Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Whitsunday ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Vianna-Viaticera
196.
frihet i uppfattningen af figurerna och lycklig
förening af dessa med den ornamentala utstyrseln och
spirituell behandling. Som betydelsefulla arbeten
af honom nämnas en kanna med Diana och Actæon,
en annan med Juppiter och Callisto, en tredje med
herdar och herdinnor m. fl. Vidare tillskrifves
honom en vacker medalj öfver Kudolf II samt ett
inåladt själfporträtt (i Amsterdams Rijksmuseum).
C. R. N.*
Vianna, stad i brasilianska ståten Maranhäo,
mellan den segelbara Pindaré, biflod till Mearim,
och sjön Vianna. Omkr. 16,000 inv. Medelpunkt för
ett jordbruksområde med odling af bomull, sockerrör,
ris och kakao. A. N-d.
Vianna da Motta, J. Se Motta. Via’nna do Castello
[-stilla]. 1. Distrikt i portugisiska prov. Entré
Minho e Douro, det nordligaste i Portugal. 2,243
kvkm. 227,420 inv. (1911). - 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt, på högra stranden af floden Limas vidgade
mynning. 10,486 inv. (1911). Ganska betydande
fiske. Sitt tillnamn har staden fått af det på en
klippa i hafvet uppförda gamla fortet Castello de
Santiago, l-2. A. N-d. VFapörí [-åri], finsk namnform
för Sveaborg. Viardot [-då’]. 1. Louis V., fransk
skriftställare, f. 1800 i Dijon, d. 1883 i Paris,
idkade juridiska studier och var från 1823 medarbetare
i liberala tidningar ("Globe", "National", "Siècle"
m. fl.) samt uppsatte 1841, i förening med P. Leroux
och George Sand, "Revue indépendante". V. var
1838-40 direktör för Théåtre italien i Paris och
gifte sig sistn. år med sångerskan Pau-line Garcia
(se nedan), hvilken han därefter ledsagade på
hennes europeiska konsertresor. Bland alstren af
A7:s flitiga penna må nämnas Études sur Vhistoire des
institutions et de la litteratur e en Espagne (1835),
Histoire des arabes et des maures dEsTpagne (2 bd,
1851), en serie skildringar af italienska, spanska,
engeís*ka, belgiska, tyska, ryska och franska museer
(saml. uppl. 1859-60) och trosbekännelsen Libre examen
(1874).
2. Michelle Ferdinande Pauline Y. -Garcia [-thira],
den föregåendes hustru, fransk sångerska, dotter till
M. García d. ä. (se Garcia 1) och syster till Marie
Malibran, f. 18 juli 1821 i Paris, d. där 18 maj 1910,
var elev i pianospel af Marcos Vega i Mexico samt
af Mey-senberg och Liszt i Paris och studerade där
musikteori för Reicha. Sång lärde hon huf-vudsakligen
genom att ackompanjera vid sin faders lektioner,
till-egnade sig hans utmärkta italienska sångmetod
och väckte 183? uppseende som sångerska i Eruxelles,
hvarpå hon gjorde en turné till Tyskland och Paris. På
scenen debuterade hon som Desde-mona (i Rossinis
"Otello") i London 1839 med lysande framgång, och
s. å. engagerades hon vid
Pauline Viardot-Garcia som Orfeus.
Théàtre italien i Paris, hvars direktör, Louis
Viardot, 1840 blef hennes make och då öfvergaf
direktörskapet för att ledsaga henne på konsert-och
gästspelsresor till Italien, Spanien, Tyskland,
Ryssland och England. 1849 kreerade hon Fides i
"Profeten" på Stora operan i Paris, och 1859 bidrog
hon väsentligt till den lyckliga återuppstån-delsen
af Glucks "Orfeus" (se fig.) på Théàtre lyrique. 1863
lämnade hon scenen och bosatte sig som sånglärarinna
och tonsättarìnna i Baden-Baden, som hon dock vid
kriget 1870-71 måste lämna, hvarpå hon återvände
till Paris. Hon blef 1870 led. af Mus. akad. i
Stockholm. Bland hennes många sceniska prestationer,
lika utmärkta hvilken genre eller nationell färg de
än tillhörde, nämnas utom de of van omtalade Alceste,
Ifigenia, Norma, Rosina i "Bar-beraren i Sevilla",
Somnambula, Donna Anna i "Don Juan" och Valentine i
"Hugenotterna" som de förnämsta. Med en grundlig
musikalisk bildning förenade hon en aktningsvärd
kompositorisk begåf-ning, som visar sig i de privat
uppförda operetterna Le dernier sorcier, L}ogre och
Trop de femmes (den först nämnda äfven offentligen
gifven i Tyskland), stycken för piano och violin,
flera pikanta och mycket sjungna originalvisor
samt sångarrangemang af ungerska danser och Chopins
mazurkor. Öm hennes förmåga som sånglärarinna vittna
hennes elever Desirée Artót, Marianne Brandt, Bianca
Bianchi, Matilda Grabow, Pauline Lucca m. fl. "I
allt hvad angår metod, känsla och uttryck", säger
Liszt, "skulle det vara svårt att finna ett namn,
värdt att nämnas vid sidan af Malibrans syster; hos
henne tjänar virtuositeten blott till uttrycksmedel
för idén." Denna virtuositet var under hennes
glansdagar så stor, att hon obesväradt sjöng
äfven instru-mentalstycken sådana som Tartinis
"Djäfvulsdrill". Hennes röst sträckte sig från /
till c3, men var lika litet som hennes drag af
någon synnerlig skönhet; det var hennes genialiska
uttrycksförmåga i båda delarna, som skapade hennes
framgångar. Biogr. af La Mara (1882) och Torrigi
(1901). - Hennes musikaliska talang gick i arf
på hennes barn. Dottern L o u i s e H é r i 11 e
V. (f. 1841) vistades en tid som sånglärarinna
i Stockholm, där hon 1880 och 1883 under egen
medverkan som orkesterdirigent eller pianist lät
höra några af sina karakteristiska kompositioner till
operorna Lindoro och Bacchusfesten äfvensom visor och
kammarmusik. Sonen Paul Y. (f. 1857), elev af Leonard,
har med framgång uppträdt som violinvirtuos i Paris
(1876),London, Bruxelles och Stockholm (1879,1881,
1906 och 1907). Han skref 1908 redogörelsen Rapport
officiel sur la musique en Scandinavie. 2. A. L.*
Viareggio [-re’ddjå], stad i italienska prov. Lucca,
vid Medelhafvet, 15 km. n. v. om Pisa. ömkr. 18,000
inv. Den förut osunda kusten har genom torrläggning
och skogsplantering blifvit sund. V. är nu en ganska
mycket besökt badort och drif-ver kusthandel. 1892
restes där ett minnesmärke öfver den i hafvet
härutanför 1822 drunknade diktaren P. B. Shelley.
A. N-d.
ViassolO [via’ssålå], G. B. Se F e d er i c i, C.
ViastQ’va. konung Sigismund IILs praktfulla slott
s. om Warschau. Karl X Gustaf tog där under fälttåget
i Polen 1655 sitt högkvarter.
Viatic?ra (af lat. vi?ticum, respenningar, vägkost),
vandra omkring inom en eller flera socknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
