- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
63-64

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westin, 3. Fredrik - Westin, 4. Jakob - Westin, 5. Henrik Laurentius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Westin

64

ning Desiderias kröning (1850, Stockholms slott). -
Redan under sin elevtid vid akademien började
W. utställa porträtt. Han blef ofta anlitad af Karl
XIV Johan och målade många porträtt af konungen
och hans familj, bland dessa - förutom den nyss
nämnda gruppbilden - Karl Johan Ull häst (1838,
i konseljsalen i Stockholms slott), Karl Johan
i fällmarskalksuniform (Grips-holm; återgifvet i
art. Karl, sp. 989), kronprinsparet Oskar och Josefina
(1825, Drottningholm), Josefina med sin son Karl,
på sitt knä (1826, Gripsholm) och drottning Desideria
(1830). Bland hans många andra porträtt kunna nämnas
Georg Adlersparre (1809, Gripsholm), Vilhelm von
Schwerin (Svea artillerireg.), arkitekten, sedermera
öfversten Fr. Blom (senast 1809, konstakademien),
G. B. M. Stackelberg (1817, Utrikesdepartementet),
Magnus Brahe (1835, Generalstaben, ett annat porträtt
i helfigur på Skokloster), åtskilliga damer af
aristokratien m. fl.

Eftervärldens dom öfver W:s konstnärskap är
hufvudsakligen negativ och innebär en protest mot
hans samtids lika öfversvallande som oresonliga
beundran. Han blef ställd vid sidan af Cor-reggio
och Rafael, hans "bländande färgprakt" prisades,
han upphöjdes till "den störste målare, som svenska
konstens historia ännu framvisat". Den samtida kritik,
som ej helt tappat bort sin omdömesförmåga inför
denna medtäflare till Rafael, prisade likväl villigt
hans rika fantasi och lätthet att komponera, hans
ideella uppfattning, förmågan att "sammanföra sanning
och behag". Det fanns dock redan bland hans samtida
de, som stöttes tillbaka af hans fadda färg och af
ytligheten i hans karaktärsframställning. Eftervärlden
finner hans allegorier i regel sakna poesi och flykt,
liksom man i de kyrkliga bilderna saknar religiös
känsla. W. är dock så godt som den ende målare af
sitt släktled i Sverige, som vågat ge sig i kast med
monumentala uppgifter och måla i den stora stilen. På
detta område stod han utanför all sporrande täflan,
tillfredsställde sin publiks fordringar och -
som det tycks - af ven sina egna. De sötaktigt
sentimentala bland hans allegorier äro tvifvelsutan
uttryck för tidens känslolif hos en stor del af hans
naiva beundrarin-nor. I teckning har han likväl
lämnat kärnfulla, kraftiga kompositioner. Hans
porträtt göra på vår tid intryck hufvudsakligen
af fotografisk korrekthet. Under det skede af
nedgång och stillastående, då W. stod i utveckling
- utan fruktbringande impulser från konstrikare
länder - representerar han som porträttmålare ett
mellanled mellan Breda och Wertmüller å ena sidan
och ö. J. Södermark och Troili å den andra. Äfven
på detta område står han högst i tecknade förstudier
till porträttmålningarna - de kunna visa en omedelbar
och träffsäker karakteristik, ett bredt och känsligt
behandlingssätt. "Ur koloristisk synpunkt visar
han sig i början påverkad af K. F. v. Breda i
dennes rödflammiga maner. Efter hand bleknar
färgen och antager en pors-linsartad kyla af en
viss konventionell elegans. Mot slutet af hans lif
blir den tyngre, mera metallisk, dragande i brunt och
violett", yttrar Upmark. Den en gång så högt beundrade
konstnärens målningar ha numera större tids- och smak-

belysande än rent konstnärligt intresse. W. utförde
äfven kompositioner i akvarell och handteckning. Han
utgaf 1832 Litograferade teckningar till historien,
mytologien, allegorien och hvardags-lifvet (12
planscher).

4. Jakob W., halfbrors son till den
föregående, bokvän, donator, f. 4 maj 1810 i
Stockholm, d. där 13 okt. 1880, öfvertog vid sin
faders, Jakob W:s, död (1829)

dennes garfveri, men lämnade 1857 fabriken
för att uteslutande egna sig åt kommunala
för-troendeuppdrag. 1847 -48 var han en af Stockholms
stads representanter i borgarståndet. - Redan vid
14 års ålder hade W. af sparpenningar inköpt sig en
liten boksamling, mest på bokauktionerna. Hågen för
böcker växte med åren, och som medel ej tröto, blef
W:s boksamling en bland de största svenska enskilda,
slutligen omkr. 3Ö,CÖÖ bd, hvartill kommo en dyrbar
och stor handskrifts- och autografsamling samt en
i sitt slag ensam kollektion af kartor, utsikter,
planer o. d. rörande Sveriges alla delar. W. hade
en bestämd plan för sitt samlande: han skaffade sig
endast "sådana literära alster, som i någon mån kunde
vidkomma eller upplysa Sveriges häfder, dess land
och folk, dess forna och närvarande utveckling". Vid
Uppsala universitets jubelfest 1877 skänkte W. sina
samlingar till universitetet med villkor, att de
oskingrade bevarades för forskningen (de införlifvades
med universitetsbiblioteket 1881). Till erkänsla
blef han s. å. filos. hedersdoktor. W. utgaf
ett par småskrifter. Riksdagen 1689 (1837) och
Förteckning på Kungs-holms kyrkas archiv (1840), samt
efterlämnade i handskrift topografiska, genealogiska
och personal-historiska uppsatser. Han testamenterade
50,000 kr. på vissa villkor som grundval för ett
vetenskapligt samfund vid Uppsala universitet. Det
konstituerade sig 1889 under namn af Humanistiska
vetenskapssamfundet i Uppsala (se vidare d. o.).

5. Henrik Laurentius W., den föregåendes
kusin, tea- • terledare, skriftställare,
ämbetsman, f. 6 okt. 1824 i Stockholm, i
d. 10 april 1899 i Göteborg, blef 1842 student
i Uppsala, där han var med i Juvena-lernas
(se d. o.) krets samt 1845 aflade hof-rätts-
och kameralexamina, och befordrades efter
tjänstgöring i

kämnärs- och rådhusrätterna i Stockholm samt i Svea
hofrätt 1853 till fiskal i nämnda hof-rätt och 1856
till assessor. 1859 utnämndes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free