- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
233-234

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wichern ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wickenberg

234

ett lass, 1836. Uppsala museum) och af ven med
landskap (Storm vid klippig kust, omkr. 1832),
idylliska månskensstämningar, landskap med kreatur,
vinterbilder (Fiskare vid månsken, 1835) och porträtt
(själfporträtt, 1832, Linköpings museum, J. M. Stack,
1833, Norrköpings museum, öfverste Ancfcor-svard och
dennes familj, 7 porträtt). Af akademien uppmuntrades
han med flera medaljer och småstipendier. Umbäranden
under lärotiden hade emellertid börjat undergräfva
hans hälsa ; han ådrog sig en hotande ögonsjukdom,
sökte och vann - tack vare en insamling, som
Konstföreningen föranstaltat - bot vid baden i
Teplitz 1836, stannade ett år i Berlin, studerade
där gamla holländska målare, gjorde stora framsteg,
hade framgång och fick sälja sina taflor. Från 1837
äro bl. a. Landskap med vallgosse och får (Stockholms
högskola), Läsande gumma (museet i Leipzig) och
Fiske i månsken (Malmö museum, som äíven eger ett
tidigare Vinterlandskap). Hösten 1837 begaf han sig
till Paris, där han med mycken välvilja omhändertogs
af porträttmålaren 0. J. Södermark, som lät honom
måla i sin ateljé. Han utförde till en början ett
porträtt af sin vän författaren K. A. Adlersparre
(Nationalmuseum) och under vinterns lopp ett Svenskt
vinterlandskap. Det sistnämnda utställdes jämte
en liten genre på salongen 1838 och vann en lika
betydande som oväntad framgång. Taflan inköptes för
utställningslotteriet, W. fick medalj och blef i ett
slag en uppmärksammad konstnär. Från s. å. äro ett
par småtaflor. Landskap med kreatur (Nationalmuseum)
och genren Fransk familjescen (Stockholms slott). Han
fick nu ett mindre stipendium från konstakademien
och 1839 den stora resepensionen, som han innehade
intill 1842, då han ej begärde dess förlängning. I
Paris hade han fortfarande framgång. Vinterfiske
(1839) förskaffade honom stora medaljen och såldes
omedelbart; en replik gick till akademien i Kouen,
ett mindre exemplar till Leipzig. S. å. besökte han
Belgien och Holland. Från de närmast följande åren
förskrifva sig Moder vid sitt barns bädd (1839)

Fig. 2. Holländskt kustpar†i i månsken (efter
regn), oljemålning af Wickenberg. (Nationalmuseum,
Stockholm.)

och Fiskarfamilj (kvinnor vid sitt arbete framför
spiseln, 1840, båda i Leipzigs museum). Till hemlandet
kommo Vinterlandskap - - holländskt motiv, isbelagd
sjö med staffage af människor och hästar - (1840,
köptes af drottning Desideria) och Hol-

ländskt kustparti i månsken efter regn (fig. 2;
1841, köptes af konungen, båda dessa målningar nu
i Nationalmuseum) och s. å. Landskap med boskap
(Linköpings museum). I Paris inköptes "Effet
d’hi-ver" - holländskt motiv, en variant af det
nyssnämnda vinterlandskapet - 1841 af Ludvig Filip
för Luxembourggalleriet, och åter fick W. stora
medaljen. 1842 erhöll han hederslegionen och
från Sverige Vasaorden, han blef nu äfven led. af
Konstakademien. S. å. målade han sin yppersta figur-

Fig. 3. Fransk interiör, oljemålning af
Wickenberg. (Nationalmuseum, Stockholm.)

tafla, Fransfc interiör (fig. 3; en blind tiggargubbe
omgifven af barn i en stuga. Nationalmuseum) och
ännu ett berömdt Vinterstycke, med 12 figurer. Från
de närmast följande åren äro ßarn med skottkärra
(1843, Stockholms högskola), Hvila (1845, Göteborgs
museum) och Æarn, som hemföra bränsle (s. å., W.s
sista tafla).

Hans hälsa hade aldrig varit stark, ögonsjukdomen
återkom och tvang honom till overksamhet för långa
tider. 1843 visade sig symtom af lungsot. Han måste
uppsöka ett mildare klimat och vistades ett år i
Nizza; efter ett år i Paris begaf han sig sedan hösten
1845 till Pau i Pyrenéerna, där han efter ytterligare
ett år dukade under för sitt lidande. - W. skildras
af sina samtida som en svärmisk och känslofull natur,
törstande efter vänskap och sympati. Under tiden för
sina framgångar understödde han frikostigt både sina
anförvanter i Malmö och behöfvande konstnärer. Hans
största nöje var musik, och han spelade själf piano
och fiol. "orsaken till den sällsynt enstämmiga och
hastiga framgång, som W. rönte, låg till god del
i den idylliska prägeln på hans konst, den naiva
gratien och den smältande stämningen däri samt det
ytterst omsorgsfulla utförandet. Han ställde sig från
början på en teoretiskt naturalistisk ståndpunkt,
och hans konstnärliga instinkt reagerade häftigt mot
de principer och metoder, som Fahl-crantz och Westin
förfäktade vid akademien. Att närma sig naturen
var hans ledande konstnärstanke. Själf yttrade han:
"Att ur naturens källa söka former för sina idéer är
att söka sanningen, och att finna den är att vara
konstnär". En annan gång hette det: "I all konst
ligger det sköna i det enkla; det är därför ej sagdt,
att det enkla är skönt, men sanning i det enkla är
skönhet". I huru hög grad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:38:21 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free