Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Whitefield-Althén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
179
White mountains-Whitlock
180
1777), ett i såväl kulturhistoriskt som rent
historiskt hänseende mycket intressant arbete,
något själfbelåtet i tonen, men rikt på goda
person-karakteristiker. Efter sin återkomst
till England nödgades W. efter en konflikt
med Cromwell 1655 af gå från sitt ämbete som
sigillbevarare. Han bröt dock ej helt med Cromwell,
ledde 1656 förhandlingarna med Sverige om en
handelstraktat och erbjöds s. å. att ånyo som
brittiskt sändebud besöka Sverige. W. insattes
dec. 1657 i Cromwells öfverhus, blef j an. 1659
åter sigillbevarare, och maj s. å. valdes han af
det återinkallade s. k. "rumpparlamentet" till
medlem af det återupprättade statsrådet, som af ven
erbjöd honom en sändebudspost i Sverige. Efter
restaurationen (1660) drog han sig alldeles
tillbaka till privat-lifvet. Utom nyss nämnda
arbete efterlämnade han bl. a. Memorials of the
english affairs or account of what passed during the
reign of Charles I till the Restauration (1682) och
An-nals, värdefulla, ännu outgifna samtidshistoriska
anteckningar. Jfr E. K. Whitelocke, "Memoirs
biographical and historical of Bulstrode W." (1860).
J. N. (v.fl–g.)
White mountains [ωai’t mauntins], "Hvita bergen", en
till Alleghanybergen (se d. o.) hörande bergsträcka
i nordamerikanska staten New Hampshire, ö. om
Connecticut river, bära de högsta topparna
(Mount Washington 1,917 m.) i nordliga delen af
systemet. De utmärkas för storartade naturscenerier
och besökas mycket af sommargäster. Sedan 1869 går
en järnväg upp till toppen af Mount Washington.
A. N-d.
White-oak OäYt áù’k], H vi t ek, löt. Se Ek.
White paper [>áYt péYpe], eng.,"hvitt papper",
officiellt aktstycke, som förelägges engelska
parlamentet. Jfr Blå böcker.
White pine |>áYt páYn], bot. Se Weymouth-tallen.
White plains [ωai’t plei’ns], stad i nordamerikanska
staten New York, nära mynningen af Hudson-floden,
mellan denna och Long Island sound, eg. en förstad
till New York. 23,331 inv. (1917). 28 okt. 1776
besegrades Washington vid W. af brittiska trupper.
A. N-d.
White river [ωai’t ri’və], "Hvita floden", namn på
flera floder i Nord-Amerikas förenta stater, af
hvilka må nämnas 1. Biflod till Mississippi, rinner
upp på Ozarkbergen i norra Arkansas, flyter först
åt n. ö. in i staten Missouri, böjer sedan af mot
s. ö. och flyter åter in i Arkansas samt faller
ut i Mississippi, 23 km. of vanför mynningen af
Arkansas river, med hvilken floden genom en särskild
arm står i förbindelse. Dess längd är omkr. 1,300
km.; den är segelbar till Batesville i Arkansas. –
2. Biflod fr. v. (80 km.) till Wabash i Indiana,
bildas genom föreningen af East fork (400 km.) och
West fork (485 km.), flyter hufvudsakligen åt
s. v. och faller ut i Wabash nära Mount Carmel. Yid
den till Martinsville segelbara West fork ligger
Indianapolis. – 3. Biflod till Missouri i South
Dakota, upprinner i nordvästligaste Nebraska, flyter
sedan åt n. ö. in i South Dakota, där den snart ändrar
riktningen till rent östlig, hvilken den bibehåller
ända till mynningen. Längd 530 km. W. flyter genom
det egendomliga erosionslandskapet "Bad lands"
(= "Mauvaises terres"). Liksom andra floder i denna
trakt har W. högst oregelbunden vattentillförsel och
är icke tjänlig till flodfart.
1–3. A. N-d.
White Står line [wäYt sta7 läì’n]. Se Ångf
ar-tygslinjer.
Whitgift [>irtgift], John, engelsk ärkebiskop,
f. omkr. 1530 i Great Grimsby, d. 29 febr. 1604 i
Lambeth, son till en köpman, blef 1563 teol. professor
i Cambridge, tog verksam del i universitetsstatuterna
1570 och blef kort efteråt vice kansler, 1571
domprost i Lincoln och 1577 biskop af Wor-cester. I
läroafseende var han kalvinist, men fäst-höll därjämte
ifrigt vid episkopalsystemet. Till sitt väsen afvek
han ock så långt som möjligt från puritanismen,
harmonierade mera med Elisabets renässansanda och
ansåg som statsman, att det fordrades en enhetlig
anglikansk kyrka för att motstå faran från Rom. Så
gick han mycket intolerant och hårdhändt fram mot
puritanismen lika väl som mot katolikerna, i synnerhet
sedan han 1583 blifvit ärkebiskop af Canterbury. Redan
som professor i Cambridge hade han (1570) medverkat
att därifrån fördriíva professor Cartwright (se
d. o.). 1583 skedde genom honom rekonstruktioner (1583
-93) af Höga kommissionen (se d. o.) nästan till ett
protestantiskt inkvisitionstribunal liksom till en
permanent myndighet för kyrklig lag och ordning. Mot
honom riktades Martin Marprelate-traktaterna
1588 -89 (se Marprelate-striden). Han fäste vid
sig som kaplan R. Bancroft, stödde R. Hcoker
och förberedda så den anglikanska kyrkans fulla
utgestaltning. W:s Collected works (jämte biografi)
utgåfvos af J. Ayre i 3 bd 1851-53. Se W. F. Hook,
"Archbishops of Canterbury" (1875), och R. G. Usher,
"The reconstruction of the english church", bdl
(1910). Hj. H-t.
Whitleykommittèn |>i’tli-], en 1916 i England tillsatt
kommitté för det fredliga ordnandet af förhållandena
mellan arbetsgifvare och arbetare efter världsfreden,
hvilken i sina mycket uppmärksammade små betänkanden
förordade en form af s. k. industriell demokrati med
industriråd sammansatta af representanter för de båda
parterna i tre instanser, nämligen dels industrivis
(joint industrial councils] för hela landet, dels
distriktsvis, dels driftsråd inom hvarje enskildt
industriföretag (work committees]. Kommitténs
ordf. var underhusets vice-talman (sedan 1911)
bomulls-industriidkaren John Henry Whitley (f. 1866).
Whitlock [vi’tt-], Anna, grundläggarinnan af
Stockholms nya samskola (Whitlockska samskolan), f. 13
juni 1852 i Stockholm, dotter till den för kvinnornas
fromma kraftigt verksamma, praktiskt anlagda fru
Sofia W., född Forsgrén (f. 1827, d. 1920, Fredrika
Bremerförbundets första sekreterare och mångåriga
styrelseled.), började sin verksamhet som lärarinna
vid Adolf Fredriks folkskola i Stockholm (1869–70),
var 1870–72 privatlärarinna i Finland, aflade
afgångsexamen vid Högre lärarinneseminariet (1875) och
gjorde studieresa till Schweiz, Italien och Frankrike
(1876–78). Hemkommen upprättade hon sin egen skola
(1878), ur hvilken 1893 utvecklades ofvannämnda,
med dimissionsrätt sedan förlänade samskola. Som
dennas föreståndarinna har hon sedan varit verksam
ända till 1918 och därunder utöfvat en banbrytande
verksamhet för kvinnobildningen i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
