Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesuvius, vulkan - Veszprem. 1. Komitat i västra Ungern - Veszprem. 2. (Ty. Weissbrunn) Stad i ofvannämnda komitat - Wet, De, holländska målare m. fl. Se De Wet - Veta, socken i Östergötlands län - Vetalapañcavimçatika (sanskr.: Likspökets eller vampyrens 25 berättelser), en indisk samling sagor - Vetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
93
Veszprem-Vetande
94
förut voro inga eruptioner kända, och bergets
vulkaniska natur var kanske ej anad af dem. som
anlade sina vingårdar längs dess sluttningar samt
byggde sina städer och byar vid dess fot. Den gamle
geografen Strabon från tiden vid Kristi födelse
afslöjade emellertid bergets sannolika vulkaniska
ursprung och riktade uppmärksamheten på dess aska
och tydligen brända klippor. Från hans berättelse
och andra häntydningar hos klassiska författare
inhämta vi. att i l:a årh. e. Kr. och sannolikt under
århundraden förut bergets sidor varit rikt odlade,
men att närmare toppen vegetationen ej dolde den lösa
aska. hvilken ännu kvarlåg som ett vittne om platsens
vulkaniska natur. Efter århundradens hvila började
den vulkaniska verksamheten omkr. 63 e. Kr. åter ge
sig till känna genom en följd jordbäfningar, som
försatte hela Kampanien i oro. under de följande
16 åren skadade en mängd städer och slutade
med en katastrof, hvilken framstår som en af de
största naturolyckorna i mänsklighetens historia -
det fruktansvärda utbrottet i aug. 79 e. Kr., då 3
städer förstördes, Herculaneum vid vulkanens sydvästra
fot. Pompeji på dess sydöstra sida och Stabiæ mera åt
s. ö. på det nuv. Castellamares plats. Det finns intet
bevis för, att lava uppkastats under denna eruption,
men den stora mängd ånga, vulkanen afgaf, tyckes ha
kondenserats i ett ymnigt regn, som blandadt med lätt
vulkaniskt stoft gaf upphof till strömmar af slam, som
flödade utför sluttningarna och öfversväm-made hus och
byar. En sådan slamström begrof Herculaneum. Plinius’
utsagor, jämförda med de fakta, som ännu kunna
iakttas i trakten, ådagalägga, att detta första
kända utbrott af V. tillhör det skede af vulkanisk
verksamhet, som fått namnet paroxysmatiskt, när efter
en längre eller kortare jämförelsevis lugn period
en vulkan hastigt återtar sin energi och den delvis
fyllda kratern rensas genom en rad explosioner. Den
nuv. stora hufvudkäglan bildades under det första
historiska utbrottet år 79. Åtminstone är detta ännu
den gängse meningen, om ock på senare tid tvifvel
på dess riktighet framkastats. Från medeltiden
ega vi meddelanden om några sporadiska utbrott,
men på det hela taget synes vulkanen, åtminstone
efter 1100-talet, ha genomgått en lugn period;
dess sidor kläddes af tät skogsvegetation. Då
inträffade 16 dec. 1631 efter en rad jordskalf,
som varade i 6 månader och tilltogo i våldsamhet,
ett nytt häftigt utbrott, då moln af aska och stenar
utslungades hundratals km. samt strömmar af vatten
och aska runno of ver slätterna ända till foten af
Apenninerna. Lavaströmmar flödade utför bergets sidor
och nådde hafvet på 12 eller 13 punkter. Förödelsen
kom äfven denna gången så öfverraskande, att 3,000
människor sägas ha omkommit. Efter detta stora
utbrott, som rensade kratern, har V. aldrig varit
i fullständig hvila. Efter mellantider af några få
veckor eller år har vulkanen brutit ut i eruptioner,
stundom utkastande endast aska, stoft och pimsten,
men vanligen äfven lava. Under 1700-talet inträffade
flera förhärjande utbrott; 1794 förstördes Torre del
Greco. Svåra eruptioner voro äfven de från 1822 och
1872. Det sista stora utbrottet egde rum 4-11 april
1906. Då
förstördes genom askregn staden Ottajano på
nordöstra sluttningen, och askregnet sträckte
sig ända till Neapel; torghallen där störtade
in under tyngden, hvarvid flera personer dödades
eller sårades. Gifvetvis ha många vetenskapliga
undersökningar anslutits till de senare utbrotten,
framför allt till det sistnämnda. Sålunda har
massan af utslungadt vulkaniskt material vid detta
tillfälle beräknats till 211 mill. kbm., d. v. s. en
tärning af 595 m. sida; lavamängderna enbart
uppgingo till 5,73 mill. kbm., en tärning af 179
m. sida. Se Phillips, "Vesuvius" (1869), Pal-mieri,
"Vesuvio e la sua storia" (1880), Lobley, "Mount
Vesuvius" (1889), och Baratta, "II Vesuvio" (1897).
A. N-d.
Veszprem [vä’sprem]. 1. Komitat i västra Ungern,
n. om Balaton-sjön. 3,955 kvkm. Hela sydöstra
delen är uppfylld af Bakony-skogen (se d. o.), till
hvilken i n. v. ansluter sig ett bördigt, mot Donau
lutande slättland. Den under vinkultur befintliga
arealen uppgick 1903 till 3,043 har. Dessutom
odlas frukt, hvete, råg, korn, majs och potatis,
i mindre grad hafre. Skogsarealen var 1903 87,168
har. Befolkningen, 222,024 pers. (1900), utgöres till
83,9 proc. af romersk-katolska ungrare, till 14,3
proc. af protestantiska tyskar. - 2. (Ty. Weissbrunn)
Stad i ofvannämnda komitat, vid sydöstra foten af
Bakony-skogen, ej långt från Balaton-sjön. 14,100
inv. (1905). Biskopssäte. Vin- och sädesodling,
bryggeri och bränneri. Staden är gammal och kallades
af romarna Cimbria. Drottningarna af huset Årpád
brukade stundom residera där, och ännu i sen tid
ha drottningarna af Ungern krönts af biskopen i
V. l-2. A. N-d.
Wet, D e, holländska målare m. fl. Se D e W et.
Veta, socken i Östergötlands län, Vifolka härad. 2,121
har. 958 inv. (1919). V. bildar med Viby ett pastorat
i Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt. I
kyrkan, särskildt i taket till den nybyggda delen
af gamla koret, finnas målningar af betydande
konsthistoriskt värde.
Vetalapañcavimçatika (sanskr.: Likspökets eller
vampyrens 25 berättelser), en indisk samling
sagor, som föreställas berättade för konung
Vikramaditya af en Vetala, d. v. s. en demon,
som tagit sin boning i ett lik. Mycket populära i
Indien, ha dessa berättelser liksom Pañcatantra (se
d. o.) vandrat och öfversatts till många språk och
tillhöra många (asiatiska) folks sagoskatt. Bland
recensioner må nämnas en, som i poetisk form
fanns införd i Somadevas "Kathasaritsagara" (se
d. o.); af öfriga recensioner en i Ksemendra’s
"Brhatkathamañjari" (i Kavyamala n:r 69, 1901), en
utg. af H. Uhle (1881), en af Jibananda Vidyasagara
(1888). Bland öfversättningar må framhållas, utom
den under Kathasaritsagara anförda af H. Andersson,
en tysk af Luber (1875), en engelsk af Burton (1893).
K. F. J.
Vetande, log., klar och tydlig kunskap med full
visshet om objektiv sanning, antingen på grund af
logisk evidens (rationellt vetande) eller på grund af
erfarenhet (empiriskt vetande). Vetandet har formen
af omdömen, hvilkas visshet antingen är omedelbar
(vare sig genom själjklar logisk evidens eller genom
otvetydigt konstateradt jaktum i erfarenheten) eller
medelbar (genom logiska slutledningar från omdömen
med omedelbar visshet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
