hörde till Westfaliska kretsen af Tyska
riket. Efter långvariga preliminära förhandlingar
hade det bestämts, att fredskongressen skulle taga
sin början i Osnabrück och Münster
II (g. st.) juli 1643. Detta beslut blef dock
ej verkställdt. Först i mars 1644 ankommo de franska
sändebuden till Münster, och 27 mars s. å. höll
svenske ambassadören, friherre Johan Oxenstierna,
sitt högtidliga intåg i Osnabrück. En mängd
obetydliga tvister bidrog dock att ännu ett år
förhala fredsverket. Torstensons seger vid Jankow
(1645) gaf ändtligen större fart åt
underhandlingarna. Sändebuden från de olika tyska ständerna samt
från Venezia och Spanien ankommo; och slutligen
i nov. 1645 anlände kejserlige ministern grefve
Max v. Trautmannsdorf, då underhandlingarna på
allvar började, i Osnabrück mellan kejsaren å den
ena samt de evangeliska ständerna och Sverige på
den andra sidan, i Münster mellan Tyska riket
och Frankrike. I territorialfrågor, där det
huívudsakligen gällde ersättningsanspråk af riket,
höllo Sverige och Frankrike tillhopa och understödde
hvarandras fordringar, men i de religiös-kyrkliga
tvistefrågorna tog Sverige alltid parti för de tyske
protestanterna, hvilka hade Sverige att tacka för
många för dem lyckliga bestämmelser, under det att
Frankrike mera gynnade de katolska riksständernas,
i synnerhet Bajerns, yrkanden. Kejsaren stod så godt
som utan anhängare. Liksom han i de religiösa frågorna
under Sveriges tryck måste göra alla de eftergifter,
som han i det långa kriget sökt undvika, så måste han
äfven i rikets politiska angelägenheter lämna ifrån
sig nästan alla de befogenheter, som han dittills
egt. Freden undertecknades i Osnabrück och Münster
lördagen 14 (g. st.) okt. 1648 (jfr fig. 1–3). – De
förnämste diplomaterna i den stora fredskongressen
voro följande. Sverige representerades af friherre,
under kongressens lopp grefve Johan Oxenstierna
och Johan Adler Salvius, hvilka sinsemellan voro
personliga ovänner och därigenom ibland skadade
de svenska intressena (se Adler Salvius). Till
svenska legationen hörde ock residenten i Münster
Schering Rosenhane och legationssekreteraren
Mattias Mylonius (Biörenklou). Frankrikes ombud
voro grefvarna C. d’Avaux och A. de Servien,
äfven de personliga fiender, hvarför den franska
regeringen som principalgesant förordnade Henri
d’0rléans, hertig af Longueville, hvilken dock
h. o. h. leddes af d’Avaux. Kejsarens förnämsta ombud
var grefve Max. v. Trautmannsdorf. Honom närmast i
rang voro Ludvig af Nassau och Joh. Max. v. Lamberg,
men i inflytande stod näst honom doktor Isak
Yolmar. Af de tyska ständernas ombud må nämnas
Bajerns: friherre v. Haslang och doktor J. A. Krebs,
Brandenburgs: Joh. von Saynund Wittgenstein, Sachsens:
hofråden Pistorius och Leuber, Lüneburgs: doktor
Jakob Lampadius. Fredsmäklare voro påflige legaten
Fabio Chigi (sedan påfve under namnet Alexander
VII) och venezianen Alvise Contarini. Spanien och
Nederländerna voro representerade endast i Münster,
det förra landet genom grefve Guzman de Peñaranda,
det senare genom Adrian Pauw och Jan van Knuyt. Äfven
Schweiz, Toscana, Mantua, Savojen, Portugal, Polen
och Siebenbürgen (de båda senare länderna dock blott
tidtals) hade ombud vid kongressen. Af Europas mera
betydande makter saknades sålunda – utom Ryssland och
Turkiet – endast England och Danmark. Kongressen var
Europas första allmänna fredskongress. De viktigaste
punkterna i freden voro 1) Religiösa bestämmelser:
full likställighet (æqualitas exacta mutuaque) för
båda religionernas riksständer, i öfverensstämmelse
hvarmed Augsburgiska religionsfreden af 1555
bekräftades och utsträcktes att gälla äfven för de
reformerta ständerna. Med hänsyn till de andliga
godsen bestämdes efter långa strider 1 jan. 1624

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free