- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
199-200

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viatores ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

Vibe-Wibeli

200

statsvetenskap och fick åt sig uppdragen kronprins
Fredriks (sedermera Fredrik IV:s) uppfostran 1678,
ett kall, som han skötte illa. adlades 1679 och fick
1682 säte i konseljen samt blef 1683 vice kansler
och justitiarius i Höjesteret. Som en af Kristian V:s
gunstlingar utöfvade han stort inflytande. - 3. Ditlev
V., den föregåendes son, f. 1670, d. 1731, var från
sin barndom nära förbunden med konung Fredrik IV och
senare en af hans förtroliga rådgifvare. Han blef
redan 1699 oversekretær i danska kansliet och fick
1708 säte i konseljen. Afgjordt fientlig mot Sverige,
arbetade han mycket ifrigt för krigen 1709-20;
men efter Anna Sofias upphöjelse till drottning
1721, något som han ogillat, aflägsnades han från
statsstyrelsen och blef ståthållare i Norge. Där
var han mycket verksam till böndernas fromma och låg
ständigt i strid med den ränkfulle biskop Deichmann
(se d. o.). l-3. E. Ebg.

Vibe. 1. Andreas V., norsk militär och författare,
f. 3 maj 1801 i Kristiansand, d. 24 nov. 1860,
tillhörde den ansedda norsk-danska adliga släkten
Vibe. som bland sina medlemmar räknade bl. a. den
bekante visdiktaren Johan V. (d. 1784). Andreas
V. blef löjtnant 1815 och ingick 1819 vid
ingenjörbrigaden, hvarest han avancerade till
major, samt deltog 1826-32 i åtskilliga större
mätningsarbeten, däribland sär-skildt uppmätningen af
gränsen mot Ryssland samt norska Ishafskusten. Som
chef för Norges geografiske opmåling sedan 1835
var V. mycket verksam vid utgifningen af sjö-
och landkartor och anställde dessutom en mängd
höjdmätningar, af hvilka en offentliggjorts i
Petermanns "Mit-theilungen" (1859). Sina intryck
och iakttagelser från mätningsresorna skildrade
han förträffligt i Billeder og mìnder jra mit
kystmaalerliv (1860). Bärjämte var han synnerligen
lycklig författare på visans område, där han oftast
behandlade dagens frågor och alltid utmärkte sig
genom blixtrande kvickhet och godt lynne. Såväl
hans visor som de humoristiska och träffande infall
han strödde omkring sig gjorde honom till en af
de mest bekanta Kristianiatyperna på sin tid. -
2. Fredrik Ludvig V., den föregåendes broder, filolog,
f. 26 sept. 1803 i Bergen, d. 21 juni 1881, tog 1827
filologisk examen med utmärkelse samt blef 1831 lektor
och 1838 professor i grekiska vid universitetet i
Kristiania. 1848-72 var han rektor vid katedralskolan
där. Som professor utgaf han flera latinska
universitetsprogram och lyckade öfversättningar af
grekiska dramer. Därjämte var han flitig medarbetare
i pressen och uppsatte 1848 "Christianiaposten",
hvilken redigerades i strängt konservativ anda. -
3. H e n-riette Jakobine Martine V., de föregåendes
syster, författarinna. Se Gislesen. - 4. Johan
Ludvig Nils Henrik V., son till V. l, författare och
tidningsman, f. 23 nov. 1840 i Kristiania, d. 25 mars
1897, tog juris kandidatexamen 1865 och slog sig för
en kort tid ned som advokat i Egersund, men flyttade
sedan till Kristiania, vid hvars teater han hade den
artistiska lödningen om hand 1877-79. V. var en trägen
medarbetare i flera tidningar och utgaf flera mest
humoristiska berättelser, såsom Alexander Möllers
erindringer (1875), dramatiska arbeten och kritiska

uppsatser, bl. a. Nogle bemœrkninger
i anledning af naturalismen (1884).
1-4. E. IL*

Wibeli, Olof af, ämbetsman, f. 10 febr. 1752,
d. l juli 1823 i Karlstad, son till Nils Wibelius
(kyrkoherde i Södertälje och Tveta församlingar),
blef student i Uppsala 1774, aflade juridisk
examen 1776 och antogs s. å. till auskultant
vid Åbo hofrätt. Jämte det han tjänstgjorde där,
erhöll han åtskilliga juridiska förordnanden och
uppdrag och befordrades 1783 till landssekreterare
i Åbo och Björneborgs län samt utnämndes 1794
till lagman i Karelska lagsagan. Han deltog i
stiftandet (1797) af Finska hushållningssällskapet,
hvars förste sekreterare och sedermera ordf. han
var, och förordnades 1799 till led. af Finska
strömrensningsdirektionen. I dec. 1801 förordnades
W. till vice landshöfding i Åbo och Björneborgs län,
och 1803 utnämndes han till landshöfding i Kuopio
län. Han arbetade energiskt för hushållningens
upphjälpande i länet, särskildt för storskiftets
genomförande. Vid de ryska truppernas infall i
Finland 1808 erhöll W. konungens befallning att
i Savolaks och Karelen samt Kym-menegårds län söka
tillvägabringa en landstorm till Finlands försvar och
att vid fiendens framträngande i länet kvarstanna och
söka efter möjlighet beskydda landets invånare. I
enlighet med denna befallning förblef han i länet,
af ven sedan Kuopio i mars 1808 fallit i fiendens
händer. Emot en af den ryske öfverbefälhafvaren
Buxhœvden 2 april 1808 utfärdad proklamation, enligt
hvilken de finske officerare, som kämpade i armén,
inom viss tid borde återvända till sina hemorter vid
äfventyr att, om de åtföljde armén till Sverige, mista
både löner, boställen och egendom, protesterade W. i
ett bref till Buxhœvden, erinrande om, att enligt
landets lag, som segraren lofvat upprätthålla,
vapenlösa hustrur och borgenärer icke finge
lida för de frånvarandes skull. Den öfverklagade
åtgärden blef sedermera uppskjuten och slutligen
inställd. W:s beslutsamma handlingssätt har blifvit
förevigadt i J. L. Runebergs dikt "Landshöfdingen"
i "Fänrik Ståls sägner". Länet befriades någon tid
därefter genom Sandels’ armékår från den fientliga
ockupationen, hvarefter W. 31 maj 1808 upphöjdes i
adligt stånd och 1809 erhöll namnet af W. Men då
ryssarna i juni 1898 åter framträngde, ansåg han
sig icke vidare kunna kvarstanna, utan åtföljde
Sandels’ trupper på deras reträtt. Hans förhållande
gillades i allo af konungen, som i febr. 1809
transporterade honom till landshöfding i Karlstads
län. W. valdes 1812 till led. af Vet. akad. och af
Landtbr. akad. Han erhöll 1813 på egen begäran af
sked från landshöfdingämbetet. öm W:s verksamhet
som landshöfding i Kuopio finnas upplysningar i en
uppsats si Martti Kovero i "Hist. Aikakauskirja"
1919, M. G. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free