Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapssocieteten i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortgång torde sällskapets verksamhet, sannolikt
under påtryckningen af den ytterliga fara, hvari
fäderneslandet sväfvade, någon tid ha minskats eller
afstannat, men den outtröttlige Benzelius väckte
detsamma till nytt lif. 26 nov. 1719 – med hvilken dag
sällskapets protokoll taga sin början – sammankallade
han nämligen åtskilliga vetenskapsmän, med ett enda
undantag universitetsprofessorer, och då konstituerade
sig sällskapet ånyo, under namnet Societas literaria
Sueciæ ("bokvettsgillet") samt uppgjorde plan för sin
verksamhet. Enligt den nybildade societetens stadgar
skulle man redogöra för den svenska litteraturen,
publicera nyttiga uppfinningar, meddela biografiska
uppgifter öfver lärda män etc. Societeten skulle
sammanträda hvarje fredagsafton, och hvar tredje
månad skulle man offentliggöra ett häfte af dess
förhandlingar. Af dessa handlingar, för hvilka "Acta
eruditorum lipsiensia" och "Journal des savants"
skulle vara mönster och som hade till ändamål
att göra Sverige kändt i utlandet, utkom början
1720–29, under titeln "Acta literaria Sueciæ"; de
ha sedermera publicerats under olika titlar. Redan
i begynnelsen väckte denna tidskrift uppseende och
emottogs med välvilja af utlandets lärda sällskap,
som också var naturligt, då dess innehåll var af
den gedignaste beskaffenhet. Societetens bemödanden
hämmades emellertid mycket af brist på medel. Det
enda understöd societeten erhöll af regeringen bestod
i portofrihet för både in- och utländsk brefväxling
samt tillåtelse att upptaga och försälja järnrören
till O. Rudbeck d. ä:s vattenledning, hvilka inbragte
nära 9,000 dal. kmt. En annan hämmande omständighet
var, att societeten, fastän den utgjordes af lika
kunskapsrika som verksamma personer, ej kunde till sin
förmån utöfva tillräckligt inflytande på regeringen,
så länge den befann sig i ett så obetydligt samhälle,
som Uppsala då var. För att på något sätt afhjälpa
denna olägenhet föreslog Benzelius 18 aug. 1727 –
det sista sammanträde han bevistade – att välja
kanslipresidenten grefve A. Horn till president samt
åtskilliga af rikets höga herrar, såsom K. G. Tessin,
D. N. von Höpken och O. R. Strömfelt, till medlemmar
af societeten. Till följd häraf blef Horn "præses
illustris" för societeten 1728. S. å. erhöll
också societeten regeringens bekräftelse på sina
nya statuter. Enligt dessa skulle den bära namnet
Societas regia literaria et scientiarum och titeln
på dess offentliggjorda arbeten för framtiden bli
"Acta literaria et scientiarum Sueciæ", hvilka borde
utkomma en gång om året (hvilket de också gjorde
1730–39). De nya stadgarna föreskrefvo vidare,
att societetens arbeten skulle omfatta ej blott
litteraturen i allmänhet, utan äfven de matematiska
och naturvetenskapliga disciplinerna med deras
tillämpning på landets kultur och näringar samt vidare
Sveriges geografi, antikviteter och språk. Utom af de
redan nämnde ledamöterna bestod societeten vid denna
tid af E. Swedenborg, S. Klingenstierna, M. Beronius
(teol. adjunkt), J. Malmström (juris professor),
D. Kellander (stadsläkare i Göteborg), A. Celsius
(astronomie professor), O. Celsius d. ä. (domprost i
Uppsala), G. Wallin (bibliotekarie vid universitetet),
N. Hasselblom (professor i matematik i Åbo) och
B. Vassenius (lektor i matematik i Göteborg). 1742
erhöll
societeten kungl. bekräftelse på sina nya stadgar,
enligt hvilka densamma fick rättighet att utom
sina 24 ord. medlemmar välja några af rikets höga
herrar till hedersled. och 12 utlänningar till
korresponderande medlemmar. Societetens handlingar
skulle utkomma en gång om året under titeln
"Acta Societatis regiæ scientiarum upsaliensis"
(under hvilken titel de ock utgåfvos 1740–50),
men redogörelser för nyutkommen litteratur borde
publiceras hvarje månad på svenska och med titeln
"Tidningar om the lärdas arbeten". Dessa tidningar
upphörde dock s. å. eller 1742. En svår penningbrist
föranledde ett längre uppehåll (1751–72) i
utgifningen äfven af societetens "Acta". Horn lämnade sin
plats som "præses illustris" 1735 och efterträddes
af riksrådet grefve G. Bonde; efter honom följde
prins Karl 1764. Genom ett frikostigt bidrag från
dennes handkassa sattes societeten i stånd att ånyo
publicera sina handlingar, som sedan 1773 utgetts
under titeln "Nova acta regiæ Societatis scientiarum
upsaliensis". Prins Karl (sedermera Karl XIII) fortfor
att i mer än ett halft århundrade (till 1818) vara
societetens "præses illustris", och till minne däraf
slogs en medalj 1815. Platsen som "præses illustris"
har sedermera innehafts af kronprins Oskar (1818–44),
prins Gustaf (1844–52), prins Oskar 1853–72 och,
sedan 1880, af kronprins Gustaf, som numera äfven som
konung kvarstår i denna egenskap. Konungen är tillika
societetens "beskyddare". Under en längre följd
af år hade societeten nödgats kämpa med brydsamma
ekonomiska förhållanden, hvilka naturligtvis utöfvat
ett hämmande inflytande på dess verksamhet. Så
t. ex. hade societeten ej råd att 1730 låta trycka
Linnés uppsats om sexualsystemet. Men från den tid,
då hertig Karl blef "præses illustris", ha dessa
förhållanden förbättrats genom gåfvor af personer,
som nitälskat för societetens verksamhet. Bland
dess första välgörare i detta afseende voro
hofapotekaren F. Ziervogel och bergmästaren
J. A. Gyllenhaal, hvilka 1783 till societeten
donerade öfver 4,000 rdr specie samt sina egna
samlingar af böcker och naturföremål. Gyllenhaal
inköpte dessutom ett hus med tillhörande tomt för
att därpå uppföra en tidsenlig lokal åt societeten
och dess samlingar. Byggnaden fullbordades först
1860. Dittills fick societeten åtnöja sig med endast
en flygel samt en liten paviljong på gården, där dess
bibliotek förvarades. Andra gifvare ha varit Linnés
änka och döttrar, prins öskar (sedermera Oskar I),
landshöfding R. von Kræmer, d:r A. F. Regnell och
professor K. Thalén samt kollegan E. Forsselius. –
Alltifrån början voro societetens "Acta" författade
på latin, tills på 1840-talet äfven franska började
användas. Sedan 1860-talet skrifvas bidrag äfven
på andra moderna språk. 1860 började societeten
utge en "Årsskrift" för uppsatser på svenska, men
denna nedlades redan 1861, då Uppsala universitets
årsskrift tog sin början. En "Catalogue méthodique"
öfver societetens "Acta" och "Nova acta" utgafs af
A. Josephson 1889.
Alltifrån sin första stiftelse har Vet. soc. utöfvat
en särdeles aktningsvärd vetenskaplig verksamhet och
tagit initiativ till flera för universitetet och den
lärda bildningen viktiga inrättningar. Som exempel
därpå kan nämnas, att societeten vidtagit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
