Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wettstein, ritter Richard von Westersheim - Vetturino - Vetulonia, etruskisk fornstad, nu Colonna - Veturius, patricisk släkt - Vetus testamentum, lat., gamla testamentet. Jfr Novum - Wetzel, Johann Caspar - Wetzel, Karl Friedrich Gottlieb - Wetzer, Leander Heinrich von - Wetzlar, stad - Wetzstein, Johann Gottfied
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der lamarckismus und seine beziehungen zum darwinismus (1903).
W. ledde 1901 en botanisk expedition till Brasilien
(materialet beskrifves i "Botanische ergebnisse der
expedition nach Südbrasilien", bd 1, 1908). Han
redigerade "Österreichische botanische zeitschrift"
från 1889 (ensam utgifvare sedan 1894) och är medredaktör
för "Zeitschr. für induktive abstammungs- und
vererbungslehre" (sedan dess början, 1908). Sedan
1905 är han led. af Fysiogr. sällsk. i Lund.
C. Lmn.
Vetturino [-torinå], it. (af lat. veterinus,
som hör till lastdjur eller dragare), person, som
tillhandahåller skjuts (vettura) åt resande uti
Italien; forman; diligenskusk; hyrkusk.
Vetulonia, etruskisk fornstad, nu Colonna, nära
Grosseto, var en betydande medlem af etruskiska
tolfstadsförbundet, men försvinner snart ur
historien, då staden på grund af sitt läge i
maremmerna (se d. o.) hade svårt att uppehålla
kommunikationerna. Under kejsartiden uppstod
emellertid på ruinerna en ny stad. I de väldiga
nekropolerna ha funnits massor af etruskiska föremål
af alla slag. Se bl. a. Falchi, "Ricerche de
V." (1881) och "V. e la sua necropoli antiquissima"
(1891).
J. C.
Veturius, patricisk släkt i Rom af sabinsk härkomst,
af hvars medlemmar många under republikens tid
stego till statens högsta ämbeten. De mest kände
medlemmarna af släkten äro måhända Veturia,
moder till Coriolanus (se denne), och Lucius
V. Philo, hvilken som legat år 201 f. Kr. afgjorde
slaget vid Metaurus till romarnas förmån och
sålunda bidrog till Hasdrubals nederlag. Han
blef emellertid besegrad af Hannibal i Bruttium
och blef sedan magister equitum (se Diktator)
205. Efter slaget vid Zama hade han i uppdrag
att föra fångarna till Rom. Af släkten hade redan
flera varit konsuler (den förste 494 f. Kr.) eller
konsulartribuner. Äfven bland decemviri legibus
scribundis (se Decemvir) för 450 fanns en V.
J. C.
Vetus testamentum, lat., gamla testamentet. Jfr Novum.
Wetzel, Johann Caspar, tysk hymnolog, f. 1691 i
Meiningen, d. där 1755, företog mångåriga utländska
resor som ledsagare åt furstliga och adliga personer
och ingick efter hemkomsten i andliga ståndet, där
han avancerade till ärkediakon i Römhild. W. utgaf
Hymnopoeographia oder historische lebensbeschreibungen der berühmtesten liederdichter (4 bd, 1719–28;
tillägg, Analecta hymnica, 1751–55).
Arbetet, ett af de märkligaste inom den äldre hymnologien,
vittnar både om synnerligen grundlig beläsenhet på
området och om en för tiden mindre vanlig förmåga att
behandla källorna kritiskt. Sina egna andliga dikter
samlade W. i
Heilige und dem Herrn geeignigte andachtsfrüchte (1718).
E. N. S–g.
Wetzel, Karl Friedrich Gottlieb, tysk skald,
f. 1779, d. 1819, förutsade 1805, i
Magischer spiegel, drinnen zu schauen die zukunft Deutschlands,
1806 och 1807 års händelser; 1809 öfvertog han på
Hegels önskan redaktionen af "Fränkischer Merkur"
i Bamberg. Hans skådespel
Jeanne d’Arc (1817)
är diktadt i verklig shaksperesk anda.
W:s originella sorgespel
Hermannfried (1819)
och hans lyriska krigssånger
(1815) vittna äfven om en äkta poetisk natur.
Berömdast af W:s verk var
Die nachtwachen des Bonaventura (1804; nytryck 1904, 1909 och 1910),
en skeptisk-mystisk roman, som länge tillskrefs Schelling.
(Se F. Schultz, "Der verfasser der nachtwachen von
Bonaventura", 1909.) W:s samlade arbeten utgåfvos
1838 af Z. Funk (anagram för F. Kunz).
R–n B.
Wetzer, Leander Heinrich von, österrikisk
krigshistoriker och arkivman, f. 17 febr. 1840
i Freiburg im Breisgau, d. 10 mars 1904 i
Wien, blef ingenjörofficer i österrikisk
tjänst 1859, deltog i nämnda års och 1866
års krig, blef generalstabsofficer 1868 och
anställdes 1872 vid krigsarkivets krigshistoriska
afdelning. Efter några års tjänstgöring som lärare
vid krigshögskolan (Kriegsschule) och stabschef vid
en infanterifördelning återinträdde han 1883, som
öfverstelöjtnant vid generalstaben, i tjänstgöring
i krigsarkivet, blef 1886 öfverste och chef för
krigshistoriska afdelningen där samt 1888 direktör
för krigsarkivet, befordrades efter hand till
fältmarskalklöjtnant och erhöll 1901 afsked med
fälttygmästares titel och verkligt geheimeråds
värdighet. Han inlade högst betydande förtjänster
om den krigshistoriska forskningen och det väldiga
arkivets ordnande. Bl. a. redigerade han i dess helhet
eller till största delen flertalet af de under åren
1886–1901 från krigshistoriska afdelningen utgifna
större verken, såsom "Geschichte der feldzüge des
prinzen Eugen von Savoyen" (20 bd, af hvilka han
själf författade bd 3 och 4), "Der österreichische
erbfolgekrieg" (8 bd, af hvilka han författade bd
1) och "Geschichte der k. u. k. wehrmacht" (8 bd)
m. fl. Af hans skrifter äro de förnämsta (utom de
ofvannämnda)
Der feldzug am Ober Rhein 1638 und die belagerung von Breisach (i "Mittheilungen des k. k. kriegsarchivs. Neue folge", 1–3, 1887–89),
Behelfe zum studium des administrativ en generalstabsdienstes (3:e uppl. i 2 bd, 1880) samt
Meinungen und mahnungen. Lose blätter aus der mappe eines alten kaiserlichen soldaten (1893).
H. J–dt.
Wetzlar, stad i preussiska reg.-omr. Koblenz
(Rhenprovinsen) vid Lahn, 13 km. v. om Giessen. 13,389
inv. (1910). Tillverkning af ylle och linne, optiska
instrument, handskar m. m. I trakten brytas järn
och marmor. Märklig domkyrka (se fig. å sp. 153)
från 1000–1100-talen, restaurerad 1904 ff. Gymnasium
m. fl. läroanstalter. – W. blef på 1100-talet fri
riksstad och var 1693–1806 säte för rikskammarrätten
(se d. o.), hvars arkiv ännu förvaras där. 1803
förlorade staden sin riksfrihet och förenades
med furst Dalbergs stater. 1815 kom den till
Preussen. Vid W. segrade tyskarna under ärkehertig
Karl 15 juni 1796 öfver fransmännen under Jourdan.
A. N–d.
Wetzstein [-stajn], Johann Gottfried, tysk
arabist, f. 1815 i Ölsnitz, Sachsen, d. 1905 i Berlin,
studerade i Leipzig sedan 1836 orientaliska språk,
blef docent i Berlin 1846 och preussisk konsul i
Damaskus 1848, där han utöfvade långvarig verksamhet,
som blef af stor betydelse icke blott vetenskapligt,
utan äfven politiskt. Så lyckades han bilägga
fientligheterna mellan turkarna och de krigiske
invånarna i Hauran, och under förföljelserna mot de
kristne 1860 var hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
