- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
175-176

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wheeleriella ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

White-Whitefield

176

inrättningen i Chelsea. Personligt mod, lugn,
uthållighet samt orubblig förtröstan på en lycklig
utgång äfven under de mest pröfvande förhållanden
voro W:s mest framträdande karaktärsegenskaper som
militär i aktiv tjänst. - Hans son J a m e s R o b
e r t W. (f. 22 maj 1879) deltog med utmärkelse i
boerkriget, tog 1909 som kapten af sked ur armén och
är en bland Sinn-fein-rörelsens ifri-gaste anhängare.
H. J-dt.

White [røai/t], sir William Henry, engelsk
fartygskonstruktör, f. 1845, d. 1913. var 1867-83
assistent nåväl constructor vid amiralitetet och
1870-81 lärare i skeppsbyggeri vid Roy al nåväl
college i Greenwich. 1883-85 var han anställd som
chef för Armstrong & c:os skeppsvarf vid Elswick
samt byggde därunder för utländsk räkning en mängd
krigsfartyg af framstående beskaffenhet, särskildt
utmärkta för sin snabbhet. W. återinträdde 1885 vid
amiralitetet och var till 1902 chief constructor
of nåväl con-struction 1. director of nåväl
construction (d. v. s. öfverdirektör och chef för
mariningenjörstaten). W. var icke blott en praktisk
skeppsbyggare af ovanlig skicklighet, utan inlade
äfven stor förtjänst på det teoretiska området som
lärare och genom att publicera bl. a. Manual of
nåväl archi-tecture (hvartill hans föreläsningar
vid ofvan-nämnda skola ligga till grund), ett
standardverk, som officiellt antagits till lärobok
inom Englands, Tysklands, Italiens m. fl. staters
mariner. W. adlades 1895. Han var led. af Royal
society (1888) och af sv. Yet. akad. (1900). H. W-i.

White [oai/t], Henry, amerikansk diplomat, f. 29
mars 1850 i Baltimore, blef efter grundliga studier
i Amerika och Frankrike legationssekreterare i Wien
1883, var legationssekreterare i London 1884-93,
ambassadsekreterare där 1897-1905 och amerikansk
ambassadör i Rom 1905-07. W. deltog 1905 som
förste amerikansk delegerad vid internationella
landtbrukskonferensen i Rom, då internationella
landtbruksinstitutet (se L a n d t-bruksinstitut 2)
upprättades. Äfven var han 1906 förste amerikansk
delegerad vid Algeciras-konferensen (se Ma rök ko,
sp. 1035-36). W. var 1907-09 ambassadör i Paris
och 1910 ordf. i Förenta staternas delegation
vid fjärde panameri-kanska konferensen i Euencs
Aires. Under Världskriget uppträdde han tidigt
för Förenta staternas ingripande, och vid
fredsförhandlingarna i Versailles 1919 var han
medlem af amerikanska förhandlingsdelegationen.
V. S-g.

White [<üáì’t], Ellen G. Se Sjundedags-adventister.

White |>áì’t], Blanco. Se Blanco White.

Whitebait OáVtbéìt], eng., zool. Se Sillsläktet,
sp. 541.

Whiteboys [wáYtbåls], "hvita pojkarna". Se Irland,
sp. 863.

White cedar |>áì’t s?’da], bot. Se Chukrasia.

Whitechapel [oáYt-tJäpl], ett parti af stadsdelen
Eastend i London, där bl. a. den forna svenska kyrkan,
Ulrika Eleonora, är belägen. Se L o n-don, sp. 1047
och 1054.

White deals [>áì’t d?’ls], eng., trav. Se D e al s,
sp. 1464.

Whitefìeld [>i’tf?ld], George, engelsk predikant,
en af metodismens grundläggare3 f. 16 dec.

1714 i Gloucester, där hans fader var värdshus-
• värd, d. 30 sept. 1770 i Newbury (Nya England),
blef 1732 student i Oxford och egnade sig åt
teologiens studium. Redan i slutet af sin skoltid
väckt till allvarligare tankar, slöt han sig till
den af bröderna Wesley (se d. o.) stiftade "heliga
klubben". Han var den förste, som där trängde
igenom de själfplå-gande fromhetsöfnin-garna till
evangelisk trosfrimodighet. Han prästvigdes i
Gloucester 1736, återvände därefter till Oxford
,hvarest han - efter Wesleys afresa till Amerika -
ledde metodistsällskapet, samt predikade i London,
Bristol och andra orter och företog på Wesleys
anhållan en missionsresa till Georgien, där han
tillbragte tre månader (1738). Efter återkomsten
deltog han med Wesley i den stora väckelsepredikan. Då
episkopalkyrkans predikstolar snart stängdes för
metodistpredikanterna, var W. den förste, som tog
det för den tiden djärfva steget att predika på
öppna fältet (17 febr. 1739). Detta förnyades ssdan
otaliga gånger, och ofta åhördes hans predikningar af
20 -30 tusen personer på en gång. 1739-41 besökte han
åter Amerika. 1741 utbröt en schism mellan honom och
Wesley. Whitefield höll fast vid kalvinska läran om
ett ovillkorligt nådaval, medan Wesley städse förblef
en motståndare till denna lära. Personligen utjämnades
motsättningen snart åter (se vidare Metodism). 1741
-48 genomreste W. Skottland, England och Wales
och besökte Nord-Amerika, öfverallt predikande
under bar himmel för otaliga skaror. 1748 trädde
han i förbindelse med grefvinnan Huntingdon, som
beredde metodismen insteg vid hofvet och inom de
aristokratiska kretsarna och efter hand grundlade
66 kapell samt ett predikantseminarium i Trevecca i
Wales (1768). Återstoden af sitt lif tillbragte W. på
missionsresor i England, Irland och Amerika, som han
besökte sju gånger. På en vecka talade han i allmänhet
40, ofta 60 timmar, och detta oerhörda arbete uttömde
alltför tidigt hans dessutom svaga kroppskrafter.

Som predikant var W. ensam i sitt slag. Han
har blifvit kallad "fursten bland engelska
predikanter". Med välljudande, väldig röst och med
ojämförlig, dramatisk åskådlighet framställde han,
hvad han ville säga, och han förstod som få att
afpassa sin framställning efter sina åhörares sätt
att tänka och tala. Han begagnade vid sina föredrag
aldrig koncept. Hans förmåga att behärska sitt ämne
och rycka sina åhörare med sig berodde ytterst på,
att han själf var h. o. h. genomträngd af den tro han
förkunnade. Hans föredrag utmärkte sig f. ö. hvarken
genom hög spekulation eller sträng logik, och stundom
var det ej fritt från öfverdrifter och lidelsefull
häftighet i bedömandet af andra. Innehållet af hans
framställning rörde sig i början hufvudsakligen
om nödvändig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free